Pengar saknas i Orpos recept för jobben

Petteri Orpos (Saml) uttalande i HS fick både regeringspartiet Sannfinländarna och facket att ryta till: det uppfattades att Orpo ville öppna för lönesänkningar för att sysselsätta ­invandrare.

I intervjun nämner Orpo ändå ­läroavtal och större flexibilitet ­mellan skolning och arbetsliv som konkreta exempel på hur alla ny­anlända ska sysselsättas.

På Twitter preciserade han sig ­ytterligare:

– Jag hänvisade till läro- och skolningsavtal och motsvarande åtgärder, som finns tillgängliga också för andra, skriver Orpo.

Pekka Tiainen, tjänsteman och forskare vid Arbets- och näringsministeriet, säger att det är en känslig fråga som öppnas upp. Finland har tagit emot rekordmånga asylsökande under 2015 och sysselsättningen är svår.

Tiainen tror inte det är realistiskt att tumma på lönenivåerna­ ­eller de allmänbindande kollektivavtalen, med tanke på vilka reaktioner det skulle väcka då arbetsmarknads­parterna förhandlar om hur man kan utvidga lokala avtal.

Däremot ser han det befogat att diskutera sysselsättningsåtgärder.

– Orpo ser helt korrekt att utsikterna att få jobb är mycket svagare för vissa än för andra. Så löne­subventioner, läroavtal eller liknande arrangemang är befogade för att sänka tröskeln att komma in i arbetslivet.

"Befintliga medel räcker inte"

Problemet är enligt Tiainen att sysselsättningslösningar för de nyanlända riskerar polarisera debatten, ifall det är meningen att ännu fler grupper ska dela på de befintliga medlen, som också unga arbetslösa och långtidsarbetslösa behöver.

– Det finns ingen genväg runt att öka anslagen, säger Tiainen, som varnar för en situation där grupper ställs mot varandra.

Ett annat dilemma, som han ser det, är att budgeteringen av sådana tilläggsanslag inte ger rätt bild av lönsamheten i det långa loppet.

– Om det ska diskuteras tilläggsanslag hoppas jag att man gör en ordentlig nettokalkyl, där man ser att sysselsättning också ger skatteintäkter och sparar in kostnader vid Social- och hälsovårdsministeriet. Grundproblemet har hittills varit hur man inte gör en nettobudget av de positiva effekterna. Det är inte alls så dyrt med alla aspekter inberäknade, säger Tiainen.

Om arbets- och näringscentralerna ska hinna göra upp planer och veta vad som förväntas krävs det att regeringen inte dröjer med signalerna, säger Tiainen.

Ger bollen vidare

SFP:s ordförande Carl Haglund anser att tidpunkten för regeringen att ta en starkare roll i trepartssamarbetet är precis nu. Haglund talar för att öppna debatten om "minijobb" som finns i Tyskland, och kasta bollen till trepartsförhandlingarna.

– Det är en gyllene möjlighet när förhandlingarna om lokala avtal ändå är på bordet, säger Haglund.

I Tyskland är omkring vart femte jobb ett så kallat minijobb, et deltidsarbete som ger omkring 450 euro i månaden. Minijobben har varit omdebatterade där. Arbetslösheten har sjunkit, men kritikerna argumenterar att de blivit en ny kvinnofälla, där en del fastnar i deltidsarbete och behöver en partner med full lön för att kunna försörja sig.

Haglund varnar för att de flesta nyanlända kan förbli arbetslösa om ingenting görs.

Jarkko Eloranta, ordförande för de offentliga branschernas fack JHL, är inte beredd att öppna upp för några minijobb.

– Finland ska inte ta efter Tyskland och Sverige och bilda en deltidsarbetsmarknad där lönen inte räcker till. Största delen av utkomsten landar då ändå på samhällets nota, i form av bostadsbidrag och utkomststöd, anser Eloranta.

Både Eloranta och STTK:s ordförande Antti Palola har ändå uttryckt stöd för att utnyttja läroavtal och lönesubventioner.