”Finland måste beakta rysk vrede”
Ryssland kommer att vidta åtgärder om Finland går med i Nato och det måste den finska statsledningen leva med. Det säger överste Sakari Wallinmaa, nypensionerad från tjänsten som chef för Försvarsmaktens underrättelsetjänst.
Försvarsmaktens underrättelsetjänst är en organisation vars anställda inte brukar uttala sig i offentligheten. Men underrättelsetjänstens chef, överste Sakari Wallinmaa pensionerades vid årsskiftet och HBL stämde träff med honom genast efter pensioneringen då han var fri att ge intervjuer.
Under de två senaste åren har Wallinmaa lett landets militära underrättelsetjänst som bildades i samband med den senaste försvarsreformen då den tidigare underrättelseverksamheten och signalprovanstalten slogs ihop. Underrättelsetjänsten lyder direkt under huvudstaben och dess underrättelsechef, generalmajor Harri Ohra-aho. Också tidigare ägnade sig Wallinmaa åt militär underrättelseverksamhet då han ledde försvarsmaktens dåvarande underrättelsecenter.
Ukraina blev eldprov
Den nya underrättelsetjänsten startade formellt sin verksamhet i maj år 2014 men hade i praktiken kört i gång redan vid årsskiftet då Ukrainakrisen plötsligt tog Europa på säng.
– För vår del kunde man nästan säga att den förändrade situationen i Ukraina kom som på beställning. Vi hade möjlighet att integrera vår informationsinsamling, vårt analysarbete och vår rapportering i ett läge där våra uppdragsgivare krävde att få information, säger Wallinmaa.
Finlands underrättelseofficerare hade förstås tidigare upplevt situationer då rådande säkerhetspolitiska omständigheter plötsligt omkullkastades: Till exempel Sovjetunionens kollaps efter den misslyckade militärkuppen år 1991, Natos bombningar på Balkan och USA:s operation i Irak var händelser som innebar bråda tider för dem som sysslade med underrättelsearbete.
– Ur den synvinkeln kom inte Ukraina som någon chock för oss, men eftersom vår östra granne Ryssland var part i konflikten och i och med att stats- och försvarsledningen såg så allvarligt på läget, var det förstås en exceptionell situation.
”Ryssland inget direkt militärt hot”
Wallinmaa har under de senaste åren självfallet noggrant följt med den militärpolitiska utvecklingen i Ryssland.
– Finland måste erkänna det faktum att vi har en stormaktsgranne som den senaste tiden kraftigt har byggt upp den militära förmågan genom förnyad materiel, genom traditionella i förväg planerade militära övningar och som nytt fenomen plötsliga oanmälda krigsövningar.
Men Wallinmaa skriver inte under att den ryska upprustningen skulle betyda att Finland är utsatt för ett militärt hot.
– Några sådana indikationer har vi inte kunnat påvisa, men vi har en stormaktsgranne som utvecklar sin militära förmåga och det måste Finland förstås beakta.
Ryske presidenten Vladimir Putin undertecknade på nyårsafton ett dokument där Nato pekas ut som ett hot mot landets säkerhet. En utvidgning av försvarsalliansen beskrivs som en strävan efter världsdominans på bekostnad av Rysslands inflytande.
– Saken fick publicitet i samband med den nya säkerhetsstrategin, men den förändrade ryska inställningen har redan länge varit känd bland experter. Ryssland ser på världsordningen på ett annat sätt och det synsättet passar inte in på den västerländska utvecklingen för stunden.
Under veckoslutet deklarerade Finlands och Sveriges statsministrar i en gemensam debattartikel att de inte tror på tvära kast i säkerhetspolitiken och att Finlands och Sveriges militära alliansfrihet har hög trovärdighet och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa.
Vår statsledning begrundar för tillfället om det finns anledning att revidera synen på ett Natomedlemskap. Försöker Ryssland påverka beslutsgången och förhindra att Finland närmar sig Nato?
– Utan vidare är det på det sättet. Redan år 2012 riktade dåvarande kommendören för den ryska försvarsmakten, general Nikolaj Makarov, skarp kritik mot Finland när han talade i Helsingfors. Han sade att ett finskt Natomedlemskap innebär ett militärt hot mot Ryssland. Tidvis har det hörts överslätande uttalanden om att ett Natomedlemskap skulle vara Finlands egen sak, men det ryska huvudbudskapet lyder entydigt: Ryssland reagerar om Finland ansluter sig till Nato.
Ska man beakta det beskedet i Finland?
– Det är man tvungen att göra. Förstås är ett eventuellt Natobeslut en intern politisk fråga för Finland, men vi kan inte avfärda grannlandets besked med en axelryckning.
Kan du konkretisera hur du tänker här?
– Det är viktigt att den politiska ledningen för en öppen dialog med Ryssland. Den nuvarande linjen där vi samarbetar med Nato men inte har några uttalade planer på ett Natomedlemskap väcker inga akuta motreaktioner i Ryssland. Min uppfattning är att det här är en rätt så problemfri väg.
Östersjöns strategiska konstellationer har förändrats radikalt sedan det kalla kriget då de baltiska staterna var en del av Sovjetunionen och Polen och Östtyskland medlemmar av Warszawapakten. Efter Sovjetunionens kollaps har områdets strategiska tyngdpunkt förflyttats från Östersjöns södra delar mot Finska viken.
– Ryssland har i dag större anledning att se över hur landet ska trygga fri passage i Östersjön än under kalla kriget.
Samtidigt som Gotlands militära betydelse de senaste åren har fått stor publicitet har Åland av samma orsak hamnat i rampljuset.
– Det är ingen slump att Åland går under beteckningen Östersjöns lås eftersom Ålands placering är avgörande för alla som vill trafikera i Bottenviken och i Finska viken.
Enligt Wallinmaa är Ålands ställning ändå oförändrad i Finlands militära planering, det vill säga öarna är varken mer eller mindre betydelsefulla än tidigare.
Han vill inte ta ställning till örikets demilitariserade ställning.
– Som militär har jag sett demilitariseringen som ett oföränderligt faktum, men givetvis är det ett stort hinder för beredskapen att försvarsmakten inte i praktiken kan öva att försvara Åland på plats och ställe.
Byteshandel
En stor del av den internationella underrättelseverksamheten sker som byteshandel där länder som betraktar varandra som partner, sinsemellan byter information som de inte har känt till tidigare. Till exempel 2013 varnade svenska försvarets radioanstalt, FRA, Finland om spionaget som ägde rum mot Utrikesministeriet.
Många av Finlands västliga samarbetspartner lät före Ukrainakrisen bli att satsa på underrättelseverksamhet med Rysslandsfokus, men Finland har på grund av geografiska realiteter alltid gjort det. Det här märks i dag genom att många länder är intresserade av att ta del av finska erfarenheter och synpunkter.
Hur syns det skärpta säkerhetspolitiska läget i olika länders underrättelseverksamhet?
– Eftersom informationsbehovet är stort är många mer öppna för samarbete än tidigare och länder använder mer resurser på underrättelseverksamhet än förut.
De allt tätare internationella militära kontakterna får följder också för kontraunderrättelsen som ska förhindra och avslöja verksamhet och underrättelse som kan äventyra syftet med försvaret.
– Visst händer det i internationella sammanhang att folk försöker få reda på konfidentiell information. En soldats yrkesskicklighet mäts genom att man är artig och kan samarbeta utan att avslöja icke offentliga angelägenheter.
Sker det ofta missar?
Inom kontraunderrättelsen utbildas våra militärer inför kontakter med utlänningar. På det sättet förhindrar man i förväg att den typen av situationer uppstår. I Finland har vi inte på en lång tid varit tvungna att inleda rättsprocesser för att någon skulle ha läckt konfidentiella uppgifter, säger Wallinmaa, som trots att han inte längre är i aktiv tjänst, är bunden av de tystnadsklausuler som gällde innan pensioneringen.
Den färska pensionärstillvaron blir dock kortvarig. Från början av februari bär det av till Rom där Wallinmaa blir underrättelsechef för EU:s nya operation Sophia som ska komma åt människosmugglare på Medelhavet. Hittills har EU:s satsningar för att stävja flyktingströmmen över Medelhavet fokuserat på räddningsaktioner och övervakning men nu börjar man beslagta smuggelfartyg på internationellt vatten.