Inga pengar för frivilligt myrskydd
Den förra miljöministern stoppade myrskyddsprogrammet för att göra skyddet frivilligt. Hennes efterträdare konstaterar att skyddspengarna är slut.
Miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) lovar att staten ska skydda de mest värdefulla av sina egna myrar. De finns i landets mellersta delar. De mest skyddsvärda privata myrarna i söder, där skyddsandelen är minst, förblir oskyddade.
– När det inte finns pengar kan jag inte föreslå att de ska skyddas. Vi får vänta på bättre tider, säger Tiilikainen.
- En nationell myrkartering visar att över hälften av Finlands myrar är dikade, i söder över 75 procent. Över hälften av myrarnas naturtyper är utrotningshotade, och hotet har ökat på 2000-talet. Utvecklingen är sämst i söder där bara 7 procent av myrarealen är skyddad.
- Myrarbetsgruppen föreslår att skogsskyddspengar används för att skydda de mest skyddsvärda myrarna i söder. Andra förslag är tidsbundna skyddsavtal, att regeringen tryggar anslag för restaurering och att åtgärderna och deras effekt utvärderas om fem år.
Det är något av ett slag i ansiktet, inte bara mot naturskyddet utan även mot den arbetsgrupp som i tre år har kartlagt naturvärden på 1 600 myrar som omspänner nästan 300 000 hektar. Arbetsgruppen klassar 747 myrar på totalt 117 000 hektar som värdefulla och skyddsvärda, men bara en knapp tredjedel av arealen (36 000 hektar) är statsägd och kan skyddas utan vidare.
I slutet av förra valperioden stoppade dåvarande miljöministern Sanni Grahn-Laasonen (Saml) myrskyddsprogrammet fem före mållinjen. Hon krävde att skyddet ska grunda sig på frivillighet enligt modell Metso-programmet som kompenserar privata skogsägare för skyddsbeslut. Men då den nya regeringen minskade naturskyddsanslagen med 64 procent, och drog bort en stor del av Metsopengarna, faller det privata skyddet platt.
– Vi har skådat ett ofattbart politiskt flackande. En regering skjuter över ansvaret på den följande, som drar bort finansieringen, säger ordförande Risto Sulkava på Naturskyddsförbundet som lämnade avvikande åsikt i arbetsgruppen.
Myrskyddets problem är den ojämna fördelningen. I norr är stora arealer skyddade, i söder små. De flesta av de skyddsvärda myrar som arbetsgruppen prickat ut ligger i Åboland och Södra Österbotten, men de statsägda myrar som nu trots allt kan skyddas ligger mestadels strax söder om Lappland.
– Hela målet var att förskjuta skyddets tyngdpunkt söderut, men den ligger fortfarande i norr, säger Sulkava.
Tomt mångfaldslöfte
Kimmo Tiilikainen understryker att de markägare som fått sina myrar inventerade inte har något att frukta. Även om en privatägd myr har klassats som nationellt värdefull betyder det ingenting. Markägaren har all rätt att inte låta skydda den. Betydligt svårare kan vara att få den skyddad eftersom pengar saknas.
Med beaktande av det ser Naturskyddsförbundet en uppenbar risk för att de mest skyddsvärda myrarna förblir oskyddade, vilket ytterligare försvårar Finlands ambitioner att hejda förlusterna av biologisk mångfald till 2020 i enlighet med internationella avtal.
– Beträffande myrarnas naturtyper och artskydd är det uppenbart att vi inte kommer att nå målet, och ändå hade det varit betydligt förmånligare än motsvarande åtgärder i skogsnaturen. Det är synd att ett så rikt land som Finland inte anser sig ha råd ens med förmånligt naturskydd, säger Risto Sulkava.