Irma Swahn: Kan Tyskland släcka de röda lyktorna?
Om hörnet från mitt hem i Berlin ligger King George – dagstid en bastant stängd metalldörr, sena kvällar blinkande röda lampor och en gorilla på vakt utanför. Antagligen något slags nattklubb, tänkte jag.
En eftermiddag är dörren till Kong Georg på glänt och en ung kvinna står utanför och röker. När jag passerar rör tunga röda sammetsdraperier på sig, en gorillarm rycker in kvinnan och metalldörren slås fast med ett dovt ljud.
Det hela är över på någon sekund, men jag hinner se en skymt av kvinnans klädsel eller snarare brist på den och fattar plötsligt vad det är fråga om.
Ingen reagerar – i Tyskland är bordeller inget att förvånas över.
Laglig verksamhet sedan 2002. Men medan en person, som vill sälja äpplen på torget, måste ansöka om idkande av näring och uppfylla vissa krav på hygien räcker det att bara anmäla att man har öppnat en bordell.
Nu kan polisen inte längre gå in, misstankar om trafficking låter sig inte undersökas och vilka betingelser som styr de prostituerades arbete har ingen riktigt koll på. Det enda man vet är att prostitutionen ökar, att förhållandena för de prostituerade knappast har förbättrats och att lagen spelar organiserade människohandlare i händerna.
Nu har Tysklands färska regering en rad förslag på bordet om hur tackla frågan.
Man får önska den lycka till. Vägen är lång. Och snårig. Om den över huvud taget leder någon vart.
När lagen trädde i kraft 2002 sågs tre kvinnor höja en skål; den socialdemokratiska familjeministern Christine Bergmann, ordförande för De grönas riksdagsgrupp Kerstin Müller, och bordellägarinnan Felicitas Weigmann (numera Schirow).
Skål för att kvinnor äntligen har rätt till sin egen kropp! Nu är prostitution likställd med vilket annat jobb som helst. Hororna kunde försäkra sig, betala skatt och för utländska sexarbetare öppnade sig glänsande karriärmöjligheter i det gränslösa Europa ...
För att förstå detta teoribygge måste man inse hur ojämnställt det tyska samhället fungerat (och delvis fortfarande fungerar) och hur de tyska feministerna kämpat för frigörelse i den Adenauer-protestantiskt-konservativa Förbundsrepublik som började ta form på 1950-talet.
På det vilda sextiotalet gjorde bland annat De gröna flera övertramp; fri sex omfattade allt från prostitution till pedofili.
Att köpt sex ingalunda var fritt från utnyttjande och maktmissbruk föll få in. Att den fria prostitutionen skulle skapa sina egna strukturer som i dag blivit verkliga fällor för de kvinnor lagen skulle skydda, kunde eller ville man inte inse.
Tidigare tolererades bordeller, trots att de betecknades som sedeslösa. Efter 2002 stämplades kritikerna som moraliserande och inskränkta.
Till och med de ivrigaste bland de gröna och socialdemokratiska förespråkarna tillstår i dag att de önskade effekterna uteblev och att andra oförutsedda och okontrollerbara biprodukter uppstod i stället.
Tala om collateral damage ...
Ett upprop av Tysklands argaste feminist, Alice Schwarzer ledde till en stor debatt i höstas – troligen en bidragande orsak till att kristdemokratiska (kvinnliga) politiker fick in ärendet på regeringsagendan. Tidigare initiativ torpederades av de förra regeringskollegerna, Friliberalerna och SPD. Också nu varnar socialdemokraterna för alltför stränga begränsningar.
De har hittat en nygammal bundsförvant i sexarbetarlobbyisten framför alla andra; Felicitas Shirow. Hon leder en grupp kvinnor med blomstrande företag i branschen, lyxbordeller, wellnessklubbar och eskortdamer, som marknadsför sig som antikens grekiska hetärer.
Fru Shirow och hennes kollegor är just nu mycket aktiva och får stor synlighet i medierna. En mycket liten grupp kvinnor. Smarta, väutbildade, vältaliga. Damerna backas i sin tur upp av storbordellägarna – skärps lagstiftningen riskeras det blomstrande geschäftet.
Dessa sexarbetare är den tyska idealhoran, ljusår från kvinnorna som patrullerar gatorna eller jobbar på bordellerna i storstädernas industriområden.
Där klagar tyska prostituerade på att bulgariska småflickor dumpar priserna; en del säljer sig för en hamburgare, klagar en tyska på den ökända horstrippen utanför Köln. Där jobbar ingen så att säga frivilligt.
Kritiken utifrån spelar också in. Plötsligt har Europas ledande land landat på en ny image: Bordellen Tyskland.
Rapporter om tilltagande sexturism, den famösa flatraten (kunden bestämmer hur mycket och vilken sorts sex), researrangörernas Gangbang-reklam (en kvinna skall betjäna flera kunder på en gång) och de tröstlösa historierna om unga kvinnor från Rumänien och Bulgarien, som blivit lätta byten för den organiserade människohandeln.
Alice Schwarzer har fått oväntat stöd från grupper som tidigare ignorerat henne. Flera konservativa politiker och kulturpersonligheter har skrivit på hennes appell och kyrkan har gått ut och deklarerat att prostitution är modernt slaveri.
Det rör på sig också i grannländerna – Frankrike har kommit längst, men också i Holland och i Belgien debatteras den liberala lagstiftningen.
Och allas blickar riktas mot Sverige.
På sistone har europeiska socialhöjdare och socialpolitiker flitigt besökt Stockholm för att kolla hur sexköpsförbudet påverkat beteendemönstren.
Både inom tysk polis och socialförvaltning sägs det svenska förbudet uppskattas. Ändå ger skillnaderna mellan de nordiska samhällena och de stora länderna på kontinenten också anledning till skepsis.
– Sveriges långa socialdemokratiska tradition skapat en koncensus om rätt och fel, skriver Süddeutsche Zeitungs Stockholmskorrespondent Thomas Kirchner.
– Jämställdheten är ett faktum och kvinnors rättigheter är självklara. Det är inte svårt att enas om att sexköp strider mot dessa principer. Lagarna uppfattas dessutom som värdesättare.
Men Tyskland saknar en gemensam värdegrund, fortsätter Kirchner. – Här måste olika, för att inte säga motsatta intressen sammanlänkas, om vi skall nå fram till ett beslut, som kan omfattas av en majoritet.
Opinionsundersökningarna visar att cirka 70 procent av tyskarna tycker att prostitution är fel.
Nu går regeringen främst in för att förstärka övervakning, förbjuda flatrate och kräva tillstånd för bordellverksamhet.
Alice Schwarzer kräver att det skall skrivas in att prostitution strider mot människovärdet.
Stora skepp svänger långsamt, sägs det. Men kanske kursen börjar tas ut ...
Irma Swahn är journalist i Berlin.