Kvinnornas lön slutar löpa i dag
Arbetet för jämställda löner går vidare. En liten förbättring kan skönjas. Kvinnans euro är nu 83,4 cent.
I dag uppmärksammas kvinnornas lönedag med diskussioner i kafferum och tillställningar på stan.
Lönegapet mellan män och kvinnor är fortfarande 17 procent.
Susanna Heikkinen och Paula Hjelt-Putilin har ställt upp för att dela ut material om arbete för jämställda löner utanför Studenthuset.
De anser att attityderna i Finland är gammalmodiga jämfört med de övriga nordiska länderna.
– Jag är privatföretagare, ser ung ut och är kort till växten. Det här vänds ofta emot mig i mitt jobb då jag har med män att göra, säger Susanna Heikkinen som är ordförande för Helsingfors sektionen i Finlands Yrkeskvinnors förbund. Oberoende hur duktig jag är tar de mig inte riktigt på allvar.
Paula Hjelt-Putilin tror att det att löneklyftan i Sverige mellan män och kvinnor är bara drygt 13 procent beror på att där är en större öppenhet för nya vindar och tänkesätt.
Andelen pappalediga män visar att attityderna är annorlunda i Sverige. En fjärde del av papporna väljer att vara föräldralediga i Sverige. I Finland är andelen under nio procent.
Liten förbättring
Om man ser på den genomsnittliga totala årsinkomsten som män och kvinnor tjänar i Finland kan man beräkningsmässigt säga att kvinnornas löneutbetalning slutar i dag. De är nämligen tvungna att nöja sig med drygt 83 procent av vad männen tjänar.
Men det har skett en viss utjämning.
Anja Lahermaa, som är jurist på tjänstemannacentralen STTK säger att arbetsmarknadsparterna nästan har nått det mål som ställdes upp 2006.
– Vi har arbetat med ett likalönsprogram , inom ramen för trepartssamarbetet, sedan 2006. Då var löneskillnaderna mellan könen 20 procent. Vi hade som mål att gapet skulle krympa till 15, men vi har nu uppnått siffran 16,6 procent, säger Lahermaa.
Hon anser att likalönsprogrammet har burit frukt och att det är viktigt att arbetet fortsätter. Likalönsprogrammet avslutades i mars och den nya regeringen har ännu inte gett grönt ljus för en fortsättning.
Anja Lahermaa säger att den främsta orsaken till att löneskillnaderna har minskat en aning är att frågan om att minska lönegapet är med i de inkomstpolitiska förhandlingarna. Specialarrangemang och öronmärkta pengar påverkar utvecklingen i en positiv riktning.
– Det handlar inte bara om att likadant arbete ska ge lika lön. Det handlar framförallt om att likvärdigt arbete ska ge lika lön. Här kommer bedömningen in om vad som är likvärdigt arbete. Det har alltid varit en kinkig fråga, säger Lahermaa.
Jämställdhetsplaner viktiga
Hon anser att en annan åtgärd som har påverkat utvecklingen är jämställdhetsplaner. De företag och arbetsplatser som tar saken på allvar och har välfungerande jämställdhetsplaner som följs upp regelbundet har lyckats minska på inkomstklyftan mellan män och kvinnor.
Silvia Modig, riksdagsman från Vänsterförbundet, tar ställning till frågan om jämställdhetsplaner. Hon hoppas att det också i mindre företag skulle göras jämställdhetsplaner och lönekartläggningar. Nu stipulerar lagen att den här typen av jämställdhetsarbete är obligatoriskt på arbetsplatser med över 30 arbetstagare.
– Men det är klart att det inte räcker till med planer och kartläggningar. Det behövs också pengar och politisk vilja. På 22 år skulle löneklyftan vara täppt ifall kvinnornas löner höjs en procent mer än männens varje år, säger Modig.