Fanatikerna lockar när skolan saknas

Den första skolan Pernille Ironside besökte i den så kallade röda zonen i Bagdad var nybyggd och fin – men tom. Unicef, FN:s barnfond, hade byggt skolan men lärarna skulle regeringen anställa. Men det fanns inga lärare. Och alltså inga elever.

Den andra skolan Ironside besökte var också nybyggd och fin – men överfull av folk som hade sökt skydd där. Tälten som flyktingarna bodde i hade dränkts av skyfallen så de sökte sig till den enda stadiga byggnaden i områden. Inte heller där fick barnen gå i skola.

– Över 2 miljoner barn i Irak får inte gå i skola och 70 procent av dem har redan gått miste om minst ett helt skolår. Ytterligare en miljon barn riskerar att drabbas, säger Pernille Ironside, kanadensiskan som basar för Unicefs fältoperationer i Irak.

Orsakerna är många enligt Ironside. Säkerhetsläget i Irak är dåligt, och inte bara i den del av landet som kontrolleras av sunniextremistiska Islamiska staten.

4 miljoner människor har lämnat sina hem. 3,6 miljoner av dem lever som interna flyktingar i Irak. 2,1 miljoner av dem har flytt sedan IS tog över delar av landet i januari 2014.

Sönderbombade skolor

Många av barnen som inte får gå i skola är antingen interna flyktingar eller flyktingar från Syrien.

Att skolbyggnaderna antingen bombats sönder eller används för andra syften är en orsak till att barnen inte kan gå i skola. Militären kan ha ockuperat dem eller så används de som skydd för de flyende.

– Att det inte finns lärare är en annan flaskhals. Att undervisa i de fattiga områdena eller lägren där flyktingarna bor är inte så lockande, så vi försöker hitta lärare bland dem som flytt, berättar Pernille Ironside.

Ger stabilitet

Orsaken till att Unicef betonar skolgången så mycket är enligt Pernille Ironside att det ger stabilitet för barnen – något som är särskilt viktigt för dem som växer upp under konflikt och kanske tvingas flytta flera gånger.

– Det är viktigt att skolgången återupptas så snabbt som möjligt. Skolan är en trygg plats och det är också skönt för föräldrarna att veta var deras barn finns.

Skolgången är mycket mer än bara läroämnena.

– Det betyder stabilitet då resten av livet är i upplösningstillstånd. Om många barn blir utan skolgång äventyras en hel generation – och det är en risk vi inte vill ta i Irak eller den regionen. Barn som inte går i skola riskerar att bli utsatta för övergrepp, eller att användas som barnarbetskraft. För flickorna betyder det en risk att de tvingas in i alltför tidiga äktenskap.

Pojkar löper en risk att rekryteras till beväpnade grupper.

Innan Pernille Ironside kom till Irak jobbade hon flera år i Gaza och säger att hon där sett hur viktig utbildningen är för barn som växer upp under dystra omständigheter.

– Det ger dem en chans att gå vidare och drömma om vad de kan bli, att tro att det kan bli något. När barn förlorar tron på det finns det en risk för att hela samhället bryts sönder.

Få helt trygga områden

Av Iraks 18 provinser är det fyra som är väldigt otrygga – de som Islamiska staten kontrollerar.

– Det är verkligt farliga platser att vara på.

På de områdena har Unicef eller andra internationella hjälporganisationer inget att göra.

– Vi har ett samarbete med några diskreta organisationer som fortsätter vaccineringskampanjerna på vissa områden men alla andra program har vi tvingats avsluta. Vi kan inte precis ha ett partnerskap med Islamiska staten i fråga om skolorna...

Pernille Ironside säger ändå att det är svårt att peka ut trygga områden i landet.

– De sekteristiska konflikterna har ökat och de har eldats på under en lång tid. Vem du är, vilken religion du har och varifrån du kommer har stor inverkan på om du är trygg eller inte. Det finns väldigt många legitima orsaker att fly Irak.

Hon konstaterar att de irakier som nu kommer till Finland är de som verkligen har en möjlighet att tillföra landet något.

– Irak var länge källan till högre undervisning i Mellanöstern. Många kom från andra arabländer för att studera där och utbildningen var av erkänt hög klass.

– Det är de människorna med hög utbildning som är här nu, påminner hon.

Besöken på flyktinglägren utanför Bagdad påminner henne om hur snabbt livet kan förändras.

– Där kan man se hur fragilt livet egentligen är. Vissa av människorna jag möter var tidigare välbärgade och levde bekväma liv – och nu bor de i ett tält.

Ironside säger att det är de här mötena med människor som får henne att vilja göra det hon gör, i tunga och svåra omständigheter.

– Jag kommer från en privilegierad bakgrund genom att jag föddes och växte upp i Kanada. Som människorättsjurist vill jag jobba på ställen där jag känner att befolkningen har blivit avhumaniserad och tvingas kämpa och lida.