Klimatavtalet kan vara riktigt nära
Spänningen håller i sig på klimattoppmötet. Sent på torsdagskvällen väntades Frankrike lägga fram ett förslag som alla parter ska kunna godkänna, kanske trots allt redan under fredagen.
PARIS Det blev lite dramatik på klimattoppmötet på torsdagskvällen. Först såg förhandlingarna bara ut att dra ut på tiden, men så småningom började det ryktas om att det berodde på att ett genombrott – kanske – var förestående.
Frankrike hade lovat ett nytt avtalsutkast till klockan 15 på fredag. Det sköts först upp till klockan 19, och sedan till 21, lokal tid. Fördröjningen tolkades först som att det är svårt att jobba fram en renare text efter den respons förhandlarna gav natten innan. Senare kom obekräftade uppgifter om att den text Frankrike jobbar på inte bara är ett nytt utkast, utan den slutliga avtalstexten.
Om det stämmer ska klimatmötet ta ställning till kompromissen, och sedan ska parterna fila på den tills alla är nöjda. Det innebär att förhandlingarna åtminstone förväntas pågå hela natten till fredagen. Men om optimismen på torsdagskvällen är obefogad och ryktena felaktiga, är det rimligare att tro att en uppgörelse dröjer till lördag.
Nattarbete
Finlands chefsförhandlare och pokeransikte Harri Laurikka såg inte särskilt sliten på torsdagseftermiddagen, trots en hel natts nästan resultatlösa överläggningar.
– Det gick inte precis undan, bekräftade han.
Förhandlingarna pågick till halv fem på torsdagsmorgonen – visa grupper satt till åtta – och det var Frankrikes medvetna val. I vaket tillstånd är det alltid någon som obstruerar. Mera jobb utlovades för inkommande natt.
Det avtalsutkast som lovades till torsdagen ska enligt mötesordföranden Laurent Fabius inte ska skilja sig mycket från det slutliga Parisavtalet. Ändå kunde knappast någon bedöma utfallet eftersom de stora frågorna – differentieringen av länderna, ambitionsnivån och finansieringen – var olösta.
– Jag antar att Fabius söker en balans mellan nyckelfrågorna så att alla kan acceptera helheten, sade Laurikka.
Enad front
Han var nöjd med att EU har bildat en koalition med 79 u-länder. I veckan anslöt USA.
– Det betyder mycket. Egentligen gjorde vi om bedriften från 2011 då vi bildade en allians med u-länderna, men nu har vi dessutom USA med oss, sade Laurikka.
USA har jobbat progressivt i Paris. Tidigare i veckan tillkännagavs att USA fördubblar finansieringen till klimatanpassning i de minst utvecklade länderna, och på torsdagen förhandlade utrikesminister John Kerry bilateralt med Indiens miljöminister Prakash Javadekar, för att lätta på handbromsen. Indien och USA är oense om nästan allt i klimatavtalet.
– Vi är på väg in i det kritiska skedet, och vi hade ett mycket konstruktivt samtal i dag, det känns bra. Vi måste jobba vidare på formuleringarna, och det är vad återstoden av den här dagen och morgondagen kommer att handla om, sade Kerry på en presskonferens.
Javadekar sade att han och Kerry hade diskuterat "alla frågorna".
– Vi vill att Parismötet ska lyckas.
Ändå är Indien inte berett att göra mycket, fastän landet har världens fjärde största utsläpp. De utvecklade länderna vill ha betydligt högre ambitionsnivå i avtalet eftersom ländernas löften inför Parismötet inte räcker till.
EU väntas få med sitt krav på att se över de nationella löftena om utsläppsreduktioner vart femte år, och höja dem åtminstone vart tionde år. Miljörörelsen kräver skärpningar med fem års intervaller från och med 2018.
– Det viktiga är inte startåret utan att mekanismen finns där. Kan vi inte höja ambitionsnivån är avtalet inte trovärdigt, säger Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen (C).
M som i mäta?
Trovärdigheten förutsätter också att alla länders utsläpp kan mätas. Så är det inte i dag. EU och USA kräver insyn, eller på klimatjargong MRV.
Öppnar man förkortningen ser man hur sensitiv internationell politik är och hur mycket avtal handlar om semantik. När MRV lanserades 2009 stod begreppet för monitoring, reporting and verification, ungefär övervakning, rapportering och bestyrkande (av utsläpp). Det gillar inte alla.
– Kina anser att extern övervakning inkräktar på den nationella suveräniteten, säger Laurikka.
Sedermera ändrades förkortningen så att M stod för measurement (mätning) men nu är också det för känsligt. I dag står samma M för mitigation (utsläppsminskning).
EU och USA lovar finansiera u-länderna så att de ska kunna mäta (minska?) och rapportera sina utsläpp, och andra ska kunna bestyrka dem. Och det behöver varken göras genast eller lika byråkratiskt som i väst. Ett kvitto på att klimatfinansieringen ger resultat låter som ett så rimligt krav att jag frågar Laurikka med vilka argument hans motparter motsätter sig det. Då spricker pokeransiktet för första gången upp i ett roat leende.
– Du skulle bara höra dem, deras lista på argument är hur lång som helst.