Louis Vuitton-ägg eller rosa slem
Till och med i USA kan matbusinessen gå för långt. Ett bra exempel är det som i folkmun heter ”pink slime”, rosa slem.
För tillfället pågår som bekant förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan USA och EU. Processen är lång och invecklad och vi får nog vänta flera år innan ett avtal kan spikas – om det alls lyckas. En av de svåraste frågorna gäller lantbruket och USA har satt som villkor att jordbruksprodukterna måste ingå i överenskommelsen. I bakgrunden finns en mycket stor och grundläggande skillnad i hur de båda handelsblocken ser på sitt jordbruk. I offentligheten talas om hormonkött och GMO-grödor, men det handlar om mer än så.
Skillnaden i synsättet börjar väl egentligen från matkulturen. För att generalisera är det billig snabbmat som gäller i USA, medan vi i EU har många olika traditionella matkulturer som är bundna till land eller region. Det i sin tur styr synen på jordbrukspolitiken. En annan skillnad handlar om ansvaret för att livsmedel är trygga.I USA ligger mindre tyngd på förebyggande arbete i livsmedelskedjan och mer på konsumenterna. I USA är det till exempel vanligt att doppa slaktade kycklingar i klorbad för att bli av med bakterier. I EU är detta förbjudet och i stället skall sjukdomar hindras genom förebyggande arbete.
Sällan kommer skillnaderna så tydligt fram som i en intervju nyligen i Maaseudun Tulevaisuus med Maurice House, en av USA:s förhandlare. House beskyller EU för att hålla på med skenheligt miljösnobberi och säger att EU producerar ”Louis Vuitton-ägg” för de rika medan USA däremot producerar mat som de fattiga har råd med. Systemet med ursprungsmärkning i EU, som till exempel att fetaost eller parmaskinka bara får produceras i vissa bestämda områden, avfärdar House som skrattretande. Men i Europa har tankesättet tillämpas långt före EU, tänk bara på viner som bordeaux eller champagne. I USA är det i stället registrerade varumärken ägda av bolag som är heliga.
Men till och med i USA kan matbusinessen gå för långt. Ett bra exempel är det som i folkmun heter ”pink slime”, rosa slem, det vill säga maskinurbenat kött som finmals och värms upp, varefter fettet centrifugeras bort. Till sist behandlas köttet med ammoniak för att döda bakterier, typ salmonella. Produkten är billig och används som i utfyllnad till exempel i hamburgerbiffar. Men nu har konsumenterna tappat smaken för varan, vilket ger avsättningsproblem för slakterierna.
I EU har vi också haft våra matskandaler, men maten har ändå en betydligt högre status än i USA. Om frihandelsavtalet blir av är det alltså dyra mervärdesprodukter, typ lufttorkad skinka eller ostar, som vi från EU vill sälja till USA. De kommer i stället att erbjuda billiga bulkprodukter för att på det viset komma in på den europeiska marknaden.
Värdemässigt sett borde vi alltså ha trumf på hand och frihandelsavtalet kan ge ordentligt större exportintäkter. Frågan är om vi vågar lita på våra konsumenter här i Europa? Om den importerade kycklingfilén från USA är 30 procent billigare kan det vara frestande att köpa den även om den doppats i klor.
Mikael Jern är agronom och jordbrukare.