Ett nytt förlag och två nya utbildningar för klasslärare
Vad var det intressantaste, viktigaste eller märkligaste som hände i Svenskfinland 2015? Finlandssvenska profiler ger sin syn på saken.
Mikaela Strömberg, författare nominerad för Runebergspriset:
– Valet av årets unga konstnär, Ville Andersson. Han var dessutom bäst och gladast på slottsbalen den 6 december. Hans attityd var årets fullträff.
Viktor Kock, ordförande för FSD från årsskiftet:
– Då humorgruppen KAJ lanserade sin nya låt Pa to ta na kako, katastrofen då Finlands bästa fotbollslag (Jaro) föll ur ligan och att Närpes blir tvåspråkigt vid årsskiftet. Jag undrar när svenska blir officiellt språk där, nu är det ju närpesiska och finska.
Thomas Wallgren, universitetslektor i filosofi vid Helsingfors universitet:
– Att det ska startas två klasslärar- utbildningar i Helsingfors är ett rekord i sitt slag i samarbete mellan de centrala finlandssvenska bildningsinstitutionerna. Det är svårt att förstå att det kunde sluta så här. Det som har glatt mig mycket är att DUV-teatern fick statens konstpris. Ett bekymmer är att den radikala regeringen förbereder reformer i snabb takt med stor nonchalans för språkkonsekvenserna.
Benny Holmström, känd från tv-programmet Kontroller och tidigare från Kara-tv:
– Finlandssvenska poddar, Ted & Kaj och sånt. Det är en rolig trend, jag uppskattar dem verkligen. De är mycket bättre än radio – man slipper all jobbig musik.
Juha Ruusuvuori, författare:
– Den trevligaste nyheten är att mumintrollen grundar ett förlag. För mig som gammal muminfantast är det en glad nyhet. Det är bra att det inte blir monopol. Det finns tillräckligt med monopol i det här landet. En annan sak är att Akademiska bokhandeln kan fortsätta. Det skulle ha varit tråkigt om det hade blivit en grillkiosk.
Juanita Fagerholm-Urch, kyrkoherde i Sund-Vårdö församling:
– Det finns många här på Åland som skriver väldigt bra. Jag tänker på Karin Erlandsson som kom med sin bok Minkriket och Carina Karlsson som kom med Mirakelvattnet, alldeles fantastiska böcker. Det hör till ljuspunkterna. Överhuvudtaget är kulturlivet här på Åland väldigt rikt.
Joanna Wingren, skådespelare:
– Att det sitter rasister i vår regering, det är det märkligaste som har hänt. Att det är rasister som styr vårt land.
Thomas Lundin, artist och programledare:
– Debatten om teaterkritiken hör till det mest märkliga under året. Det blev ju aldrig någon riktig debatt, den blåstes av innan man kom till pudelns kärna. Kritikerna fokuserade på hur det hela lades fram och struntade i sakfrågorna. Det blev liksom ett internt gnabb mellan teaterarbetare och kritiker, när det hela ju faktiskt handlar om publiken. Och så är det märkligt att Sabine Forsbloms fantastiska roman Maskrosgudens barn inte fick Finlandiapriset – inte ens en nominering!
Kaj Korkea-aho, författare:
– Det häftigaste som har hänt i Svenskfinland är att vi får ett nytt förlag. Förlaget är välkommet för att det är ett annat stort förlag som ska ge ut litteratur på svenska och inte är fondfinansierat.
Märta Tikkanen, författare:
– Det mest intressanta, uppseendeväckande och alldeles fantastiskt otroliga i Svenskfinland är att vi har ett nytt förlag. För oss skrivande människor är det nog det.
Antonia Ringbom, illustratör och animatör:
– Det är en positiv sak att det funnits en stor aktivitet för att ta emot flyktingar och integrera dem i Svenskfinland och att medierna gått in i problematiken och tagit en humanistisk linje i att försöka få folk att förstå vad de flyr från.
Paula Salovaara, journalist och företagare:
– I det här politiska läget och läget med flyktingarna har jag varit otroligt stolt över den finlandssvenska rösten. Jag talar om privatpersoner som jag sett göra helt otroliga grejer, pressen med många jättefina röster, bland andra Dan Lolax, och till och med partiet. Jag har inte hört några rasistiska utlåtanden. Jag har läst endast klart mänskliga och vackra texter. Alla kolumnister och andra tog ganska klart ställning för den mänskliga sidan i hela den här tragedin.