Opportunismen hotar rysk journalistik
En av den ryska journalistikens så kallade skandaldrottningar lämnade Echo Moskvy med buller och bång i slutet av året. Hon anklagas för att vara ett Kremlprojekt, själv säger hon sig vara sitt eget projekt. Det är troligen sant – vilket också är problemet.
MOSKVA Lesia Rjabtseva är 24 år gammal och en av Rysslands mest omtalade journalister. När jag intervjuade henne i somras jobbade hon på Radio Echo Moskvy, Rysslands liberala flaggskepp – där hon hade tagit det till sin särskilda uppgift att gissla liberaler.
Rjabtseva anklagades för att gå Kremls ärenden, men hennes chef Aleksej Venediktov stod lojalt bakom henne. Vår uppgift är att kritisera alla, inklusive dem som kritiserar Vladimir Putin, sade han.
I slutet av året avgick Rjabtseva med buller och bång från Echo Moskvy, eftersom hon enligt egen utsaga hade fått nog av viljelösa slöfockar. Nästan samtidigt publicerade tv-kanalen NTV en dokumentär om Rjabtseva, som enligt NTV:s braskande rubriker hade "avslöjat" det liberala etablissemanget i all sin ynklighet. NTV är samma kanal som systematiskt har smutskastat Putinregimens kritiker i en rad dokumentärer.
I dokumentären kallar hon Aleksej Navalnyj impotent och Michail Chodorkovskij manipulativ. Rjabtsevas ton är på det hela taget bitsk – utom när hon går in på maktens män. Då blir den ljus och beundrande. Utrikesminister Sergej Lavrov är charmant, Putin är en stark president och hans pressekreterare Peskov ett proffs.
Jag ringer Rjabtseva, som just nu håller på att öppna en sajt i sitt namn. Den ska handla om livsstil, musik och resor.
– Jasså de hade klippt dokumentären på det sättet. Jag har inte sett den så jag visste inte. NTV gör ju vinklade grejer, säger hon.
Varför går man då med i NTV:s produktioner? Rjabtseva säger att hon inte bryr sig om vad folk tror – hon har rätt att göra vad hon vill. Hon bara skrattar åt spekulationerna om att hon är en Kremlspion.
– Jag känner inte ens beslutsfattarna där. Jag har inget med dem att göra, jag är mitt eget projekt.
Det kan man säga.
Den ryska medievärlden är i stort sett uppdelad i de Kremlkontrollerade kanalerna, de rent kommersiella kanalerna och den krympande skaran oberoende medier som försöker upprätthålla någon form av hederlig journalistik. Men det finns också en viss typs journalister som inte längre ser journalistik som ett uppdrag där man ska granska samhället. De ansluter sig inte heller till regimpressen, vars mål är att köra ut propaganda. De är sina egna projekt, trogna endast sig själva. Här är slagordet varken demokrati eller Rysslands storhet, utan det som är bra för min profil.
Rjabtseva ser ingenting illa i detta. Hon förstår inte vad det är för fel med att profilera sig inom den liberala pressen och därefter låta NTV utnyttja henne för att diskreditera densamma – om hon själv tjänar på det. Varför inte? Hon är ju sitt eget projekt.
Om det finns något som saknas i Ryssland – och som bidrar till journalistikens svaghet här– så är det gamla mediehus. Den sortens mediehus som fostrar in unga journalister i en stark yrkesidentitet och känsla för vad journalistik i grund och botten ska vara. Det fria ordet i våra nordiska länder har länge backats upp av starka tidningshus som alltid har haft en självständig roll gentemot det övriga samhället, tidningshus vars renommé får journalisterna att sträcka på sig, att instinktivt känna att deras lojalitet är bunden till någonting viktigare än de själva.
I Ryssland är alla oberoende mediehus unga och sköra och en ung generation växer upp som har att välja mellan tv-propaganda och sociala medier där källkritiken är obefintlig och allt handlar om att öka trafiken på sajten.
För övrigt lade Rjabtseva nyligen ut nakenbilder av sig själv på nätet. Jag frågade varför hon har valt att fotografera sig naken.
– Jag ville lära mig uppskatta mig själv.