Vården ordineras digital behandling
Målet för Finland är att skapa en jämlik social-, hälso- och sjukvård utan livshotande rytmstörningar. Huvudingredienserna i läkemedlet som ordineras är digitala tjänster. Stödsubstanserna är uppmuntran och egen aktivitet.
Hälsostationen i Berghäll. I ett av hörnrummen i den låga byggnaden intill ämbetshuset ritar chefen för hälsovårdscentralerna i Helsingfors Risto Mäkinen pilar och streckgubbar på stora pappersark. Det här rummet kallas hubben, knutpunkten där sådana som har visioner om vården i staden samlas för att försöka tänka bra. Mäkinens hand sveper från bollen i mitten till ringar i periferin.
– Låt oss säga att det här är hälsostationen i Nordsjö, säger han och ger sig in på en förklaring om hur det är i dag. I enheter som arbetar självständigt, och kanske inte ens under samma tak, erbjuds tandvård, sjukgymnastik, socialhjälp, psykvård och allmänläkartjänster. Vissa klienter far som spelpjäserna i Afrikas stjärna mellan de olika tjänsterna och stannar till på olika ställen för att testa sin lycka.
– Men jag är inte alls säker på att det ska se ut så här, säger Mäkinen, som i höstas kallade hälsostationerna fältskärsinstitutioner från medeltiden och skällde på systemet som tvingar patienter att köa oskäligt lång tid till vården.
Vad menar han?
Handen landar mellan streckgubbarna. Där, ett X. Här står kontaktperson X. Eller kalla hen koordinator. Det här är den person som kommuninvånaren med många olika slags problem att lösa borde möta allra först vid kontakten med social-, hälso- eller sjukvården. X är den person som sätter sig ner för att kartlägga situationen, försöka förstå vilka alla tjänster klienten kan ha behov av: kanske ett läkarbesök för den där oförklarliga värken i mellangärdet, kanske en kontakt med socialtjänsten för problemet med de obetalda hyrorna eller kanske en kontakt med någon inom missbrukarvården.
Mäkinens tanke bygger på omvända roller.
– Vi har ett allvarligt fel i hela vårdkonceptet, säger han och vet att han med säkerhet lyckas reta upp någon genom att påstå att man måste börja låta klienterna definiera sina egna problem.
Mäkinen vill sätta klienten i centrum och säger att det får vara slut på hierarkitänkandet i vården. Han kallar framtidens läkare experter på sjukdomsbehandling.
Här krävs en förklaring.
Mäkinen talar om episoder. I grunden handlar det om att behovet av vård och behandling varierar. Med episoder avser han de där perioderna som kommer och går i de flesta hushåll: halsont, ryggont eller öronvärk. Största delen av de fallen vill han i framtiden slussa in i vårdsystemet genom digitala portar. Det beror i sin tur på att merparten av de episoder som gör att folk tar till telefonen handlar om infektioner i de övre andningsvägarna.
I dag ringer den insjuknade upp hälsovårdscentralen och väntar på återuppringning för att sedan försöka övertyga en sjukskötare om att en läkartid behövs. I Mäkinens framtidsvision finns ett intelligent datasystem som läser av journaler och kan göra kopplingar till pålitlig hälsoinformation så att klienten kan starta sin tillfriskningsprocess genom att logga in på nätet och kryssa i ett formulär som därefter guidar vidare och slutligen kommer med ett råd.
– Du skulle få ett svar som säger att 95 procent av de här infektionerna orsakas av virus och att du kommer att tillfriskna av dig själv, men att du ska vila och ta hand om symtomen. Med den här typen av tjänster kan vi minska läkarbesöken med en tredjedel, säger han.
Konkret handlar det här också om att ta till sig forskningsresultat. Iphone säljer till exempel öronlampor som kopplade till telefonen kan ta en bild av innerörat att skicka till läkaren. Föräldern fotograferar barnets öra och läkaren ställer diagnos när bilden eller videon ploppat in i e-posten.
Är det så vi ska ha det i framtiden – att vi fotograferar och mejlar eller går till doktorn via videokontakt?
Mäkinen är inte övertygad. Däremot säger han att vi ska ta vara på den kunskap vi har om öroninflammationer.
– I Nederländerna har man rett ut att 70 procent av öroninflammationerna går över oberoende av om patienten får antibiotika eller inte. Antibiotikan förkortar värkperioden med åtta timmar, men orsakar diarré och allergiska reaktioner. Föräldrarna behöver få veta att de ska ge barnet värkmedicin. Ett läkarbesök behövs först två, tre veckor senare ifall problemet inte klingat av.
Mäkinen säger alltså att det som behövs är ett intelligent analytiskt webbaserat verktyg som talar om för patienten vad problemet kan bero på, vilka behandlingsalternativ som finns och hur och var de kan nås.
Här kommer han in på frågan om mer komplicerade problem och stöd för den som inte hör till de enkla episodpatienterna.
– I vården är vi vana vid att personalen öser råd över patienterna och sedan förväntar sig att de förnuftigt ska ta hand om sina egna problem. Alla vet ju att man ska äta mindre och röra sig mer, men hur får du det gjort om du råkar vara nere och ätandet är din enda tröst? Verkligheten är annorlunda än teorin. När så inget händer efter all rådgivning så tar vi till att medicinera följderna, som är diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och problem med rörelseorganen, men utan att komma åt grundproblemet.
Mäkinens svar är just X, coachen.
– Någon som ställer frågan "Vilket är ditt största problem och vad vill du att ska ändra i ditt liv?" och börjar nysta i den ändan.
I Närpes har pensionerade bankdirektören Roland Back, 65, precis parkerat bilen framför simhallen. Han ska gå på vattengympa. Det är ett av hans sätt att sköta hälsan och för honom kom coachningen in i bilden för några år sedan.
– Jag blev kallad till en diabetessköterska, som berättade att mina sockervärden börjar närma sig en kritisk gräns och så frågade hon om jag var intresserad av att gå på kurs med information om god kost och motion, säger han.
Back var intresserad och snart hittade han sig på gym.
– Jag hade aldrig gått på gym förr, men det är otroligt vilken nytta jag har haft av det här. Jag har gått ner 13 kilo med den hjälp jag har fått. Jag går fortfarande i gruppen på gymmet och vi har en fysioterapeut att fråga om råd om vi behöver. Det inspirerar. När jag var i arbetslivet satt jag vid skrivbordet dagarna i ända. Jag hade brist på motion och åt inte så hälsosamt, säger han.
Att den första kontakten med vården kunde ske per dator i fall som inte är livshotande har Back inget emot.
– Ibland sitter man ju och funderar över om man skulle behöva en läkartid och om man kan börja med att fylla i en blankett på nätet så är det ju en start. Själv har jag en sjuk axel som jag slog i somras. Har man inte hjälp av de första råden så kan man väl komma till en läkare sen. Vi behöver något sådant här, för samhället kommer inte att klara all hälso- och sjukvård om vi inte blir aktiva själva.
I själva verket har tanken på ett nationellt digitalt vårdnätverk redan landat i olika städer. Projektet Egenvård och digitala mervärdestjänster har testats bland annat i Esbo och Uleåborg. I Uleåborg lyckades man genom digital egenvård minska telefonsamtalen till vårdinstanserna med 40 procent under ett år. Det sparade pengar.
Att Helsingfors nu går med i samma projekt blev klart så sent som för en dryg månad sedan. Det betyder att helsingforsarna under de två följande åren kommer att få tillgång till intelligenta diagnosverktyg på nätet för de vanligaste återkommande hälsoproblemen. Därtill kommer personer i Backs situation att kunna utnyttja digital hälsocoachning. Allt fler kan alltså vänta sig uppmuntrande tillrop på sitt digitala hälsokonto när de lyckats krympa midjemåttet några centimeter.
Januari 2016. I amerikanska och asiatiska laboratorier svettas produktutvecklare. Tävlingen de deltar i heter Tricorder och har utlysts av det amerikanska företaget X-Prize. Det kan löna sig att svettas en stund, för prisvinnaren får 10 miljoner dollar – en summa som plingar in på någons konto när prisvinnaren utlysts i början av 2017. Och det är bara början. När apparaten sedan kommer i bruk kan hur mycket pengar som helst rassla in.
Tricorder, låter det bekant? Ja, det är den där handhållna apparaten som läkaren i rymdäventyret Star Trek sveper över sina patienter. Blip. Instrumentet är ett hopkok av datorer och sensorer som snabbt och behändigt sniffar sig till diagnoser. Tekniken är alltid den nyaste och mest avancerade.
Sju företag är med på upploppet i tävlingen, som inte har ett mindre storslaget mål än att revolutionera den digitala hälso- och sjukvården globalt. Lagen från Kanada, USA, Indien och Taiwan filar nu på att möta tävlingskraven, som är att slutprodukten ska vara en apparat som känner igen minst tretton olika sjukdomar – bland dem anemi, diabetes, lunginflammation, hjärninfarkt och urinvägsinfektion. Dessutom ska tricordern kunna spåra ytterligare tre och där har produktutvecklarna lov att välja mellan att lära datorn lukta sig till till exempel osteoporos och definiera kolesterolvärden. Att den mäter blodtryck, puls, syremängden i blodet, andningen och kroppstemperaturen är självklart. Blip.
Samtidigt, i Tavastehus. Sedan i fjol har Tavastehus 70 000 invånare kunnat logga in på den virtuella tjänsten minunterveyteni.fi. Genom att logga in på sitt eget hälsokonto kan den som vill, hålla ordning på sina laboratorieresultat, boka mottagningstider, läsa symtombilder och ta del av allmän hälsoinformation dygnet runt. Tjänsten kombinerar information från journaler med sådan som klienten själv matat in. Systemet kan välja att ge klienten råd eller styra hen till en fysisk läkare.
Det var Mäkinen som satte i gång den så kallade kanalmodellen, som bygger just på att de klienter som kan få hjälp via webben styrs dit och de som behöver mer stöd får hjälp via sina kontaktpersoner.
– Det tog mig nio månader och kostade 600 000 euro. Av den summan betalade staden hälften. Detsamma kunde göras för 3 miljoner i Helsingfors, säger Mäkinen.
För tillfället har Helsingfors en knapp miljon euro reserverat för ändamålet för en treårsperiod och staten har lovat skjuta till ungefär lika mycket. Mäkinen kallar minunterveyteni.fi för version 1.0 av det projekt som Helsingfors nu i likhet med Esbo och Uleåborg går in i.
På Studenthälsan har man också digitaliserat och det på ett sätt som Mäkinen kallar en bra öppning, en som nöter in tanken på att hälsofrågor inte alltid måste skötas på en läkarmottagning.
– Ja, man kan få ett e-recept på p-piller genom att be om det per e-post, men det behövs inga intelligenta datasystem för det. Är man under 40, rökfri och normalviktig borde man kunna gå till apoteket och köpa dem utan desto vidare procedurer, säger han.
Det handlar alltså om att förenkla, rensa i rutinerna. Samtidigt handlar det om att införa ett coachande grepp i hela vårdapparaten – att uppmuntra till att förebygga problem.
Var platsar appar och nya diagnostiska instrument i ekvationen?
– De utvecklas ju av kommersiella orsaker, men kan vara en del av helheten så länge de mäter rätta saker. Kanhända kan den kommun som vill främja hälsa delta i kostnaderna för till exempel hälsoapplikationer som kommuninvånarna använder.
Men vad händer med den mänskliga kontakten? Ett läkarbesök är trots allt mer än att konsultera ett uppslagsverk.
Mäkinen är tyst en stund innan han svarar på frågan.
– Det här är en kulturfråga, inte en medicinsk. Det handlar i grunden om hur vi lyckas skapa ett samhälle där folk har sociala kontakter och vilja att ta hand om sin hälsa så att så få som möjligt drabbas av diabetes, hjärninfarkter, depressioner och lungcancer.
På social- och hälsovårdsministeriet gör medicinalrådet Timo Keistinen en jämförelse. I början av 90-talet ändrade bankerna sitt servicekoncept så att vi från betalautomaterna i bankfoajén gick över till att betala våra räkningar på hemdatorn. Ännu hellre jämför han med handeln som tagit sig ur hus och ut på nätet. Därmed är parallellen till vården klar.
– Inom de närmaste fem åren sätts tre eller fyra miljarder euro på fysiska sjukhusbyggen. För de pengarna kunde man egentligen anställa en stor mängd kodare som skulle utveckla de digitala vårdtjänsterna och samtidigt skapa globala exportprodukter, säger han.
Problemet är att just byggpengarna är kommunala eller lånade, medan den digitala utvecklingen kräver statsfinanser.
Vad kan en digital utveckling betyda konkret?
– Vem behöver åka till sjukhuset för att höra någon berätta om provresultat när man kan träffa doktorn på Skype? Patienter kan ha implantat under huden så att mätresultat vid diabetes via mobilen går direkt in i patientdatasystemet Kanta. Vi kan på distans övervaka hjärtpatienter som får sin behandling hemma på soffan. Teknisk utveckling kan revolutionera mer än vi kan föreställa oss, men det kommer också att ta längre tid än vi tror, säger Keistinen.
Medan politikerna grälat om hurdana självstyrande områden vården ska ordnas inom har forskarna vid Arbetshälsoinstitutet och Tammerfors universitet under de två senaste åren försökt reda ut hur kommersiella innovationer inom hälsa och både den offentliga och den privata vården skulle kunna befrukta varandra. Det kan finnas synergier att ta vara på, men rapporten visar att små innovationer inom hälsa är sårbara. Det beror på att också goda uppfinningar som enstaka eldsjälar eller små arbetsgrupper arbetat fram snabbt torkar in när projektfinansieringen är slut.
Keistinen säger att vi har många fina pilotprojekt i landet, men att kunskapen från dem inte används tillräckligt brett.
– Man borde lära och kopiera mer av varandra.