Hotet från Amerika är överdrivet
Ett frihandelsavtal mellan EU och USA är samtidigt ett politiskt närmande. Det finns också stora skillnader i synsätt att överbrygga för att nå ett avtal.
När det går trögt med tillväxten i EU riktas blickarna över Atlanten. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA, som tillsammans står för en tredjedel av världshandeln, kommer inte i mål i första taget men har högt ställda förväntningar.
Ukrainakrisen och de kyligare relationerna till Ryssland gör sitt till för att öka den politiska laddningen. Export av flytande naturgas från USA kan minska beroendet av rysk naturgas i Europa. Trycket på att börja utvinna mera skiffergas och -olja inom EU ökar samtidigt, men det är kontroversiellt på grund av miljöriskerna.
Finland har ett betydande överskott i handeln med USA och ett stort intresse av ett frihandelsavtal som kan öka exporten. Avtalet visar på en av de tydligaste fördelarna med att höra till EU: ett litet land skulle aldrig på egen hand klara av att förhandla sig till det.
Syftet med det så kallade TTIP-avtalet är ett erkännande och en viss harmonisering av varandras reglering, inte en harmonisering av lagstiftningen. Ett exempel är att bilproducenterna tvingas tillverka samma bil på två olika sätt för marknaden i USA och EU. Stora omkostnader kan skäras bort med enklare reglering. Det syns till slut också som lägre konsumentpriser.
Tullarna mellan USA och EU är redan måttliga men varierar beroende på slaget av produkter och tjänster. Låga eller inga tullsatser och en enklare myndighetsprocedur ökar handelsutbytet.
För europeiska företag ger det en ny marknad att USA öppnar Buy American- klausulerna i den offentliga upphandlingen. I gengäld vill amerikanerna att de offentliga tjänsterna i Europa liberaliseras, vilket inte är en enkel politisk fråga i länder där man helst ser att den offentliga sektorn själv producerar sina tjänster.
En knäckfråga är jordbruket, där européerna vill värja sig mot kött från djur som behandlats med tillväxthormoner samt genmanipulerade grödor. EU behöver inte rucka på sina bestämmelser om livsmedelssäkerhet och konsument- och miljöskydd. Det är en annan sak att farhågorna mot GMO-produkter kan vara obefogade.
Amerikanernas krav på vittgående immaterialrättigheter är inte heller lätt att svälja i Europa.
Det största tvistefröet är skiljeförfarandet, som skulle ge investerare rätt att stämma en stat som inför bestämmelser som kan försvåra deras verksamhet. EU-kommissionen har öppnat ett offentligt samråd för att samla in synpunkter på investeringsskyddet och tvistlösningen. En skiljedomstol kan inte ställa sig ovanför den nationella lagstiftningen, men ett redligt skiljeförfarande är en oskiljaktig del av ett handelsavtal.
I EU är det bra att skruva ner vilda förväntningar om att avtalet med USA ger en stor tillväxtinjektion. Fördelarna går i bägge riktningar – en del produktion i EU konkurreras ut av billigare import från Amerika.