Uttrycksfriheten hänger på en skör kabel
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan beslutade för en vecka sedan att göra det som många andra mäktiga statsmän redan gjort – koppla ur åtkomsten till mikrobloggen Twitter.
I går togs nästa steg när den turkiska telekommyndigheten meddelade att den stänger videotjänsten Youtube. De krampaktiga försöken från Erdogans sida att hålla kvar kontrollen målar en dyster bakgrund till den rapport om uttrycksfrihet som FN-organet Unesco publicerade i tisdags.
Rapporten pekar på att de största hoten mot uttrycksfriheten går hand i hand med de största framstegen för informationsförmedling. Utöver sökmaskinsoptimering och skräddarsydda webbtjänster hotas tillgången till oberoende information av internetcensur, blockering av tjänster, övervakning och filtrering.
Beslutet att stänga Twitter motiverades av Erdogan och styret i Ankara med en hänvisning till anklagelser om att tjänsten kränkt vissa personers integritetsskydd. I verkligheten är det antagligen en vendetta mot dem som i sociala medier rullat upp den korruptionsskandal som håller på att undergräva den maktposition Erdogan byggt upp under elva år. Erdogan har tidigare kallat tjänsterna Facebook och Youtube för ett hot mot nationell säkerhet, och i går föll lotten på Youtube som även under tidigare perioder varit oåtkomlig i landet.
Men försöket att tysta ner dem som ogillar Erdogan och hans styre inför lokalvalet på söndag har inte gått helt enligt planerna. Bara några timmar efter att Twitter stängdes överlistade användare blockaden genom att anamma tekniska färdigheter som att stänga av lokaliseringen i sina telefoner och datorer, och det turkiska twittrandet nådde nya höjder. Ironiskt nog har premiärministern stängt av en av sina egna kanaler för kommunikation. Erdogan själv twittrade flera gånger om dagen, ända tills för en vecka sedan när tjänsten stängdes.
Med tanke på Turkiets järngrepp om pressen är det kanske inte konstigt att maktapparaten upplever nya medier som inte nås av ledarnas långa arm som obehagliga. Enligt indexet för pressfrihet i världen som tas fram av organisationen Reportrar utan gränser ligger Turkiet på plats 154 av 180 – det enda landet i Europa som har det ännu sämre ställt är Vitryssland. Turkiet skärpte i februari lagstiftningen ytterligare – tjänster kan stängas inom timmar utan domstolsbeslut och vanliga användares webbhistorik kan sparas upp till två år.
I onsdags krävde en domstol i Ankara att avstängningen av Twitter ska hävas, men det kan ta veckor innan tjänsten kan starta igen. Styret i Ankara upplever fortfarande att Twitter ska ta bort kring 700 delar innehåll innan tjänsten kan öppnas på nytt.
En effekt av blockaden i Turkiet är att allt fler döljer sig bakom anonyma användarnamn för att undvika att stämplas, eller ännu värre, kastas bakom galler. Det är precis en av de hotbilder som FN-rapporten målar upp – både direkt censur och självcensur hör till de största farorna för uttrycksfrihet.
I Egypten har tre journalister som jobbar för Al-Jazira suttit fängslade sedan december anklagade för att ha spritt falska nyheter, en beskyllning som verkar sitta löst med tanke på att rättegången skjutits upp tre gånger. Fängslandet av journalister och medborgarjournalister har stadigt ökat sedan 2008 och enligt Unesco är nästan hälften av alla som fängslats bloggare eller onlinejournalister.
Bara 14,5 procent av världens befolkning bor i länder som klarar måttet för en fri press skriver organisationen Freedom House i sin rapport om pressfrihet från 2013. Rätten till fri, opartisk information som man får välja fritt är allt annat än given.
Källor: Hürriyet, Reuters, CPJ, Freedom House, PRI, BBC, The Daily Beast.