Flytande ansvar
Flera personer har hört av sig till HBL med egna upplevelser och med vittnesmål om hurdan församlingen har varit på den tid då detta pågått. Vi har själva varit i kontakt med personer som arbetat i eller nära församlingen under de här åren. Gemensamt för alla är att man berättar om likartade händelser, men bara som bakgrund.
För det här är obehagligt, det handlar om människor som lever och är verksamma, om ganska små kretsar.
Men framför allt handlar det om nu vuxna kvinnor och deras närstående som upplever att ingen hört eller velat förstå deras obehag. Inte när de varit unga och sårbara, inte när de är vuxna.
Vi har frågat om vem som har det aktiva ansvaret för att reda ut vad som egentligen pågått inom Esbo svenska församling.
Svaren har varit undflyende. Den dominerande känslan är att de som sitter i ansvarsposition egentligen gått och hoppats på att den här härvan ska reda upp sig själv – genom tröstande ord, genom samtalshjälp som fyra människor inom kyrkan har ensamrätt till och insyn i, genom långsiktiga handlingsplaner för framtiden – men utan att man faktiskt tar tag i det som ligger som grund för alla kringåtgärder.
I går kunde biskop Björn Vikström bekräfta att rättspsykologen Julia Korkman, som utredde Metodistkyrkans övergrepp, agerar utomstående expert för de fyra kontaktpersoner som kyrkan tidigare utsett. Beskedet om att domkapitlet förankrat en kunnig externperson i denna utredning kommer nästan tre månader efter att det första offret framträdde i offentligheten.
Men vem som har ett övergripande ansvar för att aktivt driva på en utredning kring vad som pågått inom församlingen förblir oklart. Den utredningen ska handla om offrens upplevelser, men lika mycket om vilka vuxna som har valt att blunda för misstankar och rykten, och varför. Den måste göras av någon som inte är inne i systemet, och som inte är rädd för konfrontationer.
De som tagit mod till sig och stigit fram – i HBL eller inför kontaktpersonerna – upplever de sirapssega och passiva reaktionsmönstren som förödande. Som familjen säger: ”Det mest verksamma terapeutiska botemedlet är att kyrkan medger att den agerat fel och ger offren en offentlig upprättelse.”.