Skolan är en plats för möten mellan religioner
Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainens ställningstagande om att skolorna inte borde ordna tillställningar som bygger på en viss övertygelse handlar om missförstådd religionsfrihet. Det är som om gemenskapen i skolan skulle bli mer jämlik och inkluderande om innehållet i traditioner och religiösa symboler göms undan!
Om det inte går att sjunga Den blomstertid nu kommer eller framföra jultablåer med Jesusbarnet blir det bara svårare för dem som har en annan livsåskådning att förstå den kristna identiteten. Muslimer och andra förundrar sig ofta över att kristna sticker under stol med sina egna traditioner i stället för att stå upp för dem.
Den negativa religionsfriheten, att ingen mot sitt samvete behöver delta i någon religionsutövning, är förvisso ett viktigt ramvillkor. Det får inte förekomma påtryckning ens indirekt och det får inte uppstå situationer där någon som inte deltar i en ritual känner sig utesluten. Det är ändå den positiva religionsfriheten, att skolan ska respektera och främja elevens religiösa identitet, som ger friheten ett innehåll.
Det är en märklig uppfattning att religionsutövning på något vis skulle kränka dem som har en annan övertygelse. En levande mångkulturalism handlar om att möta andras tro och övertygelse utan att behöva involveras i den. Det är inte lätt att ordna sådana möten, men det är just där skolan borde vara vägvisare.