Den tidsmässigt mest anspråksfulla beslutsprocessen någonsin debatterades i riksdagen på onsdagen, då näringsminister Olli Rehn (C) presenterade en rapport över vilka framsteg som skett i tekniken kring slutförvaring av kärnbränsle.

Anledningen är bygglovet för slutförvar av kärnbränsle i Euraåminne.

Riksdagen hade begärt rapporten redan 2001, och krävt att den ska delges riksdagen innan bygglovet ges, även om själva beslutet fattas av regeringen.

Men om den politiska processen varit lång är det inget i jämförelse med den strålning som grävs ner, anser De gröna. Satu Hassi (grön) anser att den forskning som gjorts inte verkar ha påverkat beslutsprocessen.

– Lösningen måste hålla i minst 300 000 år, helst en miljon år. Enligt den geologiska expertis som delgetts Strålsäkerhetscentralen kan den här planen inte rekommenderas, eftersom istidens effekter inte tagits med i beräkningen ordentligt, säger Hassi och talar om markhöjning och sprickor.

– Jag tycker det är märkligt att Finland skyndar med att vara först i världen med detta, säger hon.

Olli Rehn ser det som sannolikt att slutförvaring av kärnbränsle kan inledas i början av 2020-talet, och säger att Finland har varit en föregångare i världen när det gäller slutförvaring.

– I lösningen grundar sig säkerheten på den omgärdande berggrunden, kopparkapseln, en bentonitbuffert och hela slutförvarets slutningsanordning, så att det inte ska försvaga hela systemets säkerhet om enskilda hinder ger efter.

– Vad gäller den geologiska utredningen så kan man ändå konstatera att ett slutförvar i berggrunden är tryggare än förvaring i bassänger ovan jord. Att inget annat land är i framkant beror inte på teknologin utan på bristen på beslut. Ska vi också sälla oss till dem som inte kan fatta ett beslut för framtiden? säger Rehn.

Silvia Modig (VF) jämför ett hundraårsperspektiv framåt med ett perspektiv bakåt.

– Tänk er år 1915 och vad man då kunde gissa om bara det följande seklet, som bar med sig två världskrig. Jag kan inte föreställa mig att vi nu skulle veta allt om hur framtiden ser ut.

Harri Jaskari (Saml) och Kaj Turunen (Sannf) applåderar Posivas framsteg och framhåller att kunskaperna kring slutförvaring kan vara en stark exportvara för Finland.

Regeringen pressar på Fortum, TVO

En tvistefråga om slutförvaret är också hur Fennovoima ska förvara sitt utbrända kärnbränsle. Fortum och Industrins kraft (TVO) har sagt att Posivas grottor räcker enbart för eget bruk, inte för Fennovoimas.

– Det är samhällsekonomisk bäst att utnyttja de lösningar som finns, och då går blicken till Posiva, säger Olli Rehn och tillägger att regeringen kommer att uppmuntra företagen att komma överens.

Lagen möjliggör visserligen statens ingripande, men det är inte det bästa tillvägagångssättet, tillägger Rehn och säger att Fennovoima har nästa år på sig att presentera en lösning för kärnavfallet.

– Men vi står inte handfallna. Regeringen uppmuntrar bolagen att arbeta för en lösning.

I Sverige har forskningen kring kopparkorrosion lett till att strålsäkerhetscentralen också hos oss anser att det behövs mer säkerhet kring kopparns hållbarhet. Är kunskapen tillräcklig för beslutet?

– Vi har haft en grundlig granskning från Stuk och litar på den bedömningen, eftersom det kräver mycket djup expertis. Hela kärnkraftslagen innehåller dessutom en klausul om att lösningarna ska vara reversibla om det uppstår en bättre teknologi som kan tillämpas, säger Rehn.

Detta har hänt

• Posiva, som ägs av Fortum och Industrins kraft (TVO) bygger en grotta för slutförvar av högaktivt utbränt kärnbränsle i Olkiluoto. Tanken är att få driftstillstånd för förvar kring 2020.
TVO och Fortum har stått fast vid att det inte finns plats för kärnavfall från andra kraftverk, dvs det planerade Fennovoima-kraftverket i Hanhikivi.

• Riksdagen beslöt för femton år sedan att forskningsläget kring slutförvar ska bevakas och rapporteras om till riksdagen före byggnadslov beviljas.

• Den svenska forskaren Gunnar Hultqvist vid KTH har 2007 publicerat rön om att koppar kan korrodera snabbare än man trott i vissa förhållanden, också i syrefri miljö. Strålsäkerhetscentralen Stuk anmärkte 2012 om att det krävdes mer forskning kring bland annat kopparkapslarnas hållbarhet.

• Stuk gav grönt ljus för Posivas slutförvar i februari 2015, men konstaterade samtidigt att kopparkapslarna kräver ytterligare forskning, och att det finns tid fram till 2020.
Sverige, som ursprungligen skulle ha sitt slutförvar klart ungefär samtidigt som Finland, har gått långsammare fram. I Sverige har strålsäkerhetsmyndigheten inte låtit sig nöjas av resultaten kring forskningen om kopparkorrosion. Enligt Stuk är olikheterna i tidtabellen ändå främst ett resultat av att Finland kan ge sina tillstånd i flera etapper, Sverige bara i en.

• Forskningen kring koppar och korroson har fortgått, även i samarbete med Sverige. Ännu i vintras sade korrosionsexperten Jaakko Leino på Stuk att "osäkerhetsmoment finns", men att man följer med läget noga.

• I oktober i år publicerade de svenska miljöorganisationernas kärnkraftsgranskning MKG en artikel om två nya rapporter, en från Kina och en från USA, som påvisar kopparkorrosion i syrgasfria föhållanden i rumstemperatur.

• Regeringen fattar beslut om Posivas bygglov under statsrådets session på torsdag den 12 november.