EK veknar – ett avtal i sikte
Arbetsgivarcentralen EK börjar vekna. Även om arbetsmarknadsparterna i vissa frågor fortfarande står långt ifrån varandra råder stor enighet om en sak: Ingå avtal och håll regeringen utanför!
Det finns tre saker som på senare tid fått arbetsgivare och -tagare att närma sig varandra i förhandlingarna med målet att nå en uppgörelse som gör regeringens tvångslagar överflödiga.
I somras framstod regeringen som stark och målmedveten då den hotade med sitt åtgärdspaket som skulle innebära en lång rad försämrade villkor.
Löntagarorganisationerna protesterade högljutt medan arbetsgivarna applåderade och snabbt låste sig vid åsikten att inga förhandlingar behövs, låt regeringen genomdriva sitt paket.
I dag finns mycket lite kvar av EK:s arrogans. Det har gått upp för arbetsgivarbasen Jyri Häkämies att Juha Sipiläs löften inte är så mycket att bygga en framtid på.
Efter veckoslutets ståhej kring social- och hälsovårdsreformen vet också Häkämies att det som nuvarande regering säger och gör i dag kan vara tvärtom i morgon.
Osäkerheten kring tvångslagarna är stor också från förr. Sipilä hann i somras flera gånger justera innehållet i sitt förslag och fortfarande vet ingen om paketet överlever en riksdagsbehandling.
I går skickades förslaget på remiss, men många experter anser att det åtminstone till vissa delar är grundlagsvidrigt.
Inte nog med det, ute på arbetsgivarfältet förstärks rösterna som undrar varför FFC:s motförslag inte kan godkännas?
FFC föreslog en nollinje för 2017 och att exportindustrins utveckling bestämmer storleken på en eventuell löneförhöjning 2018.
Det avtalet utgår ifrån en central uppgörelse som alla FFC-förbund godtar, till och med alltid lika besvärliga Bil- och transportfacket AKT.
Förhandlingar på förbundsnivå, som arbetsgivarna säger sig föredra, innebär med säkerhet att vissa branscher inte når avtal med strejker som följd.
Varför inte godta FFC:s nollinje och få en garanterad arbetsfred, frågar sig EK:s medlemmar då de hör av sig till Häkämies.
SDP ökar
Det har fått EK:s ledning att mjukna. En tredje sak som påskyndar en uppgörelse är Socialdemokraternas uppsving i opinionsmätningarna. Bland dem som sitter med i förhandlingarna säger man att FFC:s självsäkerhet ökar för varje procentenhet SDP:s stöd ökar.
När ingås då ett avtal om förutsättningarna nu är så mycket bättre?
HBL:s källa säger att inga snabba resultat är att vänta.
– Den stora tvistefrågan är den lokala förhandlingsrätten. Om arbetsgivarna vidhåller rätten att lokalt gå under kollektivavtalets miniminivå så säger löntagarna nej.
– Och också om arbetsmarknadsparterna kommer överens så finns regeringen i bakgrunden. Sipilä har gått hårt ut och kan inte svälja att alla hans sparåtgärder totalt förhandlas bort. En uppgörelse får inte köra över regeringen.
Därför kommer sannolikt förhandlingarna att fortsätta ännu ett tag.
– En arbetsmarknadsuppgörelse lagom till jul skulle passa alla. En sådan skulle framför allt göra Sipiläs tvångslagar överflödiga och bortglömda.