Invandrarbakgrund förklarar inte brottslighet
Invandrarbakgrund kan inte användas som förklaring för våldsbrott trots att en del invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistiken, säger Martti Lehti vid Institutet för kriminologi och rättspolitik.
En flyktig blick på brottsstatistiken målar upp en ganska dyster bild av invandrarnas brottslighet. I en del invandrargrupper är risken för att begå vålds- och egendomsbrott ordentligt förhöjd jämfört med majoritetsbefolkningen, särskilt när det gäller våldsbrott och sexualbrott. Risken för att falla offer för brott är också större bland invandrare.
Detta framgår i undersökningen Maahanmuuttajat rikoksen uhreina ja tekijöinä (ungefär Invandrare som brottsoffer och gärningsmän) som togs fram av Institutet för kriminologi och rättspolitik i fjol.
Men enligt en av forskarna bakom undersökningen, Martti Lehti, måste man gräva aningen djupare för att tolka siffrorna rätt.
– För det första måste man förstå att invandrarna inte är någon homogen grupp och att de därför inte kan ses som en enhetlig grupp i statistiken. Det finns större skillnader i brottsstatistiken mellan de olika invandrargrupperna än vad det finns mellan majoritetsbefolkningen och invandrarna som helhet. Redan detta visar att man inte kan dra några likhetstecken mellan invandring och brottsbenägenhet. Invandring eller utländsk bakgrund är helt enkelt inte någon gemensam nämnare, säger han.
Många unga män
För det andra, påpekar Lehti, har många invandrargrupper en dramatiskt annorlunda demografi än majoritetsbefolkningen. Till exempel är en stor del av invandrarna från Nordafrika unga män, medan de infödda finländarna består av en åldersmässigt bred population. Därför går det inte att jämföra grupperna rakt av.
– Unga män är överlag mer brottbenägna än personer i andra ålderskategorier. Om man jämför den nordafrikanska invandrargruppens brottslighet med brottsligheten hos en liknande demografisk grupp infödda finländare är skillnaden mellan grupperna betydligt mindre, säger han.
En delförklaring till somliga invandrargruppers stora representation i statistiken är också att en betydande del av brotten sker inom invandrargruppen. De grupper som har en hög risk för en viss typ av brott, har oftast en motsvarande hög risk att falla offer för samma brott.
Arbetslöshet höjer risken för brottslighet
Brottsstatistiken ser även annorlunda ut om man beaktar saker som boendemiljö, familjeförhållanden och socioekonomisk status. Den allra största gemensamma nämnaren för ökad risk för brott är ändå varken ålder, kön eller etnicitet, utan sysselsättningsgrad.
– Brottsstatistiken går hand i hand med arbetslöshetsstatistiken. Det gäller för såväl nyinflyttade som infödda finländare, säger Martti Lehti.
En siffra som står ut i undersökningen är våldtäktsstatistiken. Den visar att risken för att begå våldtäkt är högre i nästan alla invandrargrupper om man jämför med den finländska majoritetsbefolkningen. För många grupper sjunker eller försvinner nivåskillnaden till majoritetsbefolkningen om man beaktar demografiska strukturer, men till exempel för invandrargrupper från Mellanöstern och Afrika är siffran fortfarande hög. Jämfört med majoritetsbefolkningen har invandrarna härifrån en nästan tiofaldig risk att göra sig skyldig till våldtäkt. Utredningen visar också att kvinnor med afrikansk bakgrund löper en sju gånger högre risk att bli våldtagna.
– Utredningen ger tyvärr inga svar på varför, utan skrapar bara på ytan, säger Lehti.
I undersökningen konstaterar forskargruppen att skillnader mellan olika befolkningsgruppers brottslighet är ett problem som bör tas på allvar. En förhöjd brottslighetsnivå indikerar att gruppen även kämpar med på andra sociala problem, som brukar förvärras med tiden.