När regeringen sparar för att balansera upp statsfinanserna drabbas utbildningen hårt. Osthyveln skär djupare i den högre utbildningen, och allra djupast mot Helsingfors universitet där över tusen anställda riskerar att förlora jobbet under vårterminen.

– Många studerande är riktigt oroliga. Studentkåren har gjort allt för att personalens synpunkter ska beaktas, säger Marianna Kupias som studerar vid HU.

Hon delar forskarkollegiets oro för samarbetsförhandlingarnas proportioner, och varnar för hjärnflykt, men hon kliver inte upp på barrikaderna. I stället ska hon från årsskiftet påverka som ordförande för Samlingspartiets studentorganisation Tuhatkunta.

– Nedskärningarna känns tråkiga. Bildning är en viktig värdering för mig, det var för bildningsidealets skull som jag valde Samlingspartiet när jag gick med i politiken, säger Kupias.

I dag är det många med rödgröna sympatier som protesterar mot nedskärningarna i utbildningen. De kritiserar den borgerliga regeringen för att göra universiteten till näringslivets innovationsfabriker, vilket tummar på universitetens autonomi och det bildningsideal borgarna traditionellt värnat om.

– En del av högskolepolitiken är att utbilda folk för näringslivets behov, men bildningen har också ett egenvärde. Den behövs för att vi ska ha ett kritiskt samhälle med välinformerade människor. Det här är en fråga jag tänker driva i fortsättningen, säger Kupias.

Också SFP och Finlands Näringsliv EK har varnat regeringen för att spara för stort i utbildningen – kompetens ska ju vara vår trumf i konkurrensen.

– Det är väldigt svårt att säga om regeringens balansgång mellan sparmål och kompetens är optimal, men nedskärningarna är nödvändiga, och resultatet av dem syns först om några år.

Betoning på ansvaret

Marianna Kupias hävdar att statsfinanserna faktiskt är så svaga att man måste spara, och att utbildningen inte kan komma undan helt och hållet.

– Budgeten är hela regeringens. Samlingspartiet betonar inte bara bildning utan också ansvar, ansvar för att balansera upp samhällsekonomin. Nedskärningarna har väckt debatt inom vår studentorganisation, de är inte lätta att acceptera. Men Samlingspartiet överger inte bildningsidealet för det, säger Kupias.

När regeringen sparar stort i utbildningen är det klart att finansminister Alexander Stubb och undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen inte har de mest tacksamma ministerportföljerna att bära.

– Sanni Grahn-Laasonen är en bra undervisningsminister, hon talar för bildningen och har visioner om utbildningens framtid, som hon kommer att förverkliga. Det är extra viktigt i spartider. Många förstår att nedskärningarna inte är hennes personliga beslut, säger Kupias.

När Grahn-Laasonen skrev ett öppet brev till universitetens ledning i höstas bemöttes innehållet med en kritikstorm från akademikerna. Kravet på att göra bättre ifrån sig i internationell konkurrens, med mindre resurser, upplevdes som orimligt. Marianna Kupias håller delvis med.

– Vill man att HU ska vara ett av världens hundra bästa universitet måste man se till att finansieringen är tillräcklig. Här är det särskilt tråkigt att man tar bort apotekskompensationen.

Vad tänker du om ministerns brev till universiteten?

– Det fanns mycket bra i brevet, och det är rätt att ministeriet styr universiteten, men jag förstår också den starka reaktionen. Huvudsaken är att man diskuterar öppet.

Hamnar du mellan hammaren och städet i den här frågan?

– Jag förstår båda parter riktigt bra.