Théâtre du climat
Enligt manuset handlar pjäsen om ett avtal. Men i kulisserna spökar gammal kärlek, oförtäckt avsky och fyra tidigare presidentkandidaters politiska ambitioner. I dag blir Paris scenen för ett franskt drama.
Diplomati är nål och tråd när ett globalt klimatavtal ska sys ihop. Att fransmännen är erkänt skickliga på diplomati, och att de har förberett sig omsorgsfullt är goda skäl att tro att det faktiskt blir ett avtal i Paris.
Presidenten har involverat nästan hela regeringen, och missionen är klar: vi ska lyckas. Men vi – hur globalt kollektivt det än klingar i FN-sammanhang – syftar på de franska socialisterna.
Med höga förväntningar på något konkret efter drygt 20 år av förhandlingar ligger det mycket prestige i Parismötet, mediepådraget är kolossalt. Med kännedom om mediernas arbetssätt kommer mötesutfallet att presenteras som antingen succé eller fiasko, vilket är extra ironiskt då det absolut mest sannolika är något däremellan.
Icke desto mindre kommer Frankrikes högsta ledning att antingen ta åt sig äran för "succén" eller att av andra stämplas för "fiaskot". Det får inrikespolitiska konsekvenser.
Av en slump sammanfaller klimatmötet med Frankrikes lokalval. Det kunde man negligera om det inte vore för att socialisterna har förlorat flera val på senare år och är nederlagstippade också i lokalvalet. Med tanke på att det vankas presidentval om bara halvannat år är socialisterna pressade att lyckas i globala sammanhang.
President François Hollande och hans regering satsar stort. Under fjolårets klimatmöte i Peru jobbade en fransk diplomatkår febrilt i bakgrunden, och i år har presidenten och hans stab ränt jorden runt och uppmanat makthavarna att ge sina klimatförhandlare tillräckliga mandat.
Det förklarar varför 147 statschefer, trots terrorskräcken, väntas till klimatmötets invigning i Paris i dag. Deras närvaro ska signalera allvar med klimathotet, men också att Frankrike är en makt att räkna med. Att frottera sig med en församlad grädda i Paris är en illa dold tjuvstart på Hollandes presidentvalskampanj.
Soldat i huvudrollen
Klimatmötet är som ett skådespel med presidenten som regissör. Anmärkningsvärt är hur riskfyllt han har valt personerna för de viktigaste rollerna.
Huvudrollen spelas av utrikesministern Laurent Fabius som är toppmötesordförande. Han betecknas som presidentens trogne soldat. Till Fabius förflutna hör en kort sejour som premiärminister på 1980-talet. Det var då Greenpeace flaggskepp Rainbow Warrior sänktes på sin färd för att protestera mot franska kärnvapenprover.
Frankrike förnekade först inblandning, men när pressen avslöjade att den franska underrättelsetjänsten stod bakom Opération Satanique, erkände Fabius att det skedde på regeringens order. Han fick sitta kvar, men försvarsministern sparkades.
För några år sedan var Fabius emot att Frankrike skulle ansöka om värdskapet för årets klimatmöte, men när Hollande fick sin vilja igenom klimatkonverterade Fabius. Nu påstås han ha ordnat så att en klimatskeptiker blev avstängd från sitt jobb som meteorolog på det statliga tv-bolaget.
Diva som motspelare
Laurent Fabius motspelare i klimatpjäsen är miljö- och energiministern Ségolène Royal. Hon är president Hollandes tidigare livskamrat i nästan 30 års tid och mor till ex-parets fyra barn, men inte bara det. Hon är också dramats karismatiska diva, Fabius främsta ovän och känd för en individuell ledarstil, som man säger om dem som inte är bäst på samarbete.
Royal är också en populär politiker. Samma år som hon blev offentligt förnedrad i och med separationen från Hollande (som hade fallit för den betydligt yngre journalisten Valérie Trierweiler) fick Royal 17 miljoner röster och blev den första kvinnan att nå andra omgången i ett franskt presidentval.
Om någon vet hur man retar gallfeber på Fabius är det Royal. Han var Frankrikes etta på klimatmötet i Peru förra året, men hon lirkade in sig i delegationen i sista minuten. Rykten förtäljer att det gjorde honom sur, men ursinnig lär han ha blivit först då hon lyckades boka in sig på presidentens privatplan medan utrikesministern åkte reguljärflyg (kanske fanns det en tom bänk i presidentplanet, för Hollande hade härvidlag redan separerat från Trierweiler).
Royal orsakade en skandal i somras då hon i en intervju för Le Monde sade att FN:s klimatprocess är värdelös och borde stoppas, att det vore bättre om städerna och näringslivet tog sig an klimatutmaningen. Hollande löste situationen genom att utse Royal till mötesansvarig för en plattform som samlar just näringslivets, investerarnas och städernas klimatinsatser.
Officiellt är Fabius och Royal överens, men de talar inte med varandra och ingendera försöker dölja den ömsesidiga avskyn. Ingendera vill ändå äventyra Parismötet. Båda kan ana avancemang om socialisterna förlorar lokalvalet och presidenten sparkar premiärministern Manuel Valls.
Trots att de är erfarna politiker är varken Fabius eller Royal särskilt insatta i klimatpolitikens detaljer. Därför tar presidenten till förstärkning. Hans "specialsändebud för planeten" Nicolas Hulot, tidigare miljöaktivist (och presidentkandidat) ska agera sufflör för att klimatdramat inte ska sluta i tragedi.
REGISSÖREN: President François Hollande står formellt utanför förhandlingarna, men styr och ställer i kulisserna. 61 år, har två förhållanden bakom sig, det första med Ségolène Royal. Socialist, siktar på omval 2017. (Foto: EPA/Yoan Valat)
I HUVUDROLLEN: Utrikesminister Laurent Fabius är mötesordförande, 69 år, frånskild, socialist och tidigare premiärminister. Blånekade först men erkände sedan att hans regering hade beställt sänkningen av Greenpeacefartyget Rainbow Warrior 1985. Kom trea i socialisternas primärval till presidentvalet 2007 (förlorade mot Ségolène Royal som han inte talar med). (Foto: EPA/Britta Pedersen)
DIVAN: Miljö- och energiminister Ségolène Royal är mötesansvarig för Frankrikes position i EU och för näringslivets, städernas och investerarnas klimatarbete. 62 år, har fyra barn med Hollande. Socialist, förlorade i presidentvalet 2007 mot Nicolas Sarkozy. Karismatisk och populär FN-kritiker, avskyr Fabius.(Foto: EPA/Ian Langsdon)
SUFFLÖREN: Presidentens specialsändebud för skydd av planeten Nicolas Hulot hjälper både Fabius och Royal i substansfrågor. Miljöpartist, presidentkandidat i primärvalet 2012. Tidigare journalist och miljöaktivist. Har regisserat miljöväckelsefilmen Ushuaïa Nature. 60 år, omgift. (Foto: EPA/Guillaume Horcajuelo)