"Stockkonservativ, men ingen tönt"

Marco Rubio personifierar en version av den amerikanska drömmen. Arbetarklassföräldrarna emigrerade från Kuba på 1950-talet och satsade på sonens utbildning. Det bar spikrakt uppåt, ända till senaten där han representerar Florida, och nu senast till en lovande tredjeplats när primärvalscirkusen inleddes i Iowa.

Även om en stor del av USA vill ha förändring efter "sju år med en vänsterpresident" som republikaner har beskrivit Barack Obamas period, frågar sig seriösa republikaner om Donald Trump eller Ted Cruz i slutändan kan slå den starkaste demokraten.

Marco Rubio kunde vara ett säkrare kort. Demokraten Dan Gelber har i amerikanska medier betecknat Rubio som "stockkonservativ och riktigt långt till höger, men sannolikt den mest talangfulla talesperson stockkonservatismen någonsin kan hoppas på". Gelber har prisat Rubio för att han inte har principiella problem med att jobba med dem som tänker annorlunda, "eller för att säga det rakt på sak, han är ingen tönt".

För Rubio talar också faktum att han saknar riktiga skelett i sin politiska garderob. Okej, han har beskyllts för att ha betalat privata utgifter med partiets kreditkort och för att ha lobbat för finansieringen av ett sjukhus där han sedan gick med i ledningsgruppen, men juridiska granskningar har rentvått honom på alla punkter.

Hur som helst är 44-årige Rubio en modern politiker. I en artikel i National Journal beskrivs han som en ledare som delegerar ansvar till andra och som rentav kan avstå en del av sin makt. När han var talman i Floridas representanthus sägs han ha försökt föra delstaten högerut (vilket de moderata republikanerna motsatte sig). Ändå uppfattade många demokrater Rubio som samarbetsvillig, enligt en biografi av Manuel Roig-Franza.

Marco Rubio har också varit populär i sitt arbete utanför politiken, som föreläsare i politik på Florida International University. En artikel i Washington Post upplyser om att också de studerande som inte delar hans politiska syn uppskattar hans föreläsningar och tycker att han är fördomsfri. Rubio har själv sagt att föreläsningarna hjälper honom att stanna upp och analysera politiken.

Och Rubios politik, då? Låt oss kalla honom konservativ, också med republikanska mått. Han är aktiv katolik, men går också i en lokal baptistkyrka. Han säger nej till abort under alla omständigheter (inklusive kvinnor som fallit offer för våldtäkt eller incest), han är för dödsstraffet och mot samkönade äktenskap. Likaså är han mot all avkriminalisering av droger.

I ekonomipolitiken vill Rubio begränsa statens inflytande på ekonomin – han betecknar Uber och Air BNB som innovationer som svarar på efterfrågan, och kritiserar New York Citys ingrepp mot dessa.

Mer generellt vill han sänka skatterna. Rubio har drivit igenom tidernas största skattesänkning i Florida. Han har även föreslagit en inkomstskatt på 15 procent för alla som tjänar högst 75 000 dollar om året och 35 procent för högre inkomster.

Rubio förnekar människans inverkan på klimatförändringen och säger att klimatpolitiska åtgärder skadar ekonomin. Han får högsta betyg av den amerikanska vapenlobbyn, inte minst för att han är emot utvidgade bakgrundskontroller av personer som köper vapen. Det stående argumentet är att kontrollerna inte griper brottslingar.

Men Marco Rubio har också sidor som kan tilltala dem som tvekar mellan parti. Exempelvis är han inte alls särskilt hård mot flyktingar och invandrare från Latinamerika. Det har minskat hans tidigare starka uppbackning från Tea Party-rörelsen.

Desto mer uppseendeväckande är Rubios förslag att illegala invandrare ska kunna legaliseras. Det har upprört känslorna inom republikanerna, som menar att det vore liktydigt med amnesti för brottslingar. Senare har Rubio sagt att det är viktigare att stoppa den illegala invandringen än att ta itu med de invandrare som redan nått USA illegalt.

Utrikespolitiskt kräver Rubio att USA är aktivare och konfronterar Iran, Ryssland och Nordkorea aggressivare. Han kritiserar det iranska kärnavtalet. Han hade hellre ökat sanktionerna och vid behov vidtagit militäroperationer för att hindra Iran från att bygga en atombomb.

Rubio har motarbetat president Obamas försök att mjuka upp relationerna med Kuba, och han har lovat att återupprätta Guantanamo militärfängelse i händelse av att Obama lyckas stänga det.