I tv-apparaterna talade en president, som visserligen i förbifarten nämnde att han tänker fortsätta kämpa för sin immigrationspolitik, vapenlagar, jämställdhet och en stängning av Guantánamo, men som samtidigt visste att ingredienserna till hans politiska arv till stora delar redan är definierade.

I sitt sista tal i kongressen ville han hjälpa det amerikanska folket att gestalta det arvet, medan han samtidigt tecknade konturerna av en ljus framtid för nationen, förutsatt att väljare och politiker fattar de rätta besluten.

–I mitt sista tal vill jag inte enbart se fram mot det kommande året. Jag vill blicka fem, tio år framåt, sade Barack Obama i ett tidigt skede av talet.

På ett mästerligt sätt kombinerade Obama sedan sina framtidsvisioner med bedrifter från sin egen presidentperiod. Behovet att i framtiden få den ekonomiska upphämtningen att omfatta alla, också de svagaste i samhället, efterföljdes av en påminnelse om hur robust den amerikanska ekonomin blivit med Obama vid rodret.

Nödvändigheten av att sätta de teknologiska innovatörerna i arbete mot klimatförändringen föregicks av en deklaration över transformationen av den amerikanska energisektorn från en relik desperat beroende av fossila bränslen och utländsk olja till en betydligt modernare och grönare variant.

Erkännandet av att Islamiska staten behöver krossas och att dess våldsdåd utgör ett direkt hot mot amerikaner ackompanjerades av en redogörelse för de tusentals lufträder som genomförts och en uppmuntran till en utrikespolitik bortom terrorismbekämpning, sådan som under Obamas ledning lett till ett kärnavtal med Iran, ett handelsavtal för Stillahavsregionen, effektiv ebolabekämpning och diplomatiska förbindelser med Kuba.

– Lyft embargot, sa Obama till kongressledamöterna i en klar antydan om att han gjort sitt och att bollen nu kastats till de folkvalda lagstiftarna.

Den fjärde framtidsvisionen kom däremot utan hänvisningar till hans egna bedrifter. Den visionen handlade om hur nationen i framtiden ska jobba för att reflektera det bästa den har att erbjuda, inte det sämsta.

Obama levererade flera illa dolda kängor till presidentkandidater som tidvis odlat en mycket tillspetsad och främlingsfientlig retorik. Han sade sig motsätta sig all politik som tar sikte på människor utifrån ras eller religion. I en direkt hänvisning till Donald Trump sade Obama att det inte handlar om att vara politiskt korrekt utan om en förståelse om vad som gör USA starkt.

– Världen respekterar inte oss enbart för vår vapenarsenal. Den gör det för vår mångfald, öppenhet och respekt för alla religioner.

– När politiker förolämpar muslimer, när en moské vandaliseras blir vi inte tryggare. Det förminskar oss i världens ögon. Det gör det svårare för oss att nå våra mål och vi sviker oss själva som nation, sade president Obama vars sinnesstämning i det här skedet gått från avslappnad till berörd eller till och med upprörd.

Barack Obamas tal om nationens tillstånd visade upp en president som såg nöjd ut med vad han uträttat. Men från republikanskt håll kom kritiken snabbt.

– Om allt är så bra som han säger, hur kommer det sig att två tredjedelar av amerikanerna anser att landet är på fel kurs, frågade representanthusets talman Paul Ryan efter talet.

Obamas sista tal slutade med andra ord i politiskt lika skarpt tudelade tongångar som det första gjorde för åtta år sedan.

– En av de få saker jag sörjer är att bitterheten och misstänksamheten mellan partierna vuxit under min tid som president, medgav Obama, väl medveten om att ingen förbättring är siktet under den tid har han har kvar på presidentposten.