Bättre för däggdjuren, sämre för fåglarna
Nästan hälften av Finlands fågelarter är hotade eller nära hotade. Det är klart fler än på den senaste rödlistan. För däggdjuren går det däremot bättre.
Det går brant nedåt för många av våra fågelbestånd, men sluttningen är ojämn. Det är främst bland änder, dagrovfåglar och vadare som de stora förlorarna finns.
Det är kontentan av den nya rödlistan som miljömyndigheterna publicerat. Den sammanfattar hotbilden för Finlands fåglar och däggdjur.
Under 2015 utvärderades 245 fågelarters bestånd och hotstatus. Av dessa är 45 procent rödlistade medan bestånden för återstående 55 procent betecknas som livskraftiga.
De rödlistade indelas i hotade och nära hotade arter. För fåglarnas del är 13 arter är akut hotade, 36 starkt hotade och 38 sårbara. Därutöver är 23 arter nära hotade. Tillsammans utgör dessa 45 procent av våra fågelarter. Det är en ökning från den förra rödlistan från 2010 där 37 procent av arterna var rödlistade.
Ser man till fåglarnas livsmiljöer är andelen hotade störst bland arter som är knutna till havet, sjöar, stränder och högfjället. Förändrade livsmiljöer både hos oss (främst övergödning) och i fåglarnas vinterkvarter är de främsta orsakerna. Jakt och fångst är också allvarliga hot, men knappast alls i Finland jämfört med vad fåglarna råkar ut för under flyttningen.
Till de goda nyheterna hör att skyddsinsatser har gett resultat. I synnerhet havsörnen, kungsörnen, pilgrimsfalken och den vitryggiga hackspetten har repat sig tack vare insatserna. Fjällgåsen börjar likaså visa tecken på att återhämta sig efter att ha varit riktigt illa ute.
Fridlysning räddade uttern
Positivt är också att det går något bättre för däggdjuren. Av de 75 arter vars bestånd granskades i Finland får 51 samma status som 2010. Åtta arter klassas nu som mindre hotade än senast, och inte en enda art bedöms vara mer hotad. Återstående 16 arter lämnades utanför granskningen eftersom de inte anses höra hemma i den finländska naturen eller förekommer bara sporadiskt.
Fjällräven är Finlands enda däggdjur som klassas som akut hotad. Starkt hotade är saimenvikaren, järven, vargen och fransfladdermusen. Trollfladdermusen och illern klassas som sårbara.
Nära hotade arter är flygekorre, europeisk bäver, fältsork, björn, lo, östersjövikare och skogsren. Däggdjur som stryks från rödlistan och nu betecknas som livskraftiga är skogshare och utter.
För däggdjuren utgör jakt (laglig och olaglig) en av de främsta hotbilderna. Klimatförändringen påverkar fjällräven, skogsharen och de båda vikarna.
Fridlysning och skydds- och skötselplaner är de åtgärder som främst gynnar däggdjursarter. Uttern är ett praktexempel på en art som återhämtat sig, och som nu inte längre är rödlistad, tack vare att den fridlystes 1974. Den har gynnats både av att jakten upphört och av att vattendragen blivit renare.
Utvärderingen för rödlistan görs enligt Internationella naturvårdsunionens kriterier. Att en art klassas som hotad innebär att den löper en risk för att dö ut på grund av en stadigt minskande population eller ett riktigt litet bestånd. De arter som klassas som nära hotade riskerar inte att dö ut, men de kan bli hotade om man inte vidtar åtgärder.
Den fjärde rödlistan som täcker merparten av Finlands kända flora och fauna togs fram 2010. Nästa kommer 2020, men för 2015 valde myndigheterna att ta fram färska rödlistor för fåglar och däggdjur.
Rödlistan sammanfattas av experter vid Naturresursinstitutet, Miljöministeriet, Finlands miljöcentral och Naturhistoriska centralmuseet.