Islamiska staten satsar på propaganda

– Kom an bara med alla era soldater och era vapen, vi blir bara starkare ju fler ni är, säger den djupa rösten med amerikansk accent på propagandavideon.

Det är snabba klipp, välplacerad grafik och flitig användning av specialeffekter – något som kommit att känneteckna det propagandamaterial som den sunniextremistiska terrororganisationen producerar på löpande band.

Över 38 skilda propagandaepisoder per dygn producerade IS:s olika mediebyråer i medeltal när en forskare från tankesmedjan Quilliam granskade materialet under en månad i somras. Det är olika kanaler i de sociala medierna som är de främsta distributionskanalerna.

Islamiska staten ger också ut en glassig tidskrift som hittills har utkommit med 12 nummer. Dabiq är påkostad och professionellt layoutad och det senaste numret "pryds" av bilder från dådet i Paris. Bilderna har funnits i alla medier – men här är syftet att hylla dem som begick terrordådet.

Lika viktiga som soldaterna

Det är ett fascinerande stort och väloljat maskineri som ligger bakom de tusentals videor, bilder och artiklar som pumpas ut från olika håll av det islamska "kalifatet". Att det fungerar bevisas också av de uppskattningsvis över 30 000 utländska krigare som kommit till Islamiska statens områden från 115 olika länder för att delta i jihad, det heliga kriget mot otrogna. Bland dem finns åtminstone 60 personer från Finland.

IS satsar hårt på propagandan, säger Marko Juntunen, socialantropolog från Tammerfors universitet som är en av dem som bäst känner till Islamiska staten i Finland.

– Enligt västliga undersökningarna finns det lika många människor i informationsförmedlingsuppgifter som bland soldaterna. Det anses vara precis lika mycket jihad som att delta i strider, säger Juntunen.

Den västerländska nyhetsförmedlingen hinner inte alltid med.

– Om man jämför de mängder av nyhetsaktigt material de producerar från Irak och Syrien så blir de västerländska nyhetsbyråerna ohjälpligt efter.

Välregisserade avrättningar

Tidigare medlemmar av Islamiska staten som nu har lämnat gruppen berättar om välbevakade sofistikerade mediecenter bland annat i syriska Aleppo. Hundratals kameramän är redo att åka ut varje dag till olika ställen för att filma. Materialet tas om hand av producenter som är väl insatta i IS:s strikta regler för hur propaganda ska se ut.

– Mediemänniskorna är viktigare än soldaterna. Deras månadslön är högre och de har bättre bilar. De har makten att uppmuntra dem på insidan att kriga och makten att ta in fler rekryter till Islamiska staten, berättar Abu Abdullah al-Maghribi för Washington Post i ett fängelse i Marocko. Han skötte underhållsuppgifter för propagandagrupperna inom IS innan han lämnade gruppen.

En tidigare kameraman, Abu Hajer, berättar för samma tidning om hur det kan gå till när en avrättning ska filmas. Det är flera kameror på plats, avrättaren får planscher med sina repliker på som ska läsas upp och så tas scenerna om flera gånger tills regissören är nöjd. Först sedan genomförs avrättningen.

Dubbla målgrupper

Det finns två helt skilda kategorier av material från Islamiska staten. De påkostade och genomarbetade videosnuttarna – som den där Finland nämns som en del av koalitionen mot IS – är avsedda för väst. På samma sätt som avrättningsvideorna ska de skapa rädsla för IS makt i väst. Den andra kategorin är utopi-materialet som ska locka nya rekryter till Syrien och Irak.

Kriget utgör en mindre andel av materialet än vad många inser eftersom det ofta är avrättningsvideorna som når över nyhetströskeln.

Över hälften av det som Islamiska staten sänder ut klassas enligt granskningen från Quilliam som utopier, det vill säga de används för att beskriva livet i det så kallade kalifatet i en översvallande positiv ton. Avsikten är att locka nya krigare till det krig som Islamiska staten för i Syrien och Irak.

– Många som lockas av det är unga män som inte har någonting. Att gå med i Islamiska staten löser alla deras problem: arbetslöshet, fattigdom och en känsla av värdelöshet. Dessutom lockades de med sex, både i det här livet och nästa, konstaterar Vesa Jaakola, ambassadråd på Utrikesministeriet. Han har följt med Islamiska statens utveckling och var posterad först i Syrien och – efter att Finlands ambassad i Syrien flyttades – i grannlandet Libanon 2011–2013.

– Men de är nog vad Lenin kallade för "nyttiga idioter". De hamnar som kanonmat främst i ledet, konstaterar Jaakola.

"Allt är förvrängt"

Marko Juntunen säger att dynamiken som ligger bakom rekryteringsvideorna handlar om att måla upp en bild av att islam förtrycks globalt, men att det är något som de västerländska medierna förtiger och förvränger.

– Tanken är att all västlig forskning och all nyhetsförmedling är färgad och att unga muslimer därför inte kan få en rättvisande bild av hur världen är i krig mot och diskriminerar muslimerna.

Juntunen påpekar att det här inte är ett nytt fenomen, att radikala muslimer har sagt samma sak sedan 1960-talet.

– Men IS fyller ett vakuum. Speciellt när det gäller nyheter direkt från Syrien och Irak så har de en rak kanal till fältet eftersom de västerländska medierna inte kan eller vågar åka ut till de IS-kontrollerade områdena.

Budskapet om snedvridningen i medierna slår igenom hos muslimska unga också i Finland.

– Jag ser det på finländska ungdomars Facebooksidor. Också där finns det många som säger att man inte ska tro det man läser, att de västerländska medierna svartmålar IS och att man egentligen lever ett normalt tryggt liv i IS högkvarter i Raqqa.

Den här typen av anhängare kallar Marko Juntunen för "jihads cheerleaders" – de producerar ingen egen information men förmedlar vidare det de läser på de sociala medierna.

Undersökningar visar ändå att det är en mycket liten del av muslimerna som sympatiserar med Islamiska staten. En opinionsmätning av Pew Research Center från i våras visar att 99 procent av jordanierna och 94 procent av libaneserna är starkt negativa till IS. En annan studie visade att bara 4 procent av saudierna över huvud taget stöder gruppens syften.

Svårt att motarbeta

Det har gjorts många försök att motarbeta Islamiska statens påståenden – men många av dem har slagit slint. Det amerikanska utrikesministeriet har försökt med många olika infallsvinklar: från att be Disney göra kortfilmer, till en serie med lyckliga muslimer och att försöka göra satir av rekryteringsvideorna. IS gjorde sedan satir av satiren.

Försöken att stänga ned konton som sänder ut IS:s propaganda har delvis lyckats, men organisationen hittar ändå många sätt att få ut materialet. Bland annat kan inte hashtaggar förbjudas.

Marko Juntunen ser det som viktigt att reda ut fakta om IS:s påståenden.

– Det som är möjligt och nödvändigt är att producera motargument. Islamiska staten förnekar till exempel att den skulle idka slavhandel eller göra sig skyldig till etniska rensningar. Det är viktigt att visa att det är fel.

Samtidigt konstaterar han att det skulle vara viktigt att medierna och myndigheterna inte bara pekar ut de brott som IS begår utan också berättar att de andra parterna i Irak begår gruvliga dåd – för det skulle öka trovärdigheten.

"Känn din fiende"

Charlie Winter, som gjort undersökningen om IS:s propaganda FÖR (i somras), säger att det är dags att ge upp tanken på att det finns ett enda sätt att motarbeta den.

"Kalifatet" är ett grundligt designat och ett noggrant skapat varumärke och vi måste bemöta det på ett lika komplext sätt, skriver han i en slutkommentar till sin undersökning.

Enligt honom borde man hitta en lika övertygande berättelse som IS sprider för att motverka det. Före det är det inte så stor idé att trappa upp det globala informationskriget.

"För att utmana den här omfattande operationen krävs det flera upptrappade, progressiva och energiska motkampanjer från både statliga och icke-statliga aktörer", skriver Charlie Winter.