Finlands och Sveriges relationer ständigt aktuella
På torsdagen avslutades det svenska kungaparets statsbesök till Finland, ett besök som ger extra energi till dialogen om svensk-finländska relationer, våra likheter och skillnader. Dessa relationer är ständigt aktuella och vi måste förstå vilken unik position våra länder har i en tid av globalisering. Hanaholmen, kulturcentrum för Sverige och Finland, befinner sig i centrum för de svensk-finska relationerna och arbetar för att både behålla och utveckla samarbetet mellan våra två länder.
Denna vecka är ett ypperligt exempel på den verksamhet Hanaholmen bedriver, där seminarier om exempelvis den nordiska modellen och läget i svensk och finländsk inrikespolitik behandlats. I slutet av 2014 arrangerande Hanaholmen sitt tredje Framtidsforum, där ländernas näringsliv möttes över generationer och landsgränser.
Hanaholmens huvudman Kulturfonden för Sverige och Finland driver även Tandem Leadership, ett bilateralt ledarskapsprogram för Sverige och Finlands framtida ledare. Under kungaparets statsbesök har Hanaholmen varit en självklar del i besöket och genom sitt breda fokus på både näringsliv, politik och kultur har Hanaholmen kapacitet att sätta fingret på våra länders viktiga gemensamma frågor.
En av de frågor som återkommer i den svensk-finländska dialogen är ”finns det plats för våra välutvecklade länder i globaliseringens tidevarv”. Och visst, globaliseringen har förändrat förutsättningarna för våra två länders välstånd och välmående. Men i stället för att vara rädda att förlora det vi har och krampaktigt hålla kvar måste vi öppet ställa frågan: hur ser vägen framåt ut?
För att förstå vår samtid och framtid måste vi veta var vi kommer ifrån. Vi måste förstå de tre världsöverspännande revolutioner som format de senaste tre decennierna. De har definierat vår tid, våra två länder och vi lever mitt i dem i dag. Den första föddes 1989 då Berlin muren föll. Då var världens demokratier endast 69 och i dag utgör de i stället 120 av världens länder. Särskilt har Europa med de baltiska länderna, det vill säga vårt absoluta närområde, demokratiserats.
Digitaliseringen är den andra stora globala revolution vi snabbt blivit en del av. Sammansvetsningen mellan oss och vår digitala miljö har också inneburit en sammansvetsning av marknader. Och den marknadsekonomiska revolutionen utgör den tredje revolutionen som definierat vår tid.
Planekonomierna kunde inte leverera vare sig välstånd eller välfärd och de tre ovannämnda revolutionerna gav en enorm injektion i världsekonomin, dock under en begränsad tid. De gav enormt höga tillväxttal och 2007 hade Kina 13,5 procents ekonomisk tillväxt! Samtidigt hade 124 länder fyra procents tillväxt eller mer. Att två små länder i Europas norra periferi tjänade på detta är uppenbart, vi har alltid varit frihandelsvänner eftersom vi varit för små för att kunna vara protektionister.
Världen har dock fått betala ett högt pris. Vi har handlat på bekostnad av miljön, växande sociala och ekonomiska klyftor har blivit en annan konsekvens och vi har blundat för de geopolitiska konflikter som bubblat under ytan. I både Sverige och Finland ser vi hur missnöjespartierna växer på grund av klyftorna och vi har först efter finanskrisen fått upp ögonen för vårt behov av ett fungerande försvar. Vägen framåt ser annorlunda ut än den som ledde oss hit.
Vägen framåt ligger ändå i våra länders redan givna konkurrensfördelar, men vi måste fortsätta kämpa för dessa. Vi får inte ta dem för givet. Sverige och Finland kommer aldrig kunna konkurrera med de låga lönerna, med de enklaste produkterna. Vi måste investera i humankapital för att få fram produkter och människor som innehåller det högsta tänkbara förädlingsämnet vi har. Kunskap. Vi måste satsa på hela utbildningskedjan, från den bästa förskolan till den bästa doktorsutbildningen. Från spjutspetsforskning till samverkan mellan politik, näringsliv och akademin. Annars förlorar vi den starka konkurrenskraften vi har haft och än så länge fortfarande har.
Jämställdhet och stabilitet på arbetsmarknaden är fortfarande de nordiska ländernas främsta konkurrensfördelar. Vi måste förstå det för att kunna dra nytta av det. I Sverige har vi en föräldraförsäkring som kostar en procent av BNP och betalas över statsbudgeten. Men den levererar också en av de högsta kvinnliga förvärvsfrekevenserna i världen. Givet att vi i Sverige och Finland, precis som många andra länder, har en åldrande befolkning så måste vi mobilisera hela arbetskraften. Jämställdhet är alltså inget hot utan tvärtom en möjlighet.
De baksidor globaliseringen skapat för miljön och de sociala klyftorna har Sverige och Finland redan lösningar för. Vi ligger i framkant när det gäller den gröna dimensionen och vi har så kallade sociala broar för att människor ska kunna vandra från det gamla icke-konkurrenskraftiga jobbet till det nya. Vi har koncept som arbetslöshetsersättning, livslångt lärande och strävar efter principen ”protect people, not jobs”. Om vi håller kvar vid våra värderingar och den nordiska modellen har vi ett effektivt, fungerande välfärdssystem som går hand i hand med ett konkurrenskraftigt näringsliv.
Våra starka konkurrensfördelar är dock beroende av något vi i många fall tar för givet. Den höga sociala tillit som präglar våra samhällen. Vi litar på våra institutioner och korruptionen är låg. Det är en förutsättning för att människor ska vilja betala skatt. Att bygga dessa effektiva och transparenta offentliga institutioner bidrar inte bara till ett samhälle där människor känner sig trygga. Det har också inverkan på konkurrenskraften i det privata
I en tid av globalisering borde Sverige och Finland använda sin gemensamma röst för att förespråka den nordiska modellen. Både för sin egen och sin omvärlds skull. Tillsammans är vi starkare.
Pär Nuder
är medlem i Hanaholmens direktion
och tidigare finansminister i Sverige.