Han utmanar stuprörstänket
Snäva och traditionella tankemönster hotar att cementera arbetslösheten, menar Henrik Bäckström, tidigare forskare och numera intressebevakare inom bemanningsbranschen.
Inom allt fler yrken kan datorer och robotar utföra en hel dags mänsklig arbetsinsats på ett ögonblick. Digitaliseringen och automatiseringen accelereras av globaliseringen: många jobb kan flyttas nästan vart som helst i ett nafs.
- Förbundsdirektör för svenska branschorganisationen Bemanningsföretagen. Professor i företagsekonomi vid Åbo Akademi 2001–2004, arbetsmarknadsforskare och docent vid Arbetslivsinstitutet och Uppsala universitet, samt senior scholar (gästforskare) vid Wharton Business School, University of Pennsylvania.
Samtidigt professionaliseras personal- och HR-området i rasande takt, vet Henrik Bäckström. Han är förbundsdirektör för svenska branschorganisationen Bemanningsföretagen.
– Trenden är att kompetensförsörjning, rekrytering, utbildning – kort sagt alla personalfrågor – i allt större utsträckning går över till bemanningsföretagens regi, inleder Bäckström.
Då Volvo började tillverka den nya modellen XC90 i Göteborg i somras behövdes 1 500 nya montörer med specifika behörighetsvillkor, inklusive könsfördelning. Alltsammans sköttes av ett bemanningsfö- retag, som även ordnade utbildningen.
– På 1980-talet hade Volvos personalavdelning skött allt själv. I dag har de flesta stora arbetsgivare, i synnerhet inom industrin, lagt ut merparten av tjänsterna på entreprenad. Därtill hyr Volvo in ytterligare 1 500 personer vid produktionslinjen.
Sju magra år
Det finska jobbläget förvärras snabbare än väntat: antalet långtidsarbetslösa närmar sig djupen från 1990-talets depression. Samtidigt som arbetslösheten i euroområdet generellt avtar så accelererar ökningen i Finland.
Samtidigt råder arbetskraftsbrist inom vissa sektorer. Larmrapporterna duggar tätt, matchningsproblemet på arbetsmarknaden har blivit ett samhällsproblem. Specialiseringen sätter en allt högre ribba.
– Det finns väldigt få jobb där man kan stega in på industrigolvet och börja jobba. Samtidigt behövs även specialister inom arbetsförmedlingen, skräddarsytt för varje enskild bransch. Även mellanhänderna måste vara jäkligt kompetenta. Här ligger Norden långt efter England och Holland, noterar Bäckström, och efterlyser reformer på arbetsmarknaden:
– Vi sitter väldigt fast i den efterkrigstida tanken att saker som det offentliga har skött utgör en institution som ska bestå – trots all kritik som arbetssökande och -givare samt företag riktar mot arbetsmarknadsmonopolet.
Finland har alldeles nyligen startat ett pilotprojekt där bemanningsföretag assisterar arbetsförmedlingen och bistår långtidsarbetslösa – åtta år efter Sverige.
– Båda länderna ligger långt efter Holland, som erbjuder ungdomsarbetslösa all hjälp de behöver under ett enda tak.
Embryo
Generellt är den finländska bemanningsbranschen mindre mogen än den svenska och tyska, där den konkurrensutsatta, exportdrivna verkstadsindustrin är tongivande.
– Länder med bilindustri har lösningar som kommit längst. I Holland har man jobbat med detta i 50 år, regelsystemet är på plats. Bemanningstjänster används även brett i England: inom vården, handel, logistik och enklare service.
För att bevara jobben och välfärden bör företag och myndigheter satsa på kärnverksamheten, den egna spetskompetensen, menar Bäckström. Svängningarna i efterfrågan är stor, både inom det offentliga och privata.
– Skatteverket ska kolla alla deklarationer en gång om året, och FPA gör fokuserade specialsatsningar på vissa klientgrupper då och då. Projektjobb är tidens melodi, både inom det mest basala som personalmatsal och fastighetstjänster, samt inom IT och toppforskning.
Den stora trenden som ligger ovanpå är att globala arbetsgivare som IBM, Astra Zeneca och Bombardier handlar upp kompetensförsörjning globalt. Alla jagar efter gynnsamma förutsättningar.
– Då de väljer var de ska starta ny tillverkningsenhet, forskning och utveckling, eller call centers, så tar man temperaturen i varje land: vilken miljö av underleverantörer finns, hur ser skattetrycket ut, skolor, och så vidare. Bemanningsföretagen gör landsstudier och agerar rådgivare åt sina globala kunder.
David och Goljat
Ett talande exempel är klädmärket Peak Performance, som köper in allting. De har inga egna fabriker, logistik eller butiker, inte ens en fastanställd design- och utvecklingschef.
– Man hyr in sig och köper in, blir som en spindel i nätet. Man äger varumärket och faktureringen, och rattar alltsammans med en mängd olika leverantörer.
Telecomjätten Ericsson hade 46 000 anställda i Sverige år 2000, i dag är de kring 12 000.
– Förr hade man allt in-house, i dag har de flesta funktioner lagts ut, även tillverkning, forskning och utveckling.
Även små och medelstora bolag kan ha nytta av inhyrd eller -köpt kompetens för att prova isen vid nya exportmarknader, observerar Bäckström.
Bemanningsföretag dras med ett oglamoröst rykte, anspråkslösa löner och osäkra villkor. Hur bemöter du kritiken?
– Branschen börjar bli så stor att den är tvungen att ha ordning och reda. I Sverige har vi nästan omvänd utveckling: facken tycker att det är för många som jobbar vid bemanningsföretag, att de stannar där för länge.
Den fackliga tesen att "du är anställd där du utför ditt vanliga arbete", stämmer inte längre, menar Bäckström.
– Nu sitter inte samma personer längre på samma plats år ut och år in. Allt mer handlar om projektjobb: tekniska specialister, it-konsulter med mera. Jag var nyligen på Sveriges Radio, och promenerade från radiostudion till parkeringen. Jag mötte sju personer; inte en enda var anställd av SR.
Hur ska den enskilda individen orientera sig, då människor jobbar rörligt och bilden av arbetsmarknaden förändras?
– Som arbetssökande är det onekligt svårt att veta vilken väg man ska gå in i en bransch. Också mina egna barn, i 20-årsåldern, har lärt sig det gamla sättet i skolan och via yrkesvägledningen, medger Bäckström.