Analys: Säkerhetspolitikens nordiska irrgångar
Paavo Lipponen och Uffe Ellemann-Jensen är av helt olika åsikt om hur Europa ska tackla situationen i Ukraina. Ellemann-Jensens utgångspunkt är principiell, Lipponens realpolitisk. Bägge kan argumentera för sin sak.
OSLO Paavo Lipponen och Uffe Ellemann-Jensen är bägge politiker man minns. Lipponen förde Finland in i EU:s kärna och ställde frågan: Vad är det för fel med Nato?
Uffe Ellemann-Jensen med sitt fryntliga sätt och sina danska Ingrid Marie-äppel som han tog med sig till ett EU-möte i Birmingham för att visa att de var prima trots att de enligt dåvarande EG-normer var för små.
Lipponen var statsminister för Finland och Ellemann-Jensen utrikesminister för Danmark under en tid när EU ansågs vara en framgångshistoria och en rysk invasion av Ukraina inte fanns på kartan. När jag lyssnar på dem båda på ett seminarium i Oslo slår det mig hur lite de hade förändrats, trots att det har gått tiotals år sedan de aktivt deltog i politiken. De uttalar sig fortfarande på samma tydliga, inte alltid så finkänsliga sätt.
– Europa kan inte införa sanktioner och sedan ta tillbaka dem. Har man gått in för straffåtgärder mot Ryssland gäller det att hålla fast vid dem, att inte visa svaghet. Men nu finns det en risk för att EU försöker krångla sig ner ur trädet man har klättrat upp i, medan Putin förnöjt tittar på, sade Ellemann-Jensen.
– Man kan sitta i all evighet och räkna upp alla fel som Ryssland har gjort. So what? Nu gäller det att hantera situationen som den är. Precis som Merkel gör, sade Lipponen.
Han och Ellemann-Jensen är av helt olika åsikt om hur Europa ska tackla situationen i Ukraina. Ellemann-Jensen anser att EU måste ha en principfast politik mot Ryssland och att man är inne på ett sluttande plan om man erkänner att Ryssland har legitima intressesfärer. Lipponen säger att det är ett faktum att Ryssland har sina intressen och att statsmannapolitik innebär att man skapar en situation där nivån av förtroende aldrig sjunker så lågt att Ryssland ser sig tvunget att invadera för att skydda dem. Ellemann-Jensens utgångspunkt är principiell, Lipponens realpolitisk. Bägge kan argumentera för sin sak.
Till saken hör att Lipponen knappast kan anklagas vara en Putinkramare med tanke på att han anser att Finland borde gå med i Nato.
– Finland kan inte försvara de baltiska länderna, det har vi inga realistiska möjligheter att göra. Men om både Finland och Sverige gick med i Nato vore det en helt annan sak, säger Lipponen.
Att Finland inte vill ta på sig ansvaret att försvara de baltiska länderna är något som den finländska statsledningen ofta har signalerat. Själv tolkar jag den här oviljan som en av orsakerna till den estniska presidenten Toomas Hendrik Ilves ofta formulerade irritation mot Helsingfors. Men det finns också finländska forskare som anser att risken för att tvingas försvara Baltikum främst existerar i finländarnas eget huvud.
På seminariet träffar jag även den isländske historieprofessorn Valur Ingimundarson som konstaterar att Island har lyckats lösa sin säkerhetspolitiska situation på ett briljant sätt.
– Vi har ingen egen armé men Nato vill ha oss som medlemmar därför att vi ligger så strategiskt till. De sköter vårt försvar och alla är nöjda. Samtidigt har vi goda relationer till Ryssland, vårt Natomedlemskap har aldrig varit något problem för dem, konstaterar han.
Att Natomedlemskap inte alltid behöver vara något problem för Ryssland har vi sett tidigare. Allt beror på landet och var det ligger.
De nordiska ländernas utrikes- och försvarspolitik kan skärskådas i direkt relation till hur många kilometer gemensam gräns man har med Ryssland. Finlands Rysslandsgräns är längst – Finland är mest pragmatisk. Också Norges har gemensam gräns med Ryssland – Norge har i tiotals år gått in för konkret närområdessamarbete. Sverige och Danmark saknar gemensam gräns med Ryssland - Sverige och Danmark håller hårt på principerna och kritiserar ljudligast. Island ligger långt ute i Atlanten – Island berörs inte särskilt mycket av hela saken.
Anna-Lena Laurén deltog i seminariet "Russia and the Nordic countries" i Oslo 27.10.