STOCKHOLM Guldpennan heter priset som den svenska Publicistklubben delar ut för "en person som i sin journalistiska yrkesutövning värnar om det svenska språket". I år går det unikt nog till en finländsk journalist.

Anna-Lena Laurén är korrespondent i Moskva för både Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet. Guldpennan får hon "för sin engagerande rapportering med lyskraft och språklig rikedom från ett minerat fält", som juryns motivering lyder.

Vi möter henne i Stockholm där prisutdelningen hålls på måndag. Före det ska hon föreläsa, göra intervjuer, skriva – som vanligt har hon mycket på gång. För sitt arbete har hon fått pris tidigare. Det här känns värdefull för att det är svenskt.

– Det är ett bevis för att vi har en stark journalistik på svenska i Finland och att vi kan producera bra journalister på svenska. Jag tycker det bevisar att det som vi gör inte är samma på svenska utan något helt eget. Vi har en annan röst.

Dessutom är hon glad över att uppmärksammas för sin stilistik. Språket är viktigt för henne och hon har alltid läst mycket, i synnerhet skönlitteratur och poesi.

– Alla människor som har skrivande som yrke borde läsa skönlitteratur. Det är på något sätt rågbrödet i dieten. Det är den som ger känsla för verktyget och vad som passar i olika sammanhang.

Samtidigt är Laurén inte rädd för att utmana sina läsare och använda också svårare eller ålderdomliga ord. Det kan man göra, menar hon, om basen är begriplig.

Ordval

Mycket har hänt i Anna-Lena Lauréns bevakningsområde under de sammanlagt nio år som hon har bott i Moskva. 2006 var Ryssland kanske ingen blomstrande demokrati, som hon uttrycker det, men det fanns ändå många alternativ för vilken riktning landet kunde ta.

Nu är Ryssland lika med Putin vilket inte är bra för Ryssland självt men inte heller för omvärlden, menar hon.

– Klyftan mellan Ryssland och väst är permanent, den är inte evig men permanent för en ganska lång tid framöver. Tidigare hade Putin ändå någon form av förnuftsäktenskap men nu har han gjort slut med väst. Så länge han är vid makten kommer han att ha den inställningen.

När hon skildrar den utvecklingen är hon noggrann och konsekvent i sina ordval.

– Det är jätteviktigt för mig i mitt jobb att skriva att Krim annekterades, invaderades, för det är det som det handlar om. Man måste nämna saker vid deras rätta namn.

Formen egal

Mediebranschen beskrivs ofta som en bransch i kris och nedskärningarna har varit omfattande både i Sverige och Finland.

Laurén, som jobbar mot både en svensk och en finländsk redaktion, ser en skillnad i hur mediehusen hanterar läget.

Hon menar att det journalistiska innehållet fortsättningsvis är i fokus i Sverige medan man i Finland har riktat in sig på tekniska frågor.

– För mig bevisar priset väldigt stark att det fortfarande är det man gör som är det viktiga, människorna man möter och vilket uttryck man ger dem. Det är det som folk kommer ihåg. Och det spelar ingen roll i vilken form de har läst det, på telefon, ipad eller papper. Det är fortfarande texten, språket som människor är intresserade av.