De galna dagarna har tagit slut
Den privata konsumtionen ser inte längre ut att rädda landets ekonomi. Hoppet står till exporten, men oförutsedda risker kan sätta käppar i hjulet.
I slutet av 1980-talet började man tala om konsumtionsfesten som en beskrivning av tidsandan. Det dröjde inte länge förrän festen övergick i hård baksmälla. Även i dag är de galna dagarna på väg mot sitt slut och hoppet står närmast till att spökbanan blir mindre brant än i den stora depressionen.
Varuhuskedjan Stockmanns varsel om att säga upp över 300 anställda blottar handelns predikament. Vare sig inhemska konsumenter eller ryska turister har pengar på samma sätt som tidigare. Samtidigt genomgår hela handelssektorn en strukturomvandling som ställer traditionella varuhus och snabbköp i vågskålen. Också dagligvarukedjorna får snabbt anpassa sig till att en allt större del av inköpen sker via nätet.
Enligt placeringsbolaget FIM kommer utvecklingen av köpkraften 2014 och 2015 att vara den svagaste sedan depressionen på 1990-talet. Exceptionellt låga löneökningar i kombination med skattehöjningar och en risk för ytterligare ökad arbetslöshet stryper konsumtionen. Inkomstökningen blir mindre än inflationen och realinkomsterna sjunker.
Hemmamarknaden och den privata konsumtionen har länge setts som en räddare i en svag internationell konjunktur som hämmar exporten. Men konsumtionen kan inte längre ge draghjälp för att vända den ekonomiska trenden. Prognoserna om hur den privata konsumtionen och servicen utvecklas är motstridiga och återhämtningen är i varje fall så långsam att den knappast hinner ske i år.
Hoppet står till att exporten tar fart så mycket att den totala produktionen åtminstone slutar minska. Basindustrin visar tecken på större efterfrågan, men då den finländska exporten till stor del består av investeringsvaror kommer uppsvinget på efterkälken i en internationell konjunkturuppgång.
Ekonomin fastnar i ett dödläge om varken hemmamarknaden eller exporten kan vara en drivkraft. Bilden blir inte bättre av att investeringarna fortsätter att minska; det betyder att det inte sker förnyelse i produktionen. Förhoppningsvis är arbetsgivarcentralen EK:s prognos om att investeringarna skjuter i höjden 2015 riktig.
Som glasyr på tårtan kommer risken med en utdragen Ukrainakris och en dålig ekonomisk utveckling i Ryssland. Vid eventuella handelssanktioner mot Ryssland hör Finland till de länder som drabbas värst och det är inte en politisk option att ställa sig utanför EU:s led. En markant nedgång i exporten till Ryssland kan sänka bnp med upp till en procent. Det skulle betyda att en måttlig tillväxtsiffra förbyts till ett tredje år i rad med negativ tillväxt.
I varje fall betyder den svagare rubeln att exportens värde och ryssarnas köpkraft sjunker. Finländska investeringar i Ryssland är utsatta också för andra risker än växelkursen – i värsta fall blir kraftbolaget Fortum en spelbricka i den ryska cocktailen av makt- och energipolitik.