Barbro Teir: Ovanligt tydliga förslag
Yle borde i sin strategi övergå från att maximera sin publik i avsikt att inta en marknadsledande position till att förhålla sig till de kommersiella mediernas utbud.
Den som väntade sig en diger forskningsrapport av den arbetsgrupp som kommunikationsminister Anne Berner tillsatte i augusti för att utvärdera den finländska mediemarknaden, blev besviken. Under professor Antti Vanjokis ledning har gruppen tagit fram ett kompakt åtgärdsprogram, där utgångspunkten för statens mediepolitik är att säkerställa en rättvis konkurrensmiljö.
Arbetsgruppen utgår från att staten inte ska skydda nuvarande intjäningsmodeller och verksamheter, så till exempel ett återinförande av presstöd är inte aktuellt.
Ur demokratisynvinkel är det problematiskt att arbetsgruppen inte entydigt talar för fortsatt femdagars postutdelning. Utdelningen tryggar att mediekonsumenter som väljer papperstidning inte har sämre medieutbud än de som väljer digital distribution.
Perspektivet i rapporten är marknadsorienterat: konsumenten är kung och företagen har att bygga sina affärsmodeller utgående från kundernas betalningsvilja. Det motsvarar det arbetssätt som de kommersiella mediehusen gjort till sitt.
Att arbetsgruppen ger stort utrymme åt Rundradions (Yles) roll är helt logiskt, inte bara för att det är det näst största medieföretaget i Finland. Det är ju genom det skattefinansierade public service-bolaget med sitt parlamentariskt tillsatta förvaltningsråd som staten har de största möjligheterna att konkret påverka mediemarknadens konkurrensmiljö.
Och här levererar arbetsgruppen förslag som har potential att förbättra andra medieaktörers position i Finland:
Yle borde i sin strategi övergå från att maximera sin publik i avsikt att inta en marknadsledande position till att förhålla sig till de kommersiella mediernas utbud. En sådan arbetsfördelning mellan offentligt och kommersiellt finansierat medieutbud ger större mångfald och snedvrider konkurrensen mindre.
Yle borde radikalt öka sina inköp av innehåll och tjänster i stället för att producera det mesta internt. Så skapas en större marknad för underleverantörer, vilket också kommersiella mediehus har behov av.
Yle borde ställa sina teknologiska lösningar till andra aktörers förfogande. Detta är ett naturligt steg vidare i public service-uppdraget och något som mediebolagens kunder i förlängningen skulle dra nytta av.
En del förändringar i Yles agerande kan medverka till en mer rejäl konkurrenssituation och förbättra de kommersiella mediebolagens verksamhetsförutsättningar.
Självklart löser en ny public service-strategi inte det grundläggande problemet – att betalningsviljan för digital mediekonsumtion är låg. Bara de aktörer som testar sig fram till fungerande produkter med ett innehåll som ger genuint mervärde har en chans att klara sig.
Vinn eller försvinn, som arbetsgruppen lämpligen döpt sin rapport.