HBL i Paris: "Vi ger inte efter för rädslan"

Området utanför rockklubben Le Bataclan är avspärrat men det är fullt både av journalister och vanliga parisare på Boulevard Voltaire. De regntunga molnen är lika gråa som stämningen på gatorna.

– Vi ville komma hita för att visa vår solidaritet med de dödade och de sårade. Vi vill visa att livet fortsätter som vanligt, säger Parisbon Raffaele och kramar om sin 14-åriga dotter Giulietta.

Hon är inte lika säker som sin far på att Paris kommer att gå oförändrat genom attackerna

– Det blir nog alltid spår efter sådant här, säger hon.

Några kvarter bort har området runt Republikens monument på Place de la République fyllts av blommor och ljus. På lapparna som folk lämnat står det bland annat "Je suis Paris" (Jag är Paris).

Ett ungt par och står och håller om varandra, hon gråter högljutt och han torkar också sina tårar.

Också madame Owanga som står och tittar på ljusen och blommorna torkar bort en tår som rinner längs kinden.

– Jag jobbar helt här i närheten och nu är jag rädd, säger hon.

Men när jag frågar om hon tror att det här ändrar Paris på något sätt skakar hon bestämt på huvuet.

– Nej, nej, absolut inte.

Hon kan inte förstå hur någon kan göra något sådant som dåden mot flera mål i Paris sent i fredags.

– Det måste bli ett slut på de här attackerna. Nu måste vi hela tiden vara på vår vakt, säger hon.

I kvarteren kring Place de la République är det flesta butikerna stängda. Det är bara apoteket och några kaféer som håller öppet. I andra delar av staden liknar livet mer vardagen i Paris, men det är klart mindre trafik och färre människor i rörelse än en vanlig lördag.

Skolor, bibliotek och muséer har varit stängda hela dagen, liksom landmärket Eiffeltornet och nöjesparken Disneyland.

Någon har stuckit in rosor i skotthålen i fönstren på restaurangen Paris Saigon på rue de Charonne, också ett av de ställen där terroristerna slog till i fredags.

Utanför pågår en likadan vallfärd som på de andra terrormålen - Parisborna vill verkligen visa sin solidaritet.

– Jag ville komma hit redan i går kväll, men det var för farligt. Så nu är jag här för att visa min respekt, säger monsieur Ladin, en ung man och en av många här som inte vill uppge hela sitt namn.

Han säger att det nu behövs en verklig solidaritet, nu måste Parisborna visa för omvärlden och speciellt för alla potentiella terrorister att det inte går att srkämma dem.

– Det får inte bli så att ingen vågar gå ut på restaurang eller röra sig vanligt. Om de ser att vi visar oss svaga kommer terroristerna bara att attackera på nytt, säger han.

Men försiktigheten kryper in på många håll. När jag ska ta en bild på honom kommer en liten kvinna farande som en raket och frågar vad det är som pågår. Det visar sig vara mamma Ladin och hon är inte alls glad över att sonen talat med en journalist. Någon bild får jag absolut inte ta.

– Daesh (det arabiska namnet på Islamiska staten) ser det och sedan bir det farligt för min son, säger hon och drar iväg med honom.