Kommentar: En elitistisk fest

Vad är en bal på slottet. Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, dötrist och tråkig och alldeles, alldeles underbar, som Askungen säger i Disneyfilmen från 1950.

Balen på presidentens slott har egentligen alla förutsättningar till att bli precis den halvmytiska underbara bal som Askungen drömde om. Om det inte vore för några problematiska punkter.

1. Om du är någon blir du omsvärmad. Det är lätt att i intervjuer säga att det är uppsluppen stämning på balen och att alla talar med alla. Om du är någon är det lätt att tala med nya människor och knyta kontakter. Du är inkluderad i ett sammanhang.

2. Om du är ingen, bryr sig ingen. Jag vet, för när pressbrickan åker av och du står där ensam är det ingen som kommer fram. Och när du går fram och säger hej möts du av blicken "men vem är du då?". Svaret är ingen. Du är exkluderad från sammanhanget. Egentligen skiljer sig stämningen på balen inte nämnvärt från en kväll på den flotta nattklubben Klaus K. Eller en varm sommarkväll på Teatteris terass. Bekanta ryggdunkar varandra, andra göra sig icke besvär.

3. Glitter och glam. Slottsbalen är den finaste, stoltaste och mest hedervärda fest vi har i Finland. Vi firar att vi är ett självständigt land. Det är fint att presidentparet också bjuder in personer som jobbar hårt på gräsrotsnivå. Personer som aldrig syns, som du kanske läser ett citat av i en notis. De svischar förbi under den direktsända handskakningen och blir kanske intervjuade. Men det är bara de 1 800 gästerna på balen som får glänsa. Var är folkfesten och glädjen på gatorna, i skolorna och på arbetsplatserna?

Kan inte Finland bli lite norskare? Kan vi inte inkludera lite mer? Hela Norge får glädjefnatt på sin nationaldag den 17 maj. Från minsta fjällby till huvudstaden Oslo marscherar barn och lärare stolt i sina finkläder i takt till varje skolas orkester. Trottoarerna kantas av föräldrar, vänner, ja alla. Från fattig till rik, invandrare till infödd, alla är med på 17 maj. Kan vi inte göra självständighetsfirandet lite mera inkluderande, så att vi alla firar tillsammans och ler lite mer?

Till slut vill jag dela med mig av ett litet skvaller från handskakningen, det som tv-kamerorna inte fångade. En av kadetterna framför KSF Medias fotograf Kristoffer Åberg började plötsligt svaja. Fotografen släppte kameran och lade blixtsnabbt sin ena hand mot den avsvimmade kadettens nacke. Annars hade han fallit rakt in bland fotograferna. Snabbt nog kom en annan kadett springande och hjälpte honom ut. Ytterligare en annan kadett svimmade under handskakningen, men det gick inte lika dramatiskt till.

Barnen firar 17 maj i Norge. Foto: KSF arkiv/Laura Mendelin