Än lever blåmusslan och blåstången
Vår undervattensnatur lever och mår ställvis bättre än väntat. På webben finns en unik karta som visar att blåmussla och blåstång trots allt förekommer rätt rikligt.
Trots den allom bekanta övergödningen mår den finländska undervattensnaturen inte bara dåligt. Tvärtom finns det fortfarande välmående och rikliga bestånd av blåstång både i Finska viken och i Bottenhavet. Blåmusslan är fortfarande riklig i västra Finska viken, och den förekommer dessutom längre österut än man anat.
– Hela Östersjön är verkligen inte död, säger forskningsprofessorn Markku Viitasalo vid Finlands miljöcentral.
Det kan han konstatera efter tolv år av inventeringar av undervattensnaturen. Miljömyndigheternas Velmu-projekt har utmynnat i en webbaserad karta, tillgänglig för alla, med information om allt från bottentopografi till naturtyper och förekomsten av enskilda hotade växt- och djurarter. Kartan hittas på paikkatieto.ymparisto.fi/velmu
– Det är rena skattkartan för forskare. Nu vet vi var de hotade arterna trivs och var undervattensnaturens mångfald är som störst. När vi analyserat all information kan vi pricka ut de bästa platserna, säger Viitasalo.
Tanken är att myndigheterna ska kunna rikta havsskyddet och planera hur olika havsområden kan användas på ett optimalt sätt när man vet vilka områden som är känsligast. Men också allmänheten kan ha glädje av kartan, till exempel genom att kolla in vad forskarna har hittat under ytan i för var och en bekanta trakter. Det finns både fotografier och rörliga bilder att titta på.
– Karttjänsten är kanske det enklaste sättet att hitta Naturaområden och andra marina skyddsområden som inte är utprickade på sjökorten, säger Viitasalo.
Snäckor och lerkanjoner
Inventeringen är den mest omfattande i sitt slag i Östersjön, även om den exkluderat Åland, och en av de mest kompletta i hela världen. Forststyrelsen har stått för en stor del av fältarbetet med videoupptagningar på nästan 100 000 lokaler och dykningar på långt över 20 000 platser. Därtill har man tagit och analyserat tusentals bottenprover.
– Kombinerar man uppgifterna om förekomsten av ettåriga alger med information om siktdjup och syrehalt vet man vilka områden som är mest utsatta, säger Jan Ekebom vid Forststyrelsen.
Förbluffande nog hittade forskarna inte bara två för vetenskapen okända arter (en snäcka och en havsborstmask) utan rentav en randmorän utanför Raumo av den typ (De Geer) som är vanlig utanför Replot i Vasa. Uppe i Bottenviken påträffades okända lerkanjoner och i Bottenhavet upptäcktes blåstång, som vanligen förekommer i bälten, i ett oerhört stort fält.
– För en biolog känns det sanslöst glädjande, det är nästan som om vi hittat en hel regnskog, säger Markku Viitasalo om fyndet utanför Björneborg.
Penina Blankett vid Miljöministeriet säger att de positiva fynden ger extra tyngd åt det arbetet för att skydda Östersjön.
– Det lönar sig och det bör fortsätta, säger hon.
Ändå är det naturligtvis inte bara jubelklang. Inventeringen spårade också alla fortplantningslokaler för gös, och de är skrämmande få.
– Bara 1,4 procent av våra havsområden producerar nästan all gös till havs, säger Viitasalo.