När Henry Ford skulle medla fred
Sällan har ett medlingsförsök misslyckats lika grovt som när Henry Ford inför jul 1915 seglade till Europa med sitt fredsskepp för att tala förstånd med Europas statschefer och ordna fred. Med rubriker som "Ett skepp kommer lastat med dårar och knäppskallar", välkomnades Fords pacifister.
När det första världskriget hade pågått i sexton månader och dödandet bara fortsatte tyckte bilmagnaten och USA:s rikaste man Henry Ford att det var dags att ingripa.
Ford gjorde ingen hemlighet av sina pacifistiska sympatier och när antikrigsrörelsen kontaktade honom och föreslog ett privat fredsinitiativ var han genast entusiastisk.
Ford chartrade oceanångaren Oscar II och började samla ihop en bred delegation som skulle fylla "fredsskeppet". Den första motgången var att president Woodrow Wilson vägrade stöda initiativet.
– Wilson är en liten man, sade Ford till sina pacifistvänner då han kom ut från Vita huset.
Också andra kända amerikaner som han hade bjudit med på fredskryssningen avböjde att delta, bland dem uppfinnaren Thomas Edison.
Men fredsvänner och pacifister dök upp från alla håll och varje universitet i USA fick skicka med en student.
Ford sammankallade till presskonferens och förkunnade att det varit alldeles för mycket lidande och död.
– Eftersom den amerikanska regeringen halsstarrigt vägrar blanda sig i kriget och ordna fred gör jag det själv. Om jag får bilar att köra, varför skulle jag inte lyckas leda européerna bort från kriget? Mitt mål är att göra slut på det här fåniga dödandet och plocka soldaterna ur skyttegravarna till jul – för att aldrig mera återvända.
De amerikanska tidningarnas entusiastiska rubriker löd: "Det stora kriget slut till jul. Ford stoppar det".
Henry Fords tanke var att fred skulle nås bara han fick statscheferna att sätta sig i samma rum och lyssna till förnuftets röst. Eftersom det diplomatiska spelet hade misslyckats utgick han ifrån att statscheferna i stället skulle lyssna på en målinriktad affärsman som var van vid att nå resultat.
Influensa ombord
Kaotiska scener utspelades i Hoboken, New Jersey, den 5 december 1915 då fartyget skulle avsegla. In i det sista anslöt sig pacifister, socialister, religiösa fanatiker och andra udda personer till delegationen som växte till 170 medlemmar. Medan orkestern spelade I Didn´t Raise My Boy to Be a Soldier gjorde fartyget sig klart för avfärd. En man kastade sig i havet för att simma efter båten, men fiskades upp av hamnpolisen.
Reportrarna som följde dramat var föga imponerade. Nästa dag döptes "Fredsskeppet" (Peace Ship) om till "Dårarnas Skepp" (Ship of Fools). Tidningen Brooklyn Eagle hade en reporter ombord som rapporterade att "varje dåre och knäppskalle som finns i landet har fått en plats ombord".
De 30 studenterna var mycket imponerade av mottagandet på skeppet. Kenneth Pringle från Kansas University berättade efteråt att Henry Ford redan den första dagen hann presentera sig för alla som följde med. Enligt honom var stämningen till en början på topp och antalet faktiska galningar betydligt mindre än tidningarna hävdade. Däremot var andelen politiska fanatiker stor.
Halvvägs över Atlanten bröt en influensaepidemi ut. En passagerare dog i lunginflammation, också Ford insjuknade och låste in sig i sin hytt.
Dagligen fortsatte studenterna och aktivisterna att underhålla varandra med föredrag om hur en fredlig världsordning skulle skapas, bland annat föreslog man en överstatlig fredsorganisation och en fredsdomstol för att lösa konflikter.
När man närmade sig Europa dök brittiska kanonbåtar upp. Marinsoldater genomletade fartyget, man misstänkte att det fanns vapen i lasten. De försäkrade för Henry Fords delegation att de var "trötta på kriget" och "inte ville någonting hellre än att återvända hem".
Pacifisterna blev stärkta i sin tro att de var ute i ett angeläget ärende.
Oslo var första etapphamn och en flott bankett ordnades 18 december för att välkomna de främmande gästerna. Men norska politiker och militärer gjorde ingen hemlighet av sin misstro mot pacifisterna.
Delegationen minskade i tyngd av att Henry Ford höll sig dold. Han skyllde på feber och låste in sig i ett rum på Grand hotell. Efter fyra dagar lyckades staben övertyga sin chef om att trovärdigheten för Fords bilindustri allvarligt kunde skadas av ett medlingsfiasko i kriget. Henry Ford smög sig ombord på första bästa båt som tog honom tillbaka till USA.
Fredsskeppet däremot fortsatte att resa runt i neutrala länder. Med banketter och mottagningar välkomnades delegationen i Danmark, Sverige och Holland. Värdarna minskade i politisk tyngd hamn för hamn, ändå fortsatte fredsskeppet att segla runt och vidarebefordra sitt budskap i några månader.
Men i krigförande länder hade fartyget ingenting att skaffa. Därför träffade pacifisterna aldrig de män som bestämde om kriget.
Presskommentarerna efteråt var inte nådiga.
– Fords miljoner har stigit honom åt huvudet, skrev Philadelphia Record.
– Allt tyder på att Ford har kall grädde i sin skalle, skrev Louisville Courier.
Henry Ford försvarade projektet som kom att kosta honom en halv miljon dollar. Enligt honom fyllde fredsskeppet en viktig funktion.
– Skeppet fick människor att tänka efter, och den som tänker efter kommer också att tänka rätt.