Hot och våld skrämmer människorättsaktivist
– Jag insåg inte att det skulle smällas upp till en så stor grej. De ringde från alla stora medier och ville ha bilder och video. Det säger en finlandssvensk människorättsaktivist som ordnade ett antirasistiskt evenemang i somras.
I dag vill hen vara anonym, efter allt som hänt.
Arrangörerna pekades ut på olika forum, som i skarpt invandrarkritiska Hommafoorumi.
– Nu sket det sig rejält, tänkte jag, när jag första gången såg min bild där. Andra fick utstå mycket mer.
En annan arrangörs far fick ett samtal.
– Den som ringde sade att de ska ta livet av sonen och lämna hans huvud utanför dörren.
Människorättsaktivisten skaffade spärrmarkering i befolkningsdatasystemet och skyddade sina kontaktuppgifter på många andra sätt. Hen gick också en självförsvarskurs.
– Det skulle vara fel att säga att jag inte är rädd, men det är det som de vill.
"Allt blev lite suddigt"
Hoten kändes påtagliga inför en Stäng gränserna-demonstration i Pansio i Åbo i höstas. Hen valde att delta i motdemonstrationen med karnevalsmask för att inte bli igenkänd. Så gjorde också en kompis, vars namn fanns med på dödshotslistan som polisen hittade hos mannen som knivhögg en ordningsvakt under en presentation av en bok om högerextremism i Jyväskylä 2013.
– Stämningen i Pansio var obehaglig, hotfull. Vi hörde "Sieg heil" bums då vi steg ut ur bilen.
När det hettade till valde människorättsaktivisten och två andra att sticka. Då stötte de på fyra män, som gick till angrepp.
– En filmade, en annan höll i min kompis, den tredje försökte slita av masken. Jag ringde nödcentralen men de uppmanade oss att själva hitta närmaste polis.
– Sedan slet en av männen i min skarf så jag fick svårt att andas. Allt blev suddigt.
Ordval speglar attityder
I tumultet säckade ena kompisen ihop, med brutna revben. Angriparna stack, men kunde senare pekas ut för polis i demonstranthopen. En åtalades för misshandel.
– Min andra kompis gjorde inte polisanmälan. Det är inte värt besväret för att kanske råka ut för mer trubbel.
I förhören kändes det som om polisen skuldbelade offren, bland annat genom att ifrågasatta karnevalsmaskerna. Enligt lag är det förbjudet att vara maskerad enbart om det uppenbara syftet är att vara våldsam eller skada egendom.
– Är det så då jag skriker "öppna gränserna" eller "nej till rasism", frågade jag polisen.
Polisens ordval speglar attityder, anser hen: Det är skillnad på "demonstrant" och "deltagare", och begreppet "olaglig demonstration" är stämplande, för lagen känner inte sådana.
Fortsätter arbeta
Hen valde att inte demonstrera mot det så kallade 612-fackeltåget i Helsingfors på självständighetsdagen.
– Jag var rädd för polisen, inte för nazisterna. Om polisen beter sig fel har jag ingen att klaga till.
Polisen triggas till överdimensionerade metoder, som det nya tryckluftsvapnet, anser människorättsaktivisten. Hen har just nu dragit åt sig öronen, men vill fortsätta delta i och arrangera människorättsevenemang.
– Det är av principiella skäl. Jag upplever inte att jag har ett val. Nazism blir inte salongsdugligt för att man tar en fackla i handen och kallar det "sund nationalism".
Hen sätter sin tilltro till att allt fler egna sätt att vara aktiv, också i sin vardag.
– När jag var liten var nationalism att heja på Finland i hockey. Nu ses nationalism som en rätt att hata andra.