Vården ska ges av proffs
I Norra Österbotten har man byggt upp en lågtröskelklinik med experten på ätstörningar. Patienterna ska fångas upp i tidigt skede och inte vårdas inom primärhälsovården.
JAKOBSTAD Rasmus Isomaa, doktor i utvecklingspsykologi, jobbar vid kliniken och har doktorerat i ämnet ätstörningar. Nu deltar han även i forskningsprojekt kring ämnet.
– Vår vårdmodell sträcker sig över hela regionen och omkring 40 000 invånare. Men vi tar även patienter från hela landet och till och med någon enstaka från andra länder.
Klinikens tanke är att vården ska inledas i så tidigt skede som möjligt.
– Vår erfarenhet visar att föräldrarna och skolhälsovården är tillräckligt bra på att känna igen ätstörningar, därför kräver vi inte remiss. Och genom att vården kommer i gång snabbt förebygger vi komplikationer och ett utdraget sjukdomsförlopp.
Om patienten måste skickas till exempel till Ätstörningskliniken i Helsingfors, så blir det dyrt. Ett vårddygn kostar omkring 600 euro och vårdtiden kan ta flera år.
Skolhälsovården ska inte vårda
Fredrikakliniken har byggt upp ett intimt samarbete med regionens skolhälsovård, men Rasmus Isomaa konstaterar att skolhälsovården inte är rätt instans för själva vården.
– En skolhälsovårdare med 1 000 elever på sitt ansvar har absolut inga resurser att vårda. Det är mycket viktigt att man just i början av vården kan komma åt alla rädslor och all vacklande insikt om sjukdomen, därför krävs det mycket insatser just då.
Isomaa konstaterar att det är omöjligt att genast säga om det kommer att bli en lång eller en kort vårdprocess.
– Det går inte att säga att det här är ett enkelt fall som bashälsovården kan sköta. Ingen vet hur sjukdomen utvecklas i det inledande skedet.
Tvångsmatning är något som man inom Fredrikakliniken försöker undvika, men i vissa fall kan det vara oundvikligt.
– Ingen blir frisk med tvångsmatning, men det kan krävas för att trygga patientens liv.
Stöd till familjen
Vården byggs upp så att vårdbehovet utreds under en period med 5–6 besök där föräldrarna är med vid minst två besök. Tanken är att skapa ett samförstånd kring vårdplanen.
– Vi styr processen men det är föräldrarna som genomför den. Fungerar det inte hemma så har vi ingen chans att lyckas. Familjen har stöd av oss och vi är i kontinuerlig kontakt.
Om patienten måste tas in på dagavdelningen så delas vården upp i perioder. Först gäller fyra veckor på avdelning, därefter görs planer upp för två månader i taget. I slutskedet kan det handla om att patienten besöker avdelningen en gång per vecka.
Ett specialområde är unga pojkar med matproblem. De kan vara svåra att fånga upp inom primärhälsovården i tidigt skede, eftersom det i pojkarnas fall ofta mer handlar om muskelbyggande än om att banta.