Små ljuspunkter bland alla konflikter
Det gångna året skördades många dödsoffer i väpnade konflikter. Men lyckligtvis finns även vissa ljuspunkter.
Fredsforskare i Uppsala skapar just nu en bild av hur våldet drabbat världen. Genom att granska öppna källor, såsom nyhetsartiklar och rapporter, sammanställer forskarna vid Uppsala Conflict Data Program (UCDP) hur många människor som fallit offer för det organiserade våldet under 2015.
Konflikterna i Syrien och Irak fortsätter att vara bland de dödligaste i världen, men det finns andra platser där våldet tilltar.
– Även i Afghanistan har våldet ökat kraftigt. De internationella styrkorna har dragit sig tillbaka men vi har inte kunnat se att talibanrörelsen velat förhandla. Tvärtom är de afghanska säkerhetsstyrkorna än mer utsatta, säger Therése Pettersson, projektledare för UCDP.
Mellanöstern värst
Värst under det gångna året är situationen i Mellanöstern och framför allt den extrema jihadiströrelsen Islamiska statens (IS) framväxt, menar hon. IS har dessutom etablerat grupperingar i flera andra länder, som Nigeria, Afghanistan, Libyen och Kaukasusområdet. Ett annat land där civilbefolkningen drabbats hårt av våldet är Jemen.
– Det är ett av länderna som det gått sämst för. Det är en svår humanitär situation och många externa aktörer har lagt sig i konflikten.
Ljuspunkter finns
Men allt är inte kompakt mörker. I Colombia och Filippinerna, som plågats av långvariga konflikter med många dödsoffer, pågår nu framgångsrika fredsprocesser. Och i Sydsudan har ett fredsavtal undertecknats och situationen blivit mer positiv för civilbefolkningen.
– Om vi ser bakåt i tiden så är det väldigt mycket mindre våld nu jämfört med de stora krigen under 1900-talet, som Vietnam, Korea, Iran-Irakkriget på 1980-talet och förstås de båda världskrigen, säger Therése Pettersson.
Vad kan vi vänta av 2016?
– Det är svårt att se en ljusning i de värsta konflikterna just nu. Men små trevande steg tas i Syrien och att USA, Ryssland och Iran samlats runt samma bord för att diskutera situationen är ett förstås ett framsteg. Men vi måste få med parterna i Syrien också, även oppositionen där IS ingår.
Hur då?
– Det är utmaningen. Man behöver komma till en punkt där man inte har något mer att vinna på att kriga. Och helst ska alla parter komma dit samtidigt.