– Egentligen är det otroligt, säger Elina Grundström och tänker på den till storleken lilla "butik" hon ska börja jobba på vid årsskiftet:

Att Opinionsnämnden för massmedier ONM, med ett fåtal anställda plus styrelsen, ändå har en så stor betydelse och en så stor uppslutning bland massmedierna.

– Flera år i rad har Finland toppat statistiken över pressfrihet enligt Reportrar utan gränser. Det har naturligtvis många orsaker, som en öppen förvaltning, men en viktig orsak är en fungerande självreglering. När självregleringen fungerar förhindrar den att någon annan kommer in och gör det, till exempel staten, säger Grundström.

Turbulenta tider

Innan Grundström intagit ordförandeskapet vid årsskiftet är hon försiktig med att uttala sig om saker hon först vill hinna diskutera med nämnden och med branschens aktörer – men samtalsämnena om journalistiken och samhället är ändå outtömliga på en allmän nivå.

I dyningarna efter terrordåden i Paris jagades en misstänkt man i Sverige som visade sig vara oskyldig, men namnet och informationen spreds av polisen och gick som en löpeld genom massmedierna. I Finland verkar mediefältet ha delats mellan traditionella massmedier och sajter som sprider vadsomhelst, ifrågasätter massmedierna och misstänker dem för att driva en agenda.

Samtidigt släpper ministrar ur sig felsägningar och kritik riktas mot all rapportering om invandringen.

– Är det egentligen något nytt? Världen är full av politiker som släpper ur sig saker som inte stämmer, men journalister har kunnat korrigera det. Det är bra att det finns projekt som fokuserar på faktagranskning, men samtidig ser jag ingen annan framtid än att det fortsätter vara en grundmurad del av det journalistiska jobbet.

I Sverige riktades blickarna mot polisens agerande i terrorjakten. Grundström påminner om att det alltid funnits situationer då polisens eller rättsväsendets information innehåller uppgifter man inte automatiskt kan publicera, som namn på misstänkta. Journalistens etik är densamma oberoende av myndigheternas informationslinje.

– Att information ges ut av myndigheter eller polis är inte en förevändning för att publicera det. Det har aldrig förr heller gått att publicera allt som finns i rättsdokument, säger Grundström.

– Invandringen av asylsökande och terroristrädslor – det finns mycket som är nytt, och alla har fått sätta sig i skolbänken för att kunna förhålla sig till det, också poliser och journalister.

Varken förminska eller blåsa upp

Journalistreglerna är en uppsättning etiska regler som kräver mer av massmedier och journalister än vad lagen kräver: om arbetssätt, publicering och skydd för individer. Grundström bär med sig de väl tummade regelpappren i sin handväska och pekar vant på paragraferna.

Hon ser egentligen frågan om brottslighet och folkgrupper som relativt enkel ur journalistreglernas synvinkel. De utgår från att skydda en individ som inte är dömd, och drag som etnicitet "ska inte framställas på ett ovidkommande eller nedlåtande sätt".

– Vad är det som inte sägs? Jo, det sägs inte att man inte alls skulle få föra fram de här frågorna. Journalistreglerna hindrar inte att skriva på fenomennivå, eller föra en väldigt kritisk diskussion om negativa effekter av invandring. Visst ska journalistiken kunna behandla samhällets problem och missförhållanden, också problem i samband med invandringen, utan vidare. Men god journalistik sätter saker i ett sammanhang och ger ett ämne rätt tyngd, utan att förminska eller blåsa upp.

Ibland blir ändå effekten av bevakningen att det finns människor som börjar stämpla hela folkgrupper eller hota enskilda journalister. Rädslor är en kraft som påverkar på många sätt.

Utgör hot också en risk för självcensur?

– Ja, det kan man inte förneka. Det finns en risk att hot och rädslor får journalisterna på tå med vad de vågar skriva om. Man måste hålla huvudet kallt och komma ihåg att betjäna läsarna också med det som är svårt.

För att kunna stå emot det behövs också en omvärld där det kollegiala stödet är starkt och där massmedierna mår bra. En riskfaktor kan därför vara de långvariga ekonomiska problemen.

– I en ekonomisk kris upplever anställda en osäkerhet, och frilansare har kanske inget kollegium kring sig. Det gör enskilda personer sårbara för påtryckning. Också därför är det viktigt att värna om kommersiella mediers lönsamhet, så de inte blir sårbara för ekonomiskt och politiskt tryck.

Kravmärkt press

Informationskällorna i dagens samhälle är outsinliga och många nätsidor publicerar nyheter som inte är sanna och som också går hårt emot massmedierna.

Grundström ser att det finns en potential i det faktum att medier som följer journalistregler också publicerar rättelser. I stället för att se dem som något dåligt ska de vara något som lyfts fram som en positiv sak, en garanti, säger hon.

– Det är viktigt att både ONM och journalister lyfter fram att rättelser innebär att man förhåller sig allvarligt till fakta och fel.

Tanken på att införa något slags "kravmärkning" av journalistik anser Grundström är intressant – men något som hela branschen måste fundera på.

– Det är en sak jag gärna diskuterar med aktörerna i branschen. Det finns redan nu en rekommendation att medierna lyfter fram sitt medlemskap i ONM, men frågan är om och hur man skulle utveckla det till ett slags konkret varumärkning. Det viktigaste är ändå att unga människor lär sig att leta efter källan till den information som flimrar förbi i sociala medier, oberoende av om det finns en märkning eller inte.