Ett hastverk – det är problemet med nedskärningarna i utbildningen, säger Finlands internationellt mest berömda ekonom, professor Bengt Holmström från Massachusetts Institute of Technology.

Men det behövs reformer, säger han.

Med erfarenhet av ett av USA:s främsta universitet är Holmströms idéer på många sätt mer radikala än den politiska debatten hos oss. Men sättet regeringen agerar får inte applåder.

– Nedskärningarna är stora. Vi har varit med om mycket i USA också, men aldrig sådant här. Universiteten arbetar på lång sikt, och plötsliga beslut är inte bra.

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen sände nyligen ett öppet brev till högskolorna, som kritiserats av en del professorer. Grahn-Laasonen skrev att universiteten måste vara effektivare, men med mindre pengar.

– Jag tyckte om en del av det hon skrev, själva debattöppningen och stilistiken, men tyvärr stod det klart att hon inte är speciellt insatt i ämnet. Att bara skära ner utan att förstå vad det är i systemet som behöver förändras fungerar inte.

Ett problem, som Holmström ser det, är att regeringen först tar bort resurser från högskolorna i budgeten, och sedan för in dem tillbaka i den form staten önskar i sina spetsprojekt.

– Det är ett statlig ingrepp i universitetens autonomi, säger Holmström som ifrågasätter varför stat­en skulle vara expert på den typen av placering.

– Universitetet har ett ansvar för ett högstående civilt samhälle. Man går inte in och petar och manipulerar, särskilt inte i en hast. Jag har aldrig sett något liknande!

För terminsavgifter

Holmström identifierar i stället andra saker i högskolesystemet som han anser är problematiska.

Som styrelsemedlem i Aalto-universitetet tar han avstamp i jämförelser mellan Finland och USA. Men väsensskillnaderna mellan de två länderna är enorma – och flera av hans tankar skulle här uppfattas som kontroversiella: Han kritiserar både bristen på terminsavgifter och det fria studiesystemet, som han anser är både för inrutat och för slappt men på fel ställen.

För att börja med terminsavgifterna – är det ett problem med gratis universitet?

– Ja, det är ett problem. Det som kostar tar man på större allvar. Samma fenomen har man sett på annat håll: Om man vill banta eller sluta röka är resultatet sämre om det program man går på är gratis, säger Holmström och liknar provokativt det finländska studielivet vid "hotell" där man vistas om det behagar en, och kanske hänger på kafé i några år.

Det är han inte van vid i Cambridge, Massachusetts, där två toppuniversitet ligger sida vid sida, MIT och Harvard. Dessa tävlar dessutom med varann, vilket märks då Holmström poängterar att målet är att "locka bättre studenter än Harvard" och sedan göra det bästa av dem under den intensiva studietiden.

– För oss är studenterna som kund­er. Annars skulle de ju inte komma. Kampen om studenterna är stor, inte bara vid intagningen utan genom hela studielivet. Det är svårt att ens förklara hur central studenten är. Om de knackar på dörr­en tar man emot dem. De är alltid prio­riterade.

Men, fortsätter Holmström – det förutsätter ett ömsesidigt kontrakt, där också den studerande är helt inne i studieprogrammen under de fyra år som leder upp till lägre examen. Det finns inga pauser eller strödagar, inget deltidsjobb på McDonalds. I gengäld är kostnaderna för att studera mycket höga. Det är inte bara terminsavgiften som kostar, utan också det faktum att man inte har tid med ströjobb.

– Men det är ett hälsosamt förhållande, att båda parter känner ansvar i båda riktningarna.

"Räcker med fyra stora"

Den andra stora väsensskillnaden är med andra ord hur den akademiska friheten implementeras. I Finland får man studierätt bara till en viss utbildningslinje i taget, men med frihet att lägga ihop sin tidtabell.

I USA fungerar det tvärtom. De som antagits till ett universitet får tillträde till allt och kan göra vägval under studiernas gång, men den arbetstakt som förutsätts är spikad och krävande.

– Frihet, i den mening det görs här i Finland, bygger på frihetsgrad­er som inte alls är relevanta för ett effektivt studerande.

Holmström pläderar för den amerikanska modellen, men är väl medveten om att den inte kan appliceras på Finland som sådan.

– Men samtidigt finns det reform­er som redan gjort på pappret men inte i full kraft, som Bolognaprocess­en, säger Holmström.

Han anser att kandidatexamen på allvar måste bli den etablerade grund­en för högskolexamen. Magistersexamen och vidare nivåer behöver inte ens erbjudas av alla högskolor.

– Det skulle räcka med fyra universitet som erbjuder doktorsutbildning. Resten skulle vara högskolor i likhet med college.