– Jag antar att ni är muslimer, säger medelåldersdamen som avbryter de unga kvinnorna Yussre El-Bardicy och Mobashra Tazamal mitt i deras konversation vid kafébordet i staden Vienna i norra Virginia.

– Jo, det är, vi svarar kvinnorna i en mun.

– Jag ber om ursäkt för Donald Trump, säger damen sedan bestämt.

El-Bardicy och Tazamal blir tagna på säng av den plötsliga sympati­yttringen men finner sig snabbt.

– O nej! Inte behöver du be om ursäkt. Det sista vi vill är att du ska känna en kollektiv skuld. Men tack skall du ha, säger El-Bardicy innan damen skyndar i väg.

– Hon borde inte känna att hon behöver be om ursäkt, men det var jätterart av henne. Sådana kommentarer gör att jag inte känner mig utestängd. Hon är amerikan och jag är amerikan, säger Tazamal i sin tur.

Yussre El-Bardicy är en 21 år gammal matematikstuderande. Föräldrarna är ursprungligen från Egypten men hon är född i USA och amerikansk medborgare. Mobashra Tazamal är 26 år gammal med rötter i Pakistan. Till USA kom hon som femåring och också hon är amerikansk medborgare.

Båda kvinnorna är muslimer och det har inte varit helt bekymmerslöst de senaste veckorna. Efter terrordåden i Paris och San Bernardino har El-Bardicys och Tazamals religion slungats i centrum av en debatt om terrorismens orsaker. De republikanska presidentkandidaterna med Donald Trump i spetsen har eldat på debatten med kränkande kommentarer om databaser och inreseförbud för muslimer. Det hårdnade klimatet mot muslimer har satt sina spår på El-Bardicy och Tazamal.

– Jag är bara så trött. Varje dag när man vaknar och läser nyheterna så finns det nånting nytt där, suckar El-Bardicy uppgivet.

Tazamal har liknande känslor.

– Det är som att föra en kamp som du inte borde behöva föra. Jag borde inte behöva känna mig utmattad men jag gör det.

Vad är det som gör er utmattade?
– Som amerikan känner jag att jag blivit förpassad till ett sorts utanförskap. Varje dag hör man någon säga någonting kränkande på nyheterna. Jag åkte metro i går med min väninna som täcker sitt hår med en hijab, och det sorgliga var att jag genast tänkte på hur jag skulle svara om någon kommer och anklagar oss för att vara terrorister. Vi är båda icke-vita, hon använder hijab och vi pratade om Mellanöstern. Sådant händer hela tiden nu, säger Mobashra Tazamal och får instämmande nickanden från Yussre El-Bardicy.

– Alltid när det händer någonting obehagligt ringer mina föräldrar och ber mig ligga lågt och hålla mig inom­hus. Jag är redan stressad över studierna och nu blir jag ytterligare stressad över den oro som mina föräldrar känner för min säkerhet. Min far säger alltid att jag inte skall prata så mycket, någon kan lyssna och förvränga det du säger och bli aggressiv.

– Var inte för högljudd säger också min mor, fortsätter Tazamal som också säger att hon börjat ifrågasätta och tveka när hon kommunicerar på sociala medier.

– Det faktum att jag oroar mig för vad jag tänker och vad jag vill säga får mig att känna mig som om jag var i Orwells 1984 där allt är övervakat och jag inte har rätt att yttra mig fritt.

Varken El-Bardicy eller Tazamal har personligen råkat ut för annat än stirrande människor men hotet mot muslimer i USA är verkligt. I fjol registrerade FBI 154 hatbrott mot muslimer. Årets statistik är inte tillgänglig ännu men frivilligorganisationer och medier har räknat till mellan 35 och 50 antiislamiska incidenter enbart efter terrordåden i Paris för en dryg månad sedan.

Islamiska center har vandaliserats och moskéer har brandbombats. Enligt en ny opinionsmätning har andelen amerikaner med starkt negativ uppfattning om islam ökat med åtta procentenheter sedan förra våren. Av republikanerna har över hälften en starkt negativ uppfattning om islam.

– Jag har aldrig sett en sådan rädsla bland muslimer i USA, inte ens efter elfte september-attackerna 2001, sa Ibrahim Hooper, talesman för det Amerikansk-islamiska rådet i en intervju för CBS.
Yussre El-Bardicy och Mobashra Tazamal är också oroade.

– Någon hade planterat en låtsasbomb i en moské som jag brukar besöka och en annan jag går till har fått bombhot. När jag hörde om hotet i min moské drabbades jag av insikten att någonting faktiskt kunde hända mig själv, säger Tazamal.

– Varje gång jag går över gatan tänker jag på möjligheten att en bil väljer att ramma mig. Jag vill inte vara paranoid, men jag är faktiskt rädd ibland säger El-Bardicy.

Men Trump då? Beskyller ni honom för det tillspetsade klimatet?

– Trump säger öppet det som andra människor har sagt förut i icke offentliga rum. Retoriken har funnits där tidigare, men Trump har tagit ner den på en korkad nivå där alla kan förstå den, tycker Tazamal.

– I början var Trump ett skämt, men nu är han det inte längre. Att hans popularitet inte lider av uttalandena är skrämmande. När folket ser att Trump säger det han gör så tycker de att det är okej för dem också att tänka och agera enligt det. Xenofobi håller på att bli rumsrent, anser Yussre El-Bardicy.

– Jag såg nyligen på Snapchat att till och med en av mina vänner besökte Trumps valfest. Det skrämde mig eftersom det är en människa som jag känner och som är utbildad. Hon känner mig och ändå ger hon Trump sitt stöd. Jag upplever att hon inte uppskattar mig som amerikan.

Efter elfte september-attackerna gick George W. Bush medvetet ut och proklamerade att ”islam är fred”. Han var mån om att inte så osämja mellan de amerikanska muslimerna och den övriga befolkningen. Nyligen såg sig president Barack Obama också tvungen att i ett tal till nationen vädja till amerikanerna om att inte hysa agg mot varandra. Yussre El-Bardicy och Mobashra Tazamal har blandade känslor om Obamas tal.

– Det var nog bra, men samtidigt jättekonstigt att presidenten är tvungen att be mina amerikanska bröder och systrar att behandla mig rätt. Det var också frustrerande att höra honom sätta ett kollektivt ansvar på muslimer att hitta de rötägg som lever bland laglydiga muslimer och som löper risken att radikaliseras. Inte finns det några andra grupper i samhället som ombeds göra detsamma, ondgör sig Yussre El-Bardicy.

Terroristerna i San Bernardino som dödade 14 människor i början av december var så kallade inhemska radikaliserade muslimer? Ni tycker inte att det muslimska samfundet har ett ansvar att övervaka de egna leden?

– Om det är en vit snubbe som skjutit ihjäl folk handlar debatten alltid om hur det var en ensamvarg eller så diskuteras vapenlagarna, men så fort det är en muslim så försvinner alla andra detaljer och allt handlar bara om islam och vi krävs på ett kollektivt fördömande. Jag skall väl inte behöva bevisa min humanitet för någon, säger El-Bardicy.

– Jag tänker ofta så här; skulle våra problem fortfarande finnas kvar om vi tog och raderade ordet muslim från ekvationen. USA skulle fortfarande ha ett problem med vapen. USA skulle fortfarande ha en dålig psykvård och USA skulle fortfarande ha utrikespolitiska problem vilkas rötter folk inte riktigt förstår. Islam har blivit en syndabock för alla de verkliga problemen.

Ni är båda amerikaner och muslimer. Med tanke på situationen och det ni talat om, hurudan är er relation till moderlandet nu?

– Alla behöver inte älska mig. Jag vet vem som är mina vänner. Jag är här för att stanna, slår Yussre El-Bardicy fast.

– Jag har vänner och bekanta och nätverk jag vuxit upp med som är mitt Amerika, inte hatet. Men jag upplever också att USA inte står upp för mig. Det skyddar inte mig och ger mig inte det som jag har rätt till som en skattebetalande medborgare. USA grundades på tanken att erbjuda en fristad för människor som inte fick vara sig själva i andra länder. Jag upplever att USA inte lever upp till sina ideal.