"Jag blev så rörd av brevet"
Då Margaretha Berghell öppnade posten häromdagen möttes hon av en positiv överraskning, ett brev från 12-åriga Emil Ekman i Dalsbruk. – Han ville tacka mig som krigsveteran, jag blev så rörd, säger Berghell.
"Hej, jag är en 12-årig pojke i Dalsbruks skola som vill tacka Er för att Finland i dag är självständigt."
Så började brevet, adresserat till en krigsveteran i Finland. Då Emil Ekman skickade i väg det visste han inget om mottagaren.
Det var posten som uppmanat finländare att skriva brev till krigsveteranerna och som sedan lovade leverera dem till lämplig mottagare.
Den här uppmaningen råkade klassläraren Ann-Christine Karlsson läsa om på nätet. Hon tyckte det lät som en rolig idé och tog upp det med sina sjätteklassare i Dalsbruks skola.
– Vi diskuterade kriget och krigsveteraner med eleverna och de var alla ivriga att skriva brev. Man läser ju inte om Finlands historia förrän på högre klasser men alla ville veta mer om krigsveteranerna.
Det enda som grämde eleverna efteråt var att de inte visste vem som skulle få läsa det de skrev.
– De hade en massa frågor och ville bland annat veta vad kvinnorna gjorde under kriget, berättar Karlsson.
Från Dalsbruk till Tölö
Ett av breven, Emil Ekmans, trillade in genom brevinkastet hos 94-åriga Margaretha Berghell som bor på ett servicehem i Tölö.
– Vi hade firat självständigheten här i huset då jag kom hem och såg ett kuvert liggande på golvet. Det här är en fantastisk idé, säger Berghell som genast ringde HBL för att berätta hur glad hon blev.
– Det är säkert många krigsveteraner som fått brev.
HBL får tag på Emil Ekman i Dalsbruk och framför Berghells hälsningar.
– Jo, det var jag som skrev det, berättar Emil.
Han blir glad över att brevet fått en mottagare som uppskattade det. Och samtidigt passar han på att ställa några frågor.
– Vad gjorde hon under kriget? Var befann hon sig och hur gammal var hon då?
Dessutom vill han veta hur det kändes då kriget tog slut och om hon varit på slottsbalen.
Med Emils frågor nerskrivna besöker HBL Berghell i Tölö.
– Jag var förbindelselotta under kriget och jobbade på en stab i Östkarelen, berättar Berghell.
– Då kriget bröt ut var jag 19 år och avlade genast lottaeden och blev inkallad. Jag började på högkvarteret i Sveaborg men åkte sedan till öst i ett par omgångar och var tidvis stationerad i Uleåborg, först som förbindelselotta och sedan kontorschef.
Minns du då kriget tog slut?
– Det kändes märkligt och var svårt att förstå. Många vid gränsen måste ju ge ifrån sig områden som fortfarande var i deras händer. Dessutom fortsatte ju kriget uppe i norr för att få ut tyskarna.
– Men jag minns att samma dag som Lotta Svärd-organisationen upplöstes så skickades jag med kvällståget till Helsingfors med alla pengar och viktiga dokument, berättar Berghell.
Och slottsbalen?
– Den har jag deltagit i många gånger, först med min far och sedan med min man. Min pappa var general och jag fick gå med honom då min mor blivit skadad i kriget. Min man blev bjuden som chef för Strömberg Ab.
Vad har du för minnen från slottet?
– Trångt! utbrister Berghell med ett skratt.
– Inte en enda gång har jag fått något att äta eller dricka. Det var så långa köer.
Då HBL ska gå räcker Berghell fram ett brev som ska postas. Det är ett svarsbrev till 12-åringen i Dalsbruk från 94-åringen i Helsingfors. Så håll utkik i postlådan nästa vecka, Emil.