Norden måste granska sin roll i CIA:s fångprogram
Det är hög tid att de nordiska länderna går i täten och genomför grundliga utredningar av vår inblandning i det illegala fångprogrammet.
Den 9 december 2014 offentliggjordes den länge emotsedda rapporten från den amerikanska senaten, ett utdrag på 524 sidor som gav inblick i CIA:s tortyrmetoder. Även för oss i Amnesty, som i åratal har följt detta noga, var avslöjandena chockerande: kidnappningar, sömnstörningar, internering i trånga celler, misshandel och hot, waterboarding och anal tvångsmatning. Rapporten målar upp en skrämmande bild av de omänskliga, olagliga och djupt omoraliska metoder, som USA använde för att tvinga fram information från terrormisstänkta.
Rapporten belyser en mörk period i USA:s historia. I sitt självutnämnda ”krig mot terrorism” har USA erkänt att grundläggande rättsprinciper, såsom rätten till advokat och att ställas inför en domstol, åsidosatts. Terrormisstänkta flögs till hemliga fängelser runtom i världen där torterare fick fritt spelrum.
Vi måste nu försöka förstå hur det kunde gå så långt att viljan att förebygga terrorism fick USA att i praktiken legalisera och använda tortyr och genomföra hundratals påtvingade försvinnanden. Metoder som vi vanligtvis förknippar med de värsta diktaturer.
Rapportens slutsatser understryker också vikten av att andra länder – inte minst i Norden – tar en noggrann titt på vår egen roll i CIA:s fångprogram. Reaktionen från många europeiska regeringar, när rapporten släpptes, var chock och tydliga uppmaningar till president Barack Obama att se till att avslöjandena leder till åtal mot dem som låg bakom tortyren.
Reaktionerna är på sin plats, men är också tecken på dubbelmoral. Från dag ett har samma europeiska regeringar, som nu framför kritik, nämligen valt att samarbeta med den amerikanska regeringen i det hemliga fångprogrammet. Våra regeringar upplät beredvilligt luftrum och flygplatser – och i vissa länder utanför Norden till och med fängelser – så att det hemliga fångprogrammet kunde fungera. Utan europeisk medverkan kunde inte detta ha genomförts. I åratal har regeringar, utan att ställa frågor, banat väg för USA att agera i strid med internationella konventioner och våra egna nationella lagar.
Det är nu dags för oss att lägga korten på bordet. Ännu har ingen europeisk regering lyckats göra en grundlig och opartisk utredning av sin roll i CIA:s fångprogram. Ingen har ställts till svars, endast ett fåtal offer har fått upprättelse. Flera länder, däribland de nordiska, har påpekat att en utredning skulle kunna utsätta USA för fara, men nu när USA självt lagt korten på bordet klingar dessa ursäkter falskt.
Norden har en lång tradition av att leva upp till internationella konventioner och att delta i initiativ mot tortyr runtom i världen. Därför bör vi öka trycket på europeiska regeringar. Förutom att sätta press på andra måste också vi i de nordiska länderna sopa rent framför egen dörr. Det är en skam att den nordiska kopplingen till CIA:s hemliga fångprogram varken blir belyst eller utredd.
I Finland visade en rapport från Amnesty i september 2011 att det verkade ha funnits nära band till ett hemligt fängelse i Litauen. Följande år uppmanande Europaparlamentet EU:s medlemsstater och både Finland och Litauen att göra en grundlig undersökning av deras eventuella roll i CIA-programmet. Den finska ombudsmannen fann dock inga bevis för att tjänstemän hade vetat om CIA:s flygningar i finskt luftrum, men då de inte kunde få tillgång till all flygdata kunde de heller inte ge några garantier gällande informationen. Undersökningen bör därför anses vara ofullständig, och Amnesty kräver en ny studie som omfattar all befintlig information om bland annat flygrutter.
I december 2001 överlämnade svenska myndigheter två egyptiska män, Mohammed Alzery och Ahmed Agiza till CIA. De två männen hade sökt asyl i Sverige och även ansetts vara i behov av skydd på grund av risken för tortyr. I stället för att bevilja männen uppehållstillstånd i Sverige kontaktade svenska myndigheter Egypten och fick en så kallad ”diplomatisk garanti” att de inte skulle torteras om de återsändes till Egypten. De förseddes med fångoveraller, blöja och ögonbindel och kedjades fast på golvet i CIA:s plan, som förde dem från Stockholm till Egypten.
Männen utsattes för tortyr i fängelse i Egypten. Justitiekanslern beslutade, 2008, att männen skulle få tre miljoner var i skadestånd. Utöver ersättning har båda även beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige. De svenska myndigheterna har ännu inte gjort en grundlig analys av Sveriges medverkan i det olagliga gripandet och efterföljande tortyr.
I Danmark saknas en ordentlig undersökning av den roll Danmark spelade i CIA:s fångprogram, och hur mycket man visste att luftrum och flygplatser användes för att transportera misstänkta till hemliga fängelser i till exempel Rumänien. Den av den danska regeringen beställda studien från 2012 om CIA:s fångtransporter genom danskt luftrum har flera allvarliga brister. Mest slående är att studien enbart relaterade till det grönländska territoriet.
I Norge har CIA-flygplan vid flera tillfällen mellanlandat på norska flygplatser. De norska myndigheterna har inte visat sig villiga att genomföra en grundlig utredning av vem eller vad som var ombord på flygplanet. Utnyttjade amerikanska tjänstemän norska flygplatser för att underlätta kidnappningarna i strid med både folkrätt och norsk lagstiftning? Och hur mycket visste de norska myndigheterna om – och godkände de – dessa fångöverföringar?
Tiden har runnit ut för ursäkter och hänvisningar till behovet av att skydda ”länders utrikespolitiska intressen”. De nordiska länderna bör ställa krav på USA att offentliggöra hela senatsrapporten så att vi kan påbörja våra egna undersökningar. Det är tydligt att de europeiska regeringarna bidrog till ”framgången” för CIA:s fångprogram. Det är hög tid att de nordiska länderna går i täten och genomför grundliga utredningar av vår inblandning i det illegala fångprogrammet.
Artikeln publiceras denna vecka i Finland, Sverige, Danmark och Norge.
Frank Johansson
Verksamhetsledare, Amnesty Finland
Anna Lindenfors,
Generalsekreterare, Amnesty Sverige
Lars Normann Jørgensen
Generalsekreterare, Amnesty Danmark
John Peder Egenæs,
Generalsekreterare, Amnesty Norge