
/
Unga kränks varje dag
Frågar man några asylsökande så säger de att sexuella trakasserier varken har en hudfärg eller religion. Ute i skolorna har väldigt lite förändrats. Kränkningar mot tjejer är fortfarande ett problem.
– Han log, ställde sig väldigt nära och rörde vid mitt hår. Jag gav honom en blick som att "vad håller du på med?" och gick snabbt i väg. Han var typ 35, konstig och äcklig. Det var obehagligt.
Det här var fjortonåriga Ida Mykkänen med om på en gata utanför Sokos i Helsingfors centrum tre dagar efter nyår.
– De kan titta på en länge, höja ögonbrynen eller be om ditt nummer. Vi brukar backa och stannar aldrig och pratar. Det är sjukt obehagligt. Ibland säger våra killkompisar till på skarpen, säger fjortonåringarna Silvana Ghessen och Fartun Aidiid.
Det två kompisarna är överens om att den här typen av närmanden och blickar klart ökat den senaste tiden. De vet, för de hänger ofta i Kampens köpcentrum. Den övervägande majoriteten som gör så är män med utländsk bakgrund, säger de.
Trakasserier har ingen hudfärg
29-åriga asylsökande Imad Al-Khourabi från Bagdad i Irak fördömer kraftigt de sju misstänkta fallen av sexuella kränkningar i Finland på nyår. Speciellt upprörd är han över attackerna i Köln.
– Det var dåliga människor. En vanlig människa gör inte så där oavsett vilken religion eller hudfärg han har.
Han betonar att kvinnor måste respekteras.
– Om kvinnor väljer att vara fulla eller bära bara lite kläder så är det upp till dem själva. Det är deras liv och det måste vi respektera.
19-åriga Mohammed, också han från Bagdad, reagerar så här:
– När jag hörde om vad som hänt i Köln fick jag svårt att andas. Jag tänkte, hur är det möjligt? Det slår ju tillbaka mot alla oss som är asylsökande.
SÄGER IFRÅN. Ida Mykkänen och Milja Malmivaara säger att det händer att fulla män kommer fram och försöker tala med dem. Det händer aldrig när killkompisarna är med.
Ge dem något att göra
Serge Margiela från Borgå irriteras över att klumpas ihop med tafsare efter de sju misstänkta fallen där utländska män ska ha av sexuellt ofredat kvinnor på nyårsnatten i Helsingfors.
– Jag är född i Finland, mitt modersmål är till hundra procent finska, jag jobbar och jag betalar skatt, säger han.
Föräldrarna kom till Finland för trettio år sedan.
Han riktar kraftig kritik mot finska arbetsgivare och politiker för att de låter asylsökande män gå sysslolösa medan de väntar på sitt beslut. Ur det föds inget gott, menar Margiela.
– Arbetsgivarna och skattebetalarna borde reagera. Många som kommit kan hantverk. Låt dem jobba på till exempel byggen, med odling eller med snickeri.
Margiela är kritisk till att det kommit så många asylsökande män, han vill se fler kvinnor och barn, men betonar att han inte har något emot någon.
Kränkningar i skolan
Det är inte bara i det offentliga rummet som i synnerhet tonårstjejer upplever otrevliga saker. Också skolan kan vara en hård miljö.
– Det händer att killarna kommenterar och jämför tjejers kroppar i klassrummet. De slutar inte fast någon säger till. Men vi bryr oss inte, säger Silvana Ghessen och Fartun Aidiid.
Vad sexuella trakasserier betyder är just de här tjejerna inte helt säkra på. Men de vet vad som inte känns okej.
Ida Mykkänen och Milja Malmivaara vet alltför väl vilka kommentarer som kan hoppa ur killarnas mun.
– Om jag hör någon av killarna i gänget jämföra tjejers rumpor, poängsätta utseende eller dissa en tjejs utseende säger jag till på skarpen. Jag frågar om de skulle tala om mig på samma sätt om vi inte var kompisar. Eller om de talar om mig på det här sättet när jag inte är med, säger Malmivaara.
– De kan säga saker som att "Varför ser du inte ut som den här modellen?". Jag svarar att för att jag är fjorton och hon är tjugotvå. Killarnas argument sinar ganska snabbt, säger Mykkänen.
Det finns en norm som säger att högstadiet är en jobbig tid som man måste genomleva. Klaga inte, eller säg inte något till läraren, för då skvallrar du. Det här berättar Roh Petas, som varit mycket ute i skolorna och berättat för elever och personal om jämställdhet och sexuella trakasserier. Petas jobbar som utbildare för företaget Ekvalita.
– Det finns en stor brist på kunskap i skolorna om vad sexuella trakasserier är. Vad hör till och vad behöver man tåla?
Petas definierar sextrakasserier som en kränkning där endera parten tar illa upp.
– Sexuella trakasserier i skolan är definitivt ett problem. Tyvärr hörs saker som "jävla fittor", "vittus homo" dagligen i många skolor. Eller att man blir kallad för ful.
Petas påpekar att sextrakasserier inte enbart behöver ske mellan människor som befinner sig på samma plats. Det kan också vara att skicka bilder, skriva något elakt på Facebook eller att sprida rykten. Eller så kan det vara en fråga, ett förslag eller en kram som inte känns bra.
Eget ansvar
– Det finns en uppfattning främst hos män om att de har rätt att kommentera kvinnors kroppar. Det är en problematisk norm, för då är det inte du själv som bestämmer över din egen kropp, säger Petas.
I skolorna talar Petas mycket om respekt. Om hur man visar respekt och vad som är brist på respekt. Och att göra eleverna medvetna om sitt eget ansvar.
– Alla former av kränkningar är att man frångått respekten.
Petas ger också en känga till polisen:
– Det känns som om de behöver mera kunskap om vad sexuella trakasserier handlar om och att inte blint gå in för att stärka rasistiska fördomar.
RESPEKTERA KVINNOR. Bagdad-killarna Imad Al-Khourabi, 29, Ahmed, 23 och Mohammed 19, fördömer sexuella trakasserier. – Det är förfärligt vad vissa asylsökande står anklagade för, säger Al-Khourabi.
Den gången sprang de
Det obehagligaste som Mykkänen och Malmivaara varit med om inträffade mitt i natten i Munksnäs i somras. En full man började följa efter dem.
– Vi sprang mellan husen för att bli av med honom.
De är vana med att fulla äldre män kommer fram till tonåriga tjejer. Och det händer bara när de rör sig två och två i Munksnäs.
– De kan säga saker som "Hur är läget", "Vad har flickorna för planer i kväll då" eller "får vi komma med er?". Vi brukar gå vår väg rätt snabbt.
Det är inte så att någon av de tonårstjejer HBL talat med känner sig otrygga på stan. Men de undviker att röra sig i centrum efter ett visst klockslag. För en del är det klockan 21, för andra redan efter klockan 19, om man är ensam.
För, som Ida Mykkänen säger:
– Tänk om batteriet på telefonen tar slut? Eller om någon försöker tvinga in dig i en bil?
Mohammed heter egentligen något annat.