SFP delat men enigt
Vårdreformen oroar SFP-ledningen och meningarna är delade kring kärnkraften. En Natoansökan fick starkt stöd.
Ett av många programnummer på den finlandssvenska kryssningen under veckoslutet var en utfrågning av SFP:s ministrar och parlamentariker från hemmariksdagen och Europaparlamentet. Jörn Donner och Ulla-Maj Wideroos var frånvarande, däremot deltog det åländska lagtingets talman.
SFP är ett parti som av naturliga orsaker företräder olika, ibland också helt motstridiga åsikter. Ändå är det sällan de olika åsikterna ventileras öppet, snarare sopas de gärna under mattan.
Kärnkraften är en fråga som delar SFP, men också de flesta andra partier.
Frågan är aktuell eftersom regeringen, och därefter riksdagen som det nu ser ut, kommer att behandla Fennovoimas tillstånd att bygga ett kärnkraftverk på nytt. På grund av Rosatoms avgörande roll i projektet och den nya säkerhetspolitiska situationen har frågan ett särskilt intresse.
Det var uppenbart att det här påverkar en del riksdagsledamöternas åsikt. Inom SFP gäller det tydligast Mats Nylund. År 2010 röstade han för båda de nya kärnkraftstillstånden, men nu har han ändrat inställning just på grund av Rosatoms roll. Stefan Wallin har däremot inte tänkt om utan stöder Fennovoimas tillstånd, vilket också Lars Gästgivars gör.
De som tidigare motsatt sig en utbyggd kärnkraft – i SFP Gestrin, Nylander och Wideroos – gör det fortfarande. Thomas Blomqvist röstade mot Fennovoima 2010 men för Industrins Krafts reaktor och Anna-Maja Henriksson stödde också bara en reaktor men uttryckligen Fennovoimas.
Snabbenkäten bland enbart SFP:s ledamöter visar att frågan är svår och utgången i riksdagen oviss.
En annan intressant fråga som också färgas av Rysslands annektering av Krim är inställningen till Finlands Natomedlemskap. SFP har inget klart partidagsbeslut om att Finland på sikt ska bli medlem av Nato, men många SFP-politiker tycker det. På en ja–nej-fråga på utfrågningen visade nästan alla grönt. Mikaela Nylander visade upp både ett rött och ett grönt kort och bara Nils Torvalds var emot. Tidigare i debatten hade Torvalds i alla fall flera gånger konstaterat att om Ryssland fortsätter med sin aggressiva politik kommer det att leda till att både Finland och Sverige väljer Nato. Britt Lundberg avstod, som representant för det demilitariserade Åland, från att ta ställning.
Nyligen efterlyste fem före detta SFP-försvarsministrar i en artikel i HBL en ordentlig Natodebatt. Därför är det intressant att SFP, också Stefan Wallin, som var en av artikelskribenterna, valde att inte föra den debatten i riksdagen då frågan senast kom upp i samband med situationen i Ukraina.
Vårdreformens nya utformning och hur de fem jätteområdena ska styras så att också mindre kommuner och finlandssvenskar ska kunna göra sig hörda oroar SFP-ledningen. Det är också klart att den parlamentariska arbetsgruppen kommer att kämpa ordentligt innan det detaljerade förslaget är klart.
Diskussionen om de sänkta barnbidragen blev inte särskilt intensiv. SFP-ledningen litar på att anhängarna förstår logiken i sparandet. Men hur det sparas är ett politiskt val och det finns alternativa sätt. Det socialliberala SFP verkar föra en tynande tillvaro.
Skribenten fungerade som moderator för utfrågningen.