– En så här fundamental förändring i opinionsläget har man nog inte vågat förvänta sig. Vi tar inget för givet framöver heller, säger riksdagsledamot Timo Harakka (SDP), och tillägger att partiets ordförande Antti Rinne efter ett mörkt år kunde unna sig att pusta ut i julbastun.

SDP seglade enligt Yles opinionsmätning upp som det största partiet vid nyår, en utveckling som på några månader lättat den prekära situation som Antti Rinne hamnade i då han ledde partiet till ett uselt riksdagsval.

I valet fick SDP 16,5 procent, nu är väljarstödet enligt mätningen av Yle och Taloustutkimus uppe i 22,7 procent.

Nedförsbacken som samtidigt drabbat Sannfinländarna har tytt på att en del av de manliga väljare som rörde på sig 2011 har rört på sig igen, och att Sannfinländarnas medverkan i regeringen som är på kollisionskurs med fackorganisationerna har tärt på väljarstödet.

Kvinnorna flyttar

Men riktigt så enkelt är det inte. Centern har samtidigt under fjolåret förlorat nästan en tredjedel av sina kvinnliga väljare, enligt Yles opinionsmätningar. Kvinnornas favoritparti är SDP, och ett märkbart skutt skedde i oktober, strax efter höstens demonstrationer mot regeringens lagförslag som enligt dåvarande modell skulle krympa söndagsersättningar och semestrar, vilket särskilt offentligt anställda kvinnodominerade branscher kritiserade hårt.

Socialdemokraterna avvisar jämförelser med det fenomen som omtalades då Centern seglade upp under förra riksdagsperioden, det vill säga att bara tyst invänta regeringens dalande popularitet.

Timo Harakka kallar det för ”en obegriplig beskyllning”.

– Det har gjorts så mycket arbete med SDP:s alternativa budget, säger Harakka som varit inkopplad på både skuggbudgetarbetet och partiets företagarprogram.

– Förändringen handlar inte bara om manliga väljare från Sannfinländarnas läger. SDP är också populärt bland kvinnor och högutbildade. Det fungerar inte med några kortvariga imagetrick, för det genomkådas direkt av den typen av väljare. Man kan bara föra fram sina egna alternativ och hoppas att det bär frukt, säger Harakka.

SDP:s presentation av alternativa program har ändå varit selektiv. Det har handlat allra mest om sysselsättning och arbetsliv, medan andra stora frågor som präglat det gångna året, som EU och migrationsfrågan, inte har blivit något bärande tema för SDP:s oppositionspolitik. Det har fått Sannfinländarna att gå till motangrepp.

SDP går också balansgång kring de omvälvningar på arbetsmarknaden som drabbar framför allt yngre. De konkreta åtgärderna för dem som sysselsätter sig själva är alltjämt frånvarande. Partiet har gått i cirklar runt debatten om basinkomst, som varit ett rött skynke också för fackcentralen FFC. Jutta Urpilainen (SDP) föreslår i en intervju för tidningen Ylioppilaslehti att SDP borde fundera på basinkomsten, medan andra inom partiet, bland andra gruppordförande Antti Lindtman, tvivlar.

Gubbifierat?

I kombination med att partiets arbetsmarknadsförslag är identiska med FFC:s och att herrarna i SDP:s rampljus har en bakgrund i facket uppstår intrycket att löntagarpartiet håller sig vid sin läst – men lyckas SDP locka yngre väljare?

– Vi ska vara ett parti för alla som jobbar oberoende av arbetsform. Under många år, eller årtionden, har SDP fokuserat på löntagare men nu föreslår vi till exempel också avdrag för små företag som anställer sina första medarbetare, säger Joona Räsänen, ledamot från Nyland och ordförande för partiets ungdomsförbund.

Arbetslivet är en utmaning som borde vara framme ännu mera på partiets agenda, anser Harakka.

– Förändringen innebär att det traditionella lönearbetets andel kommer att sjunka en aning men knappast i så snabb takt som det  ibland utmålas. Arbetet med företagarprogrammet kommer att fortsätta, men det har varit en viktig öppning. Allt fler har en framtid där man ömsom är löntagare, ömsom något annat, säger Harakka.

Joona Räsänen säger att då han som ordförande reser runt i landet är det spelreglerna i arbetslivet som oroar unga, men också att startpengarna för företagare tar slut på NTM-centralerna.

– En annan sak är jämställdheten mellan könen och hur regeringens beslut utfaller. Nedskärningarna drabbar barnfamiljer och de ungas samhällsgaranti. Nedskärningarna i utbildningen och i ungas samhällsgaranti är de stora samtalsämnena, säger Räsänen.

Räsänen varnar ändå för att missnöjet kan gro inom de egna partidistrikten om inte partiet förnyar sig också internt.

– Även om stödet växer får förnyelsearbetet inte avta inom själva partiorganisationen, och det är kanske det som skapar frustration just nu. Organisationen är ganska gammaldags.

SDP har länge haft en mindre andel unga kommunpolitiker jämfört med till exempel Centern, De gröna och SFP. Också Vänsterförbundet har haft en större ökning av unga förtroendevalda i kommunerna. Men Räsänen anser att utvecklingen är på väg mot det bättre och att föryngringen syns i riksdagsgruppen, där det förutom flera som är födda på 80-talet, som Räsänen, Sanna Marin och Nasima Razmyar, finns också riksdagens yngsta ledamot Ilmari Nurminen, född 1991.

– Under ytan bubblar ett generationsbyte, även om partiets image varit gubbifierad. Kandidatuppställningen i kommunalvalet kommer att vara följande avgörande punkt, säger Räsänen.