"Man kan inte skydda andra regimer med soldater"
När Ryssland började bomba i Syrien drog många paralleller till Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979. Detta krig skulle avslutas snabbt men blev en lång och utdragen historia. Vissa saker borde vi ha lärt oss, säger ryska experter och Afghanistanveteraner.
– Ryssland har inte lärt sig sin läxa i Afghanistan. För det första är det omöjligt för en reguljär armé att besegra rebeller. För det andra ska man aldrig ge en armé politiska uppdrag. För det tredje blir det svårare att dra sig ur Syrien ju längre tiden går, säger Aleksandr Golts, oberoende militäranalytiker i Moskva.
Det har gått tjugosex år sedan den sista sovjetiska soldaten lämnade Afghanistan. I dag flygbombar Ryssland i Syrien för att rädda en lojal regim från undergång. Likheterna med kriget i Afghanistan är stora, men det är också olikheterna.
– Folk hade ingen aning om vad som pågick i Afghanistan. De trodde att vi hade åkt dit för att plantera träd till ett vänskapligt sinnat folk. Det var inte förrän kistorna började anlända som man förstod vad det handlade om. Kriget i Syrien är något helt annat. Putin säger öppet vad vi gör där och befolkningen stöder honom, säger Sergej Susedko, veteran från det sovjetiska kriget i Afghanistan.
Nitton år gammal sändes Susedko från sina hemtrakter i Orenburg till Afghanistan som radiotelegrafist. Året var 1982 och kriget hade pågått i tre år. Susedko informerades om vart han skulle åka i en typisk sovjetisk formulering.
- År 1979 sände Sovjetunionen in trupper i Afghanistan för att rädda dess svårt trängda kommunistiska regering.
- Över 100 000 marksoldater stationerades i landet.
- Trots deras tekniska överlägsenhet klarade de inte att föra effektivt krig mot gerillarörelsen eller mujaheddinerna, som kände den oländiga bergsterrängen och även fick amerikanskt bistånd, bland annat Stinger-robotar som kunde skjuta ner sovjetiska helikoptrar.
- De ryska soldaterna kallade gerillasoldaterna för duchi eller andar, eftersom de dök upp och försvann som spöken.
- Kriget blev utdraget och antalet civila offer gigantiskt (850 000 till 1,5 miljoner). Det blev dessutom mycket dyrt för Sovjetunionen.
- År 1989 gav Michail Gorbatjov order om uttåg. Kommunistregimen i Afghanistan föll 1992 men kriget fortsatte som ett inbördeskrig. År 1996 tog talibanerna kontroll över Kabul.
– Vi skulle "stödja det centralasiatiska militärdistriktet mot provokationer över gränsen". Uppdraget var att skapa en 100 kilometer djup buffertzon i närheten av gränsen till Turkmenistan. Ofta letade vi efter vapen i afghanska byar. Vi var i Andhoi, Shebarghan, Mazar-i-Sharif...
Storskalig invasion
I praktiken handlade det om en fullskalig invasion. Som mest hade Sovjetunionen över 100 000 marksoldater stationerade i Afghanistan. De sändes in år 1979 för att stödja den kommunistiska regeringen, som svajade efter att ha tagit makten i en statskupp ett år tidigare.
– Vi skulle hjälpa en vänligt sinnad regering. På det sättet påminner Afghanistankriget om kriget i Syrien. Skillnaden är att Putin inte sänder in några marktrupper, vilket är mycket klokt. Meningen var att vi skulle bistå den afghanska armén, men den visade sig vara mycket svag och oduglig. Assads armé verkar stabilare, även om den saknar flygvapen, säger Susedko.
Aleksandr Golts är skeptisk.
– Det går inte att vinna kriget utan marktrupper. Vad skulle en militär seger i Syrien innebära? Ingen vet. När kan Ryssland dra sig ur? Ingen vet. Uppdraget är helt enkelt otydligt. Otydlighet är alltid värsta möjliga utgångspunkten för en armé.
"Jag visste inget om krig"
Andrej Kuznetsov var 18 år när han sändes till Afghanistan år 1986. Det var i slutet av kriget och Kuznetsov, som var fallskärmssoldat, tillhörde ett elitförband.
– Jag var en pojke, hade aldrig rest någonstans och visste ingenting om krig. Till en början var allt ett enda stort äventyr. Efter den första eldstriden förstod jag att krig inte är som på bio, säger Kuznetsov. Han tar emot oss i sitt lilla arbetsrum på flygplatsen Vnukovo där han jobbar som underhållschef.
Kuznetsov var stationerad i Bagram norr om Kabul och tillbringade tre år i Afghanistan. Han tillhörde det i Ryssland berömda nionde kompaniet som i krigets slutskede 1988 höll ut i flera dagar på en ensam bergstopp utanför Khost, nära pakistanska gränsen. Händelsen ligger som grund för en spelfilm vid namn Nionde kompaniet (Devjataja rota 2005) och medan filmen spelades in fungerade Kuznetsov som konsult.
– Det var första gången jag började tala om kriget. Min fru var mycket förvånad – jag hade aldrig pratat om det ens med henne, bara med andra afghanistanveteraner. Det gick inte att tala om det med någon som inte själv hade varit där. Hur skulle man förklara att man som ung kille hade klättrat omkring i berg och dödat? Var skulle man börja? De kunde ändå inte förstå.
Många traumatiserades
Både Andrej Kuznetsov och Sergej Susedko har lyckats återuppta ett normalt liv efter kriget – de har inte börjat dricka, använda droger eller drabbats av depression. Men många av de unga män som återvände klarade inte av den psykiska pressen och alla obearbetade upplevelser av våld, död och pennalism.
Antalet civila offer i Afghanistankriget var stort – mellan 850 000 och 1,5 miljoner. Av de totalt över en halv miljoner sovjetiska soldater som hade deltagit i kriget dog över 14 000. Över 10 000 stympades eller fick permanenta funktionshinder.
Det var en traumatiserad generation som fick mycket litet professionell hjälp – strax efter att kriget var slut föll Sovjetunionen samman och tusentals krigsskadade unga män lämnades vind för våg. Det är ingen slump att en stor del av de legosoldater som har deltagit i inbördeskrig över det forna Sovjetunionen är så kallade "afgantsy", det vill säga afghanistanveteraner.
"Vi ville hjälpa"
Många historiker ser Afghanistankriget som ett stort misstag. Det vill varken Kuznetsov eller Susedko gå med på.
– Jag tycker inte att kriget var orättfärdigt. Vi ville hjälpa befolkningen, säger Andrej Kuznetsov. Men han tillägger:
– En sak är säker: det går inte att skydda en politisk regim i ett annat land genom att skicka in sin armé. Hur vi än kämpade i Afghanistan så hjälpte det inte. Efter att vi hade lämnat landet avsattes regeringen. Och kriget fortsatte.