Ekonomiska krisen börjar synas i rysk demografi
I början av fjolåret bröts den positiva demografiska trenden i Ryssland för första gången på länge. Det föddes färre barn i början av 2015 än 2014. En bidragande orsak är den ekonomiska krisen. HBL har träffat åttabarnsmamman Jevgenija Stopalova som bor ute på den avfolkade landsbygden.
Postlådan vid den oplogade byvägen är blåmålad och prydd med gula blommor och en glad elefant. Den står invid en telefonautomat som kanske fortfarande fungerar – ingen vet. Telefonen användes under en tid då det ännu fanns invånare i byn Chalbuk.
Bakom postlådan skymtar några kurande, grå trähus. Två står tomma med igenbommade dörrar, ett håller på att rasa samman. Men på huset längst till höger i raden ryker det ur skorstenen. Det har vackra gulmålade väggar med flagande målarfärg och himmelsblå, utsirade fönsterkarmar. Här bor åttabarnsmamman Jevgenija Stopalova med sin familj i en liten by tio kilometer från staden Manturovo. Den ligger ungefär femhundra kilometer nordost om Moskva där Stopalova själv är född.
– Som liten besökte jag den här byn varje sommar tillsammans med min mamma som jobbade på en biologisk forskningsstation i närheten. På den tiden vimlade byn av liv. När jag flyttade hit med mina barn hade byn sex invånare. De dog en efter en. Nu har vi bara en granne kvar, säger Jevgenija Stopalova.
Hon håller på med lunchen. Snabbt knådar hon ihop mjöl, salt och ägg för att göra lapsja, den ryska versionen av pasta. Med hjälp av en kaffekopp kavlar hon behändigt ut degen, skär den i långa strimmor och lägger den i grönsakssoppan. När den har puttrat färdigt slevar sjuårige sonen Grigorij beredvilligt i sig soppan, femåriga Aleksandra, eller Sasja, som föddes med en hjärnskada måste matas.
Storfamiljer var länge ovanliga
Jevgenija Stopalova är 42 år gammal och har åtta barn: Darja (25), Aljona (23), Viktor (20), Oksana (18), Nadezjda (15), Natalja (9), Grigorij och Aleksandra. De fyra äldsta har flyttat hemifrån, fyra bor kvar hemma i det lilla enkla trähuset med två rum och kök. Jevgenija och hennes barn utgör en rysk storfamilj, något som under Rysslands moderna historia har varit ytterst sällsynt.
Men under det senaste decenniet har nativiteten i Ryssland stadigt höjts. År 2014 var antalet födda barn per kvinna i Ryssland 1,75. Det är nära det europeiska medeltalet – inte lika högt som i Sverige (1,88 barn per kvinna 2014) men högre än i Finland (1,71 barn per kvinna 2014). I takt med att folk har fått det bättre och levnadsstandarden höjts har det blivit vanligare och rentav lite prestigefyllt med tre eller flera barn.
Men nu ser trenden ut att brytas. Under första hälften av 2015 har det fötts färre barn i Ryssland än under samma tid i fjol. Stopalova är inte förvånad.
– Utbildningen har blivit sämre, vi har sämre tillgång till mediciner. Sasja behöver en viss sorts tysk medicin för sin epilepsi och för ett år sedan förbjöds den i våra apotek. Nu köper min äldsta dotter den via nätet.
Ryska regeringen förbjöd import av utländska mediciner i samband med sanktionerna mot europeiska livsmedel för över ett år sedan. För föräldrar till barn med specialbehov är beslutet en katastrof.
– Jag känner flera föräldrar till barn med liknande problem som Sasja som har lämnat Ryssland. De kan inte vara säkra på att få tag på rätt mediciner längre, konstaterar Stopalova.
Familjens yngsta dotter Aleksandra har en hjärnskada och kan inte gå själv. När familjen går på promenad får hon åka kälke. Foto: Oksana Jusjko.
Avfolkning på landsbygden
Hon själv och den nästan folktomma by hon lever i sammanfattar de två viktigaste faktorerna i rysk befolkningsstatistik: höjd nativitet dras ned av den höga dödligheten. Befolkningen växer i städerna, men på landsbygden töms byarna. Snart är demografin inne i en ny svacka, eftersom personer födda på nittiotalet, i synnerhet under dess första hälft, är den mest fåtaliga generationen i dagens Ryssland. Det är den generationen som nu ska bilda familj.
– När jag låg på bb med mitt andra barn 1992 var jag den enda flerbarnsmamman i hela salen. Sovjetunionen hade precis kollapsat och folk var oroliga inför framtiden. Därför födde kvinnor inte barn, eller åtminstone inte fler än ett barn. Nu känns det som om det åter håller på att bli sämre, säger Stopalova.
Leonid Rybakovskij är forskningschef på institutet för samhällspolitisk forskning på Ryska vetenskapsakademin. Han säger till den ryska tidningen Moskovskij Komsomolets att sämre ekonomiska tider alltid ökar dödligheten. Ryssland är nu inne på andra året av en ekonomisk lågkonjunktur som har fått rubeln att dyka, lönerna att falla och levnadsstandarden sakta men säkert att sjunka.
– Det är ett empiriskt faktum att när ekonomin börjar gå sämre dör folk tidigare. Samtidigt har vi följderna från den låga nativiteten på 1990-talet att tampas med. Ännu två tre år framöver kan vi hålla oss på samma befolkningsnivå, sedan dyker vi. År 2014 hade Ryssland 35,6 miljoner fertila kvinnor, 2025 kommer de att vara 33, 8 miljoner, säger Rybakovskij till Moskovskij Komsomolets.
Aleksandra åker in till Moskva en gång i månaden för rehabilitering. Foto: Oksana Jusjko.
Putin satsade på demografin
Under de goda ekonomiska tiderna med höga oljepriser var den demografiska situationen en av Putinregimens stora prioriteringar. År 2007 infördes ett så kallat moderskapital: kvinnor som föder sitt andra barn får en engångssumma på 453 000 rubel (i dag motsvarande ca 5 800 euro). Pengarna ska användas för vissa ändamål: till exempel mammans pensionsförsäkring, att köpa en bostad eller renovera den, eller för andra investeringar som har direkt koppling till familjelivet.
För Jevgenija Stopalova har den här summan haft en stor betydelse. Hon har till exempel kunnat renovera huset som var till hälften obeboeligt när familjen flyttade in. Om några månader är renoveringen klar. Jevgenija och barnen, som är vana vid utedass och att bära in vatten, kommer att få fler rum och tvättmaskin inomhus.
– Jag förväntade mig aldrig något av staten då jag födde barn. Men jag tar tacksamt emot alla bidrag jag får, vi behöver varenda kopek. Vi sparar mycket pengar genom att odla alla våra grönsaker själv. Vi får mjölk från våra egna kor, jag ystar ost och gör kvarg och smetana som jag säljer, säger Stopalova där hon sitter i kökets bekvämaste stol med Sasja i famnen.
Den stora, traditionella ryska ugnen som familjen eldar med ved varje dag formligen utstrålar värme. Dess vitmenade väggar är täckta med målningar i regnbågens alla färger och på köksväggen ståtar en stor gul sol. Köket är familjens centrum, det är här man samlas, äter och tillbringar alla de långa vinterkvällarna med läxläsning, tedrickning och samtal.
På eftermiddagen när det börjar skymma kommer de äldre flickorna Nadezjda och Natalja hem från skolan. De agerar med självklar kompetens. Femtonåriga Nadezjda tar sin kinkande lillasyster i famnen medan Natalja börjar plocka fram tallrikar för middagen.
– Snyt näsan, säger Nadezjda till lillebror Grigorij i förbifarten. Därefter sätter hon sig ned och hjälper honom med läxorna.
Mjölkdags
Jevgenija ställer en grönsaksgratäng i ugnen och tar på sig ladugårdskläderna. Klockan är sex och det är dags att mjölka. Vi går ut på farstutrappan och Jevgenija unnar sig dagens lyxiga minut – en cigarrett som hon röker långsamt och njutningsfullt.
– Jag är medveten om att jag lever i en bubbla. Det omgivande samhället intresserar mig inte. Jag bryr mig inte så mycket om de andra som bor i trakten, de flesta av dem är alkoholiserade. Jag vill bara bo med mina barn på landet, andas frisk luft, leva mitt eget liv. Vi är inte rika, men jag vet att det kommer att gå bra för mina barn. I en stor familj måste alla hjälpa till. Alla mina vuxna barn studerar i Moskva, de har skaffat sig jobb och bostäder. Jag vet att de klarar sig i livet för de har aldrig vant sig vid föräldrar som servar dem.
Jevgenija har varit gift tre gånger och de tre första barnen har olika fäder. De fem sista fick hon med samma man, som lämnade familjen efter att Sasja föddes men fortfarande håller sporadisk kontakt. Hon bara skrattar på min fråga om papporna hjälper till.
– Nej, förstås. Den sista pappan är en Oblomov (någon som mest ligger på soffan) men han kommer i varje fall och hälsar på ibland. Jag får sammanlagt 28 000 rubel (360 euro) i barnbidrag. Dessutom jobbar jag som vaktmästare på en biologisk forskningsstation i närheten och för det får jag motsvarande drygt 100 euro i månaden. Och så hyr jag ut min bostad i Moskva. Dessutom säljer jag mjölkprodukter från korna. Efterfrågan är mycket större än jag hade räknat med och nu planerar jag att skaffa en fjärde ko.
Jevgenija ystar ost sedan flera år tillbaka på mjölken från hennes egna kor. Foto: Oksana Jusjko.
Böcker i fähus och tvättstuga
Vi går över gårdstunet på knarrande snö och öppnar dörren till fähuset. Två vita kor och en kalv råmar ivrigt i varsin kätta. Jevgenija vräker ner hö åt dem från loftet, sätter sig på en pall invid en av korna och börjar mjölka för hand. Ett rytmiskt strilande fyller fähuset, blandat med kornas rofyllda tuggande.
Som Moskvabo hade Jevgenija ingen aning om vare sig hur man sköter kor eller ystar ost. Det sistnämnda har hon lärt sig av ett par i trakten som föder upp getter.
Tillbaka i huset inspekterar jag Jevgenijas bokhylla. Gorkij. Ulitskaja. Bunin.
– När hinner ni läsa? undrar jag.
– Hela tiden. Var ledig stund. Jag har böcker med till fähuset och tvättstugan, jag läser så fort jag får fem minuter över. Jag hann aldrig skaffa mig någon utbildning på grund av att jag väntade barn hela tiden. Men böcker, dem har jag alltid läst.