Avtalet faller - vad händer nu?

Är processen slut?

Inte nödvändigtvis, men det krävs nog mycket för att lösa upp den knut som uppstått. Finlands Näringsliv EK har förutsatt att transportfacket AKT är med. AKT har upprepat att förbundet står utanför. De öppningar som finns är att EK inte slagit fast just onsdagen som absolut tidsgräns.

"Vi är beredda att ge FFC tid att få alla med", sade EK:s Jyri Häkämies i måndags och ville inte slå fast att onsdag är bakre gräns.

Det som däremot är svårare är hur någon part skall fortsätta efter de villkor som tutats ut i offentligheten. AKT och EK har målat in sig i varsitt hörn. Om läget ändras, så att pressen inom FFC får AKT att ändra sig, kan förhandlingarna återuppväckas, eventuellt också om parterna hittar på något sätt att ta sig ur det här utan att någon tappar ansiktet. FFC har till exempel velat att man fortsätter ta fram ett förhandlingsresultat, och först sedan förutsätter att alla är med, men då måste EK göra en pudel och så ser det inte ut idag. En annan möjlighet är att prestigen i ett annat storprojekt - den gemensamma jättecentralorganisationen där medlemsförbund inom FFC och STTK skulle slås ihop – också sätter press. Chanserna är små att läget ska lösas – men å andra sidan har förhandlingarna återupptagits ett par gånger förr efter att de "fallit".

Hur uppstod det här problemet?

Transportfacket AKT hade i somras beslutat att inte vara med om ett sådant avtal som skulle "betalas bara av löntagarna", enligt transportfacket. Det här principiella ställningstagande materialiserades förra veckan, då AKT meddelade att det inte är med. Det var ett svar på EK:s besked att inte göra fler centrala uppgörelser efter april nästa år. Både EK:s och AKT:s åsikter har i princip varit kända, men de provokativa tidpunkterna för att kabla ut sina bestämda pressmeddelanden har inte hjälp situationen.

Också poststrejken utpekades som en problematisk konflikt som man ville vänta ut, men den är avblåst. 

Hur långt hade de kommit?

I själva förhandlingarna hade en del rört sig framåt, men mycket återstod att göra. På FFC:s initiativ hade en löneuppgörelse bakats in, med ett erbjudande om nollförhöjningar till slutet av 2017 och ett nytt system, där exportsektorn i fortsättningen skulle bestämma lönelinjen. Veterligen skulle parternas förslag också ha innehållit att avstå från avlönad ledighet på trettondag och Kristi himmelsfärd, och ett lindrigare motbud till regeringens förslag om sjukkarensdag, men så länge förhandlingarna inte var slut var inget fastslaget.

Parternas avtal skulle ha inneburit att kollektivavtalen till övriga delar hålls som förr och att regeringens så kallade tvångslagar inte hade behövts.

Om det inte blir ett avtal, vad händer då?

Då fortsätter regeringens lagförslag att behandlas, och förslagen är redan på utlåtanderunda. Regeringens förslag går ut på att lagstiftningsvägen sätta övre gränser på vad branscherna får avtala om. Till exempel skulle semesterpengen krympa, en oavlönad sjukkarensdag införas, och semestrarna få vara högst sex veckor.

Målet är att lagpaketet ska behandlas i riksdagen i vår. Men det finns många frågeteckan kvar, till exempel grundlagsutskottets utlåtande. Kritiken mot de så kallade tvångslagarna har handlat om att de skulle begränsa avtalsfriheten, och ändra på den praxis som innebär att kollektivavtalfår ge arbetstagaren gynnsammare villkor. En annan hård kritik är att åtgärderna skulle drabba brascher ojämlikt. Till exempel drabbar sjukkarensdagen hårt de lågavlönade sjuka som inte kan jobba på distans.

Hur reagerar facken och näringslivet nu?

Det har varit fackorganisationerna som varit mest kritiska mot regeringen åtgärder, även om också EK - och rentav regeringen - hellre hade sett att det fötts ett alternativt avtal mellan parterna. Om de planerade lagarna försämrar arbetsvillkoren är en mer turbulent tid att vänta, då branschorganisationerna i stället kräver kompensation, och erbjudandet om nollförhöjningar förfaller. Det kan uppstå arbetskonflikter branschvis med också stora manifestationer som den i september, då också tankar om generalstrejk vädrades. Akava är mycket kritiskt till att alla FFC-förbund inte är med. STTK har inte velat kritisera FFC offentligt, men hör till dem som drivit på förhandlingarna. STTK:s roll är intressant eftersom så många offentligt anställda, som skulle drabbas hårt av regeringens lagpaket, är medlemmar där. Bakom kulisserna pågår projektet med ett jättecentralförbund. I offentligheten har man velat påskina att projektet pågår normalt oberoende av vad som händer, och många branschförbund som är med i processen anser att jätteorganisationen behövs mer än förr. Frågan är om enskilda fackförbund känner att risken för inre stridigheter blir stor.