För frisk och för sjuk kan bli utan vård
Unga i Helsingfors som mår psykiskt dåligt riskerar falla mellan stolarna – om de inte är tillräckligt sjuka. På svenska saknas dessutom den uppsökande verksamhet som Hucs erbjuder på finska.
Vid Krisjouren för unga i Helsingfors har man en ganska bra utsiktsplats över den offentliga vården. Brister det i psyktjänsterna är det här det märks – det är krisjouren som får ta lyra då unga fastnar i kön till specialistsjukvården, eller kanske inte alls får en plats i kön.
– Nästan varje vecka tar vi emot klienter som befinner sig i ett slags väntstadium. De kan ha fått en vårdtid om några veckor eller månader, eller väntar kanske på att få FPA-stöd för att gå i terapi. Men vi kan ju inte riktigt erbjuda alla den hjälp de behöver, vi är varken läkare eller psykologer. Då får vi försöka hålla luft under vingarna tills vården börjar, säger krisarbetaren och teamledaren Robert Nilsson vid Helsingforsmissionens krisjour för unga.
Helsingforsmissionen är en organisation inom tredje sektorn, och krisjouren erbjuder gratis samtalshjälp för unga mellan 12 och 29 år. Enligt Nilsson är jourens främsta uppgift att försöka förebygga att hjälpbehovet växer.
– Vi erbjuder samtalshjälp. Vårt mål är att nå unga i ett tidigt skede, och vid behov kunna ge dem råd för hur man tar sig vidare i vårdapparaten. Kontakten går åt lite fel håll då de som sökt sig till den offentliga vården för att de behöver hjälp sedan blir hänvisade till oss, säger Nilsson.
- Jourtelefonen vid Helsingforsmissionens krisjour för unga kan nås på numret 045 341 05 74 må kl. 9–11 och ti, on, to kl. 9–12. Det går också att e-posta och besöka Krisjouren.
- Psykporten.fi samlar information om psykisk hälsa, självhjälp, vård och service.
- Helsingfors ungdomsstation hjälper vid problem med missbruk och beroenden. Telefonjour vardagar kl. 11-12 på tfn 09-40 56 24 53, öppet utan tidsbeställning må kl. 14–16.30 och to kl. 15–17.30 vid Sanduddsgatan 5.
- På chatten Sluta Panta kan unga samtala online på svenska med professionella handledare. Chatten är öppen måndag, tisdag och fredag kl. 19–22.
- Folkhälsans mottagning för unga och unga vuxna i Helsingfors, Topeliusgatan 20. Helsingforsunga kan gå gratis och utan remiss 1–5 gånger, Esbo- och Vandaunga längre.
- I december öppnar Ohjaamo Helsinki – Navigatorn Helsingfors vid Fredriksgatan 48. Navigatorn är öppen för 15–29-åringar, och erbjuder individuellt stöd och råd om bland annat jobb och utbildning men också vård och rehabilitering. Navigatorn kan nås på tfn 09-310 258 61 och på Facebook.
- I akuta fall betjänar Helsingfors psykiatriska jour dygnet runt vid Malms sjukhus och Haartmanska sjukhuset, från 16 år uppåt. Unga under 16 hänvisas till Barnkliniken.
Inte på svenska
Problemet bottnar bland annat i brist på alternativ för unga. Mellan elevvården i skolorna och ungdomspsykiatrin vid Helsingfors universitets centralsjukhus, Hucs, finns inte mycket att luta sig mot. För att ta sig till den senare krävs remiss från den förra.
– Mellansteget saknas. Stadens psykiatriska polikliniker tar inte emot omyndiga, och skolhälsovården har händerna fulla med rutingranskningar. Service med låg tröskel saknas. Utanför elevvården finns ingenstans man kan söka sig utan remiss, förutom ungdomsstationen som fokuserar på missbruk och beroenden, och tredje sektorns aktörer.
Det säger Risto Heikkinen, kliniköverläkare för öppenvården vid Hucs ungdomspsykiatri. Problematiken är inte ny, men rätt så ny är däremot den konsultativa tjänst som sedan ett och ett halvt år underlättar situationen på finskt håll. Hyks Varhain, som tjänsten heter, består av ett team som kan göra besök i skolorna och hemma hos den unga. Tanken är att stödja elevvården och att genom att ingripa i tid förhindra att hjälpbehovet växer. Om det behövs kan det psykiatriska teamet träffa den unga några gånger för att bedöma vårdbehovet.
– Ofta räcker det. Då den unga märker att någon bryr sig och försöker reda ut hens situation kan det vara en tillräcklig hjälp för att komma vidare utan specialsjukvårdens hjälp. Under utredningen hinner man också ge kortvarig terapi och verktyg för att hantera till exempel ångest och annat illamående, säger Heikkinen.
Kruxet är bara att ingen i teamet talar svenska.
– Det är en klar brist. Det finns två arbetspar, och det vore absolut bra om det åtminstone i det ena fanns en svenskspråkig vårdare.
Då är läget bättre på andra sidan stadsgränsen. Esbo och Vanda anlitar Folkhälsan för just sådan lågtröskelverksamhet som saknas i Helsingfors.
– Unga från Esbo kan gå hos våra psykologer och terapeuter upp till femton gånger, gratis och utan remiss. Också Vandaunga får sina besök ersatta av staden. Det här är ett jätteviktigt stöd. Många unga har sådana svårigheter som kan kännas jättestora för den unga och helt omöjliga att ta sig över, men ganska ofta visar det sig ändå att den unga lyckas ta sig upp ur gropen och vidare på egen hand med ganska lite stöd, säger Anna Simonsen, chef för den medicinska verksamheten vid Folkhälsan Syd.
Lång process
Enligt forskarsocialarbetaren Frida Westerback är tröskeln för att söka hjälp hög hos många unga. Westerback forskar vid Mathilda Wrede-institutet på uppdrag av staden, och hennes fokus ligger på brukarperspektivet, hur unga själva upplever de tjänster och den vård de får.
– Många upplever att de måste klara situationen på egen hand. De drar sig undan, vilket kan synas till exempel som ökad skolfrånvaro. Det går ofta mycket långt innan man inser att man måste söka hjälp.
Men alltid hjälper inte heller det.
– De som mår dåligt och som söker hjälp, men inte anses må tillräckligt dåligt för specialsjukvården, är i riskzonen.
Enligt Westerback upplever många av de unga hon intervjuat att elevvården i skolan kan vara problematisk att närma sig. Skolan är en social arena, och en del ser det som stämplande att gå till skolkuratorn.
– Samtidigt önskar en del unga att kuratorn skulle arbeta mer uppsökande. De vill gärna att kuratorn bryr sig, kommer och pratar. Men alla vuxna i skolan har ett ansvar, det är något vi behöver jobba mer med. Det är till exempel viktigt att reagera omgående då någon elev är borta mycket.
Förr var processen smidigare då det gällde ungas psykhälsa, vittnar ledande skolkuratorn Michaela Rask vid Botby grundskola. Kuratorn kunde själv skriva remiss till ungdomspsykiatrin, och också Helsingfors anlitade Folkhälsan.
– Nu kan det dröja ganska länge att få hjälp, och risken är att vi tappar eleverna på vägen. Mår man dåligt ska man först gå till kuratorn, sedan invänta skolläkaren som kanske besöker skolan ett par gånger i månaden för att få en remiss och sedan eventuellt vänta på att få komma på utvärdering till Hucs. Sedan väntar man igen på den eventuella vården. Hela processen kan ta flera månader, och under tiden är det skolkuratorns sak att hålla den unga under armarna. Det kan vara ganska tungt för alla parter, säger Rask.