Amnesty: Finland ser mellan fingrarna på våld mot kvinnor

I dag firas den internationella FN-dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Under sexton dagar från och med i dag uppmanas folk att klä sig i orange för att visa sitt stöd. Många kända byggnader runtom i världen lyses också upp i orange.

Men kan Finland verkligen fira? Enligt Pia Puu Oksanen som är expert på könsdiskriminering vid den internationella människorättsorganisationen Amnesty International, har Finland inte skapat tillräckligt starka strukturer för att motverka våldet.

– De flesta känner till de dystra siffrorna. I jämförelse med andra EU-länder är kvinnovåldet i Finland synnerligen utbrett och normaliserat. Trots det saknas den politiska viljan att det på allvar.

Finland toppar EU-statistiken

I den senaste jämförelsen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter FRA, toppar Finland statistiken i flera kategorier. Bland annat är finländska kvinnor mest rädda för att utsättas för våld i hela EU. Rädslan är inte obefogad: hela 47 procent har utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

– En annan kategori där Finland leder är våld mot personer under 15 år. Hälften av alla finländska barn har upplevt sexuellt eller fysiskt våld, mot EU-genomsnittet 35 procent. Det är mycket oroväckande, säger Puu Oksanen.

Finländarna är också etta när det gäller att känna till offer för kvinnovåld. Hur tolkar du det här?

– Det är deprimerande för det visar att offren är våra barndomsvänner och systrar, att våldet angår oss alla. Men resultatet är också positivt eftersom det synliggör våldet och visar att offren inte ljuger. I Finland ifrågasätter man tyvärr ofta om de höga våldssiffrorna verkligen kan stämma. Det gör de.

Mänskliga rättigheter

I augusti i år trädde den så kallade Istanbulkonventionen i kraft i Finland. Det är den första internationella konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. Men Amnesty riktar hård kritik mot hur Finland förhåller sig till den.

– Insatserna är påfallande ambitionslösa, nästan löjeväckande. Det finns fortfarande ingen plan för vare sig förverkligande eller finansiering, säger Puu Oksanen.

Enligt henne saknas den politiska viljan.

– I språket reduceras problemet till "familjevåld" när vi egentligen borde vi tala om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Så definieras våld mot kvinnor i internationella sammanhang.

Tabubelagt och "privat"

Puu Oksanen ger politikerna en känga för att de lämnar över en stor del av ansvaret till frivilligorganisationer och tredje sektorn. Eftersom dessa sysslar med direkt krisarbete, saknas de mätningar och undersökningar som skulle behövas för att utveckla hållbara strukturer.

– Bara i år, fram till september, nekades över 300 kvinnor en plats på skyddshem i Helsingfors. Och detta gäller bara huvudstaden, resten av skyddshemmen vet vi väldigt lite om. Jag misstänker att mörkertalet är stort. De flesta kvinnor har utrett alla andra möjligheter innan de söker sig till ett skyddshem. Om vi vet så här lite om de offer som brutit sig loss – hur ska vi kunna mäta och skapa hjälpstrukturer för dem som lider i tystnad?

Enligt Puu Oksanen ses våld mot kvinnor fortfarande som någonting tabubelagt, skamfyllt och privat i Finland. Det gör att offren har svårt att söka och ta emot hjälp, för att inte tala om att offentligt berätta om våldet.

– Våld mot kvinnor är ofta en process av förnedring där kvinnans upplevelser ständigt ifrågasätts och förringas av utövaren. Offren fruktar att förnedringen fortsätter om de berättar om våldet, och att även omgivningen ska ifrågasätta om kvinnan verkligen utsatts för våld. Ser man till det utbredda kvinnohatet bland annat på nätet är det inte konstigt att man tiger. Men det finns hopp. De allra flesta som vågar ta bladet ur munnen och till exempel ringer en kvinnojour, får faktiskt hjälp och kommer vidare i sina liv.